Lina Lilja

 

Jag tyckte inte alls det var ett roligt skämt, utan tog väldigt illa vid mig. Att detta hände just som jag satt i min lilla Cirkus-bubbla, spänd av förväntan, gjorde att jag reagerade extra kraftigt vilket resulterade i en väldigt arg kommentar under bilden Danny la upp, samt att jag själv publicerade en skärmdump av hans inlägg med en, om möjligt, ännu bitskare kommentar till. Anledningarna till att jag reagerade så starkt är många, men främst så tyckte jag att hans kommentar förnekade lesbisk kärlek och att han lät precis som en av de där männen som, förblindad av porren, undrar om de får följa med de lesbiska paret hem till sängkammaren. Just som jag klev ut från Cirkus fick jag svar från Danny, och vid det här laget var han minst lika arg som mig. Dock hade jag nu fått en chans att lugna ner mig lite, och inte minst hade jag upplevt stämningen som var inne på Cirkus - fått lite kärlek från familjen. Jag skrev en låååååång kommentar till Danny, och ett par till som liksom han tyckte det var konstigt att jag tagit så illa vid mig, denna gång med ett helt annat tonläge. 

 

Åsikter kan man ha olika, och tjafsa så mycket man vill om, men ingen kan berätta för dig vad du känner eller ska känna. Så utifrån detta förklarade jag lugnt och sansat varför jag tagit så illa vid mig, hur jag uppfattade kommentaren, och jag påpekade också att jag inte var arg - för det var jag inte. Mest bara stött och ledsen. Här lyckades jag och Danny förstå varandra - han lyckades förstå varifrån jag kommer och varför jag tog illa vid mig, och jag förstår mycket väl att han inte menade något illa. Att jag tillslut kunde gå och lägga mig med vetskapen om att vi nått varandra var viktigt - det var trots allt oss det handlade om i grund och botten. Sen lever fortfarande kommentarsfälten loppan på instagram, där Dannys följare turas om att hylla mig och tycka jag är en PK, känslig bakåtsträvare. Här väljer jag mina fighter, de som verkligen är intresserade av att förstå och är beredda att hålla en god ton - dem kommer jag alltid vara beredd att besvara och förklara för. Personangrepp skiter jag dock i - oavsett om de är menade mot mig eller någon annan - vill personen inte lyssna kommer jag inte att slösa min tid med att förklara. Och jag skrattar gått åt de som tycker jag är PK, med tanke på att jag är typ den mest icke-PK människa som existerar. Titta på TV4 på lördag 21:30 så ser ni några av de skämt jag skrattade gott åt igår - lååååååångt ifrån PK!

 

 

Med alla dessa intryck i huvudet gick jag och la mig vid två, sov i fyra timmar innan jag klev upp vid sex och begav mig till jobbet. Dagen spenderades i en högstadieklass i en väldigt vit stockholmsförort. Tydligen hade nattens händelser förändrat mig lite, för plötsligt var jag beredd att ta fighten. Istället för att tyst sucka inom mig, och tänka "det här är fel", bestämde jag mig för att ta diskussionen. Det hela grundade sig i att jag vägrade dela in klassen i tjejer vs. killar. Jag satt i säkert 30 sekunder och funderade på om jag verkligen ville ge mig in i den här diskussionen - men till slut gjorde jag det. Den blev tuff, motståndet var inte lätt, men tillslut nådde jag ett någorlunda resultat i alla fall. Eller ska jag vara ärlig vet jag inte, trans*-frågor är svåra att driva (inte minst efter en 4-timmars natt) eftersom jag själv inte riktigt vet vad det är som betyder något eller inte, var man borde lägga ner energin (insåg att jag verkligen måste införskaffa fler trans* vänner). Tillslut kom vi i alla fall överrens om att dela in klassen i långhåriga vs. korthåriga - vilket i verkligheten inte gjorde någon skillnad alls då alla elever med biologiskt kvinnligt kön hade långt hår och tvärtom. Men jag vill ändå tro att ordvalen var viktiga. Kanske. Om inte annat så tog jag i alla fall debatten istället för att vara tyst - jag orkade säga ifrån. 

 

Efter det senaste dygnet, och den stora sömnbristen jag lider av, är jag oerhört trött by now, så ikväll blir det en tidig kväll och imorgon är det återigen jobb. Och imorgon fortsätter kampen någon annanstans, med någon annan. För den tar aldrig slut. It's a never ending story. Tyvärr.

 

Puss o Kram

Lina Lilja