And suddenly it all makes sense...
Berättade ju om hur jag här om dagen tog en trans*-diskussion i en högstadieklass jag jobbade i. Jag är väldigt noga med att försöka att aldrig köna mina elever, eller dela in dem i grupper baserat på kön. Ibland känner jag mig töntig när jag står där och stakar mig och försöker hitta alternativa formuleringar - jag menar, jag är uppväxt med "Hörrni tjejer längst bak!" eller "Alla killar ställer sig här", såklart att det känns naturligt för mig att använda de orden också! Bara för att jag är stenhård med mina principer innebär det inte att det alltid känns självklart och oproblematiskt, det ska jag vara ärlig med. Jag möter trots hundratals olika elever i veckan och de allra flesta av dem utstrålar att de identifierar sig med sitt biologiska kön.
Så idag mötte jag en elev som ville bli kallad ett annat namn än det som stod i klasslistan - ett namn för det motsatta könet än det hen hade i klasslistan. Plötsligt did it all make sense. Plötsligt så kändes det så självklart med alla mina principer och mina sökanden efter omformuleringar som så ofta känns tillgjorda och töntiga. They're not. För once in awhile kommer man att möta de människor som lever på dessa omformuleringar och principer. Ibland bokstavligen. Och det absolut bästa med det hela är att det inte ens kändes konstigt. Det kändes inte ett dugg konstigt att ha en trans* elev, eftersom jag inte behövde ändra mitt sätt att prata eller uttrycka mig - jag använder (näst intill) alltid ett könsneutralt språk utan att göra skillnad på killar och tjejer. Jag bara fortsatte som vanligt, behövde inte tänka mig för mer än vanligt, utan körde bara på lektionen precis som jag tänkt. Det innebär alltså att whatever I'm doing it's working. Jag har ett klassrum med en välkomnande atmosfär oavsett elevernas identitet. Jag har en teaching-style som gör att jag kan byta ut eleverna hur som helst utan att ändra mitt sätt att prata. I den mån det går har jag ett klassrum som passar alla. Jag önskar att betydligt mer personal inom skolan hade det sättet att tänka på. Be careful with what you say 'cause you never know who may be listening.
Puss o Kram
Lina Lilja
Kommentarer
Postat av: Anna
Intressant inlägg! Har själv upplevt att det är svårt att komma ifrån det här med "tjejer, lyssna nu" eller liknande, när man är så van vid det från ens egen skoltid. Tycker att det kan vara ganska svårt att bemöta frågor som "Har du pojkvän?" eller annat som är väldigt heteronormativt exempelvis. Man vill ju inte "peka ut" en enskild elev eller ha värsta uppläxningen.
Gud nästa gång vi träffas får vi diskutera det här!
Trackback
