Lina Lilja

Imorse ringde klockan vid strax före åtta då det var dags att kliva upp och sticka till jobbet. Ugh så jobbigt det var! För andra morgonen i rad låg jag och snoozade alldeles för länge, tur jag har sovmorgon imorgon! Sen bar det av till jobbet. Har fått jobb som PT på ett ställe i stan där de har utomhuspass, och jag har fått i uppgift att utveckla juniorträning. Som en del i detta är jag med på lördagspassen och visar mig själv och umgås med de eventuella barn som folk tagit med sig. Idag hade jag tänkt vara med och träna, men vi hann inte ens igenom uppvärmningen förrän min chef och coach kom fram till mig och sa "Det ser ut att göra ont". Så ja, det var bara att avsluta där. Istället roade jag mig med att springa runt med en av kundernas två treåringar. Så söta ungar! Och det var träning nog kan jag säga, att roa dem i närmare en timme medan morsan tränade... Herregud så mycket energi det kan finnas i så små kroppar! 

 

Det är förbannat irriterande det här med foten alltså. Bortsett från att det gör ont och hindrar mig i vardagen så är det ju också så att jag är ny på jobbet, jag vill visa mig från min bästa sida - och så är det en sida som ständigt ger vika för smärta som chefen får se. Jag har inte kunnat genomföra ett enda helt träningspass. Och dessutom är jag kanske i mitt livs sämsta form eftersom att jag inte kunnat träna ordentligt på över ett år. UGH! Just nu går jag hos en kiropraktor en gång i veckan, på tisdag ska jag dit för tredje gången. Blir det bättre? Vet inte. Kanske. Inte mycket i så fall, än. Ett hopplöst fall är vad det är.

Anyway. Efter jobbet stack jag hem och tog en promenad med Mio, käkade lunch, tog ett varmt bad och nu har jag landat framför min nya, fina dator och hinkar te för att försöka jaga bort den där analkande förkylningen. Om ett tag ska jag göra mig i ordning och bege mig in till stan för middag med lite familj för att fira min födelsedag så här lite i förväg. Mys!