Höstdeppigt

Det blev lite mycket till slut... Stressymptom efter stressymptom haglar nu över mig: Orkeslöshet, huvudvärk, illamående, trötthet - you name it. Jag orkar inte göra någonting, jag sover över 10h per natt och är ändå skittrött när jag vaknar, jag orkar inte bry mig om hur jag ser ut eller vad jag äter. Det blir oboy och vitt bröd till frukost, minimaliskt med skolmat till lunch och middagen äter jag bara om det finns något i kylen att micra (och plötsligt mår jag liksom ännu sämre). Ingenting känns roligt längre - varken jobb, CUF eller något annat. Jag spenderar dagarna med att surfa efter resor till solen, eller ännu hellre ett boende någonstans långt härifrån. Bara få ta Mio och sticka. Göra något annat. Någon annanstans. Det är en klassiker när jag är i en svacka - på en gång börjar jag söka boenden i både Spanien, Miami och Los Angeles. 
 
 
Det enda som känns roligt är bus med Mio; promenaderna och agilityträningen. Allt annat känns liksom bara skit. Jag vet inte riktigt vilket stadium jag är i just nu - om jag är i det stadiet där jag borde tvinga iväg mig att göra roliga saker fast jag egentligen inte vill, få mina kompisar att dra iväg mig på roliga saker, skratta och ha skoj - eller om jag borde ta några "personal days" och vila ikapp mig. Jag har i alla fall avbokat helgens aktiviteter för att åka till Gävle och vila upp mig, se om det blir lite bättre då. Förhoppningsvis kan jag få lite mer energi av det.
 
 
Jag försöker hold myself together och genomföra allt jag har planerat fram till jul, men eventuellt så får jag satsa på lite avbokningar av event. Typ min födelsedagsfest som i dagsläget bara känns som en börda och inte alls något roligt, är väldigt inne på att ställa in den just nu. Orkar inte. Sen håller jag på att anordna en CUF-kurs också, men där är vi ju flera i en grupp som är ansvariga så där är det lättare att ta hjälp. Och jobbet försöker jag mest bara ta en dag i taget. Andas och överlev. Det löser sig. 
 
 
Jaja, just nu ber jag er i alla fall ha lite översikt med mig. Jag kanske inte riktigt orkar som jag brukar. Har kortare stubin än vanligt och har ännu snabbare till bitska kommentarer. Det är som det är. Det går över. Förhoppnings snart.
 
Puss o Kram
Lina Lilja
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0