Lina Lilja

I lördags var det så dags att avsluta hela det här äventyret som började i juni förra året när jag fick ett mejl som meddelade att jag skulle få vara med i urvalsjuryn. Det var dags för final i Friends Arena, dags att kora en vinnare, och dags att få uppleva den där omtalade efterfesten!

 

Vi satt på parkett, precis vid greenroom, i arenan. Helt okej platser, kul att få se artisternas reaktioner i greenroom tydligt hela tiden, även om framträdandena sågs bäst på stora skärmen. Fantastiskt roligt att få träffa mina jurykollegor igen också! Vi satt och diskuterade vem som skulle vinna innan programmet drog igång, och jag tyckte det var så galet svårt att peka på någon - men när artisterna presenterades i början av programmet och det tydligt var så att Måns (tillsammans med Hasse) drog högst jubel så visste jag att det var avgjort. Jag brukar alltid lyssna på jublet i arenan när de olika artisterna presenteras - det säger mycket om hur resultatet kommer bli!

 

 

En kul behind-the-scenes story är att under Hasses nummer så stod JTR och Samir och Viktor och dansade tillsammans - åh vad jag älskar de fem killarna! De verkade ha så kul och jag blev helt lycklig av låten och att samtidigt se dem stå där och dansa! 

 

Gällande resultatet: Måns låt tycker jag helt ärligt är sådär. Visst, numret är galet coolt (men är det snott? jag har faktiskt inte kollat och jämfört, men är allergisk mot plagiat-varningar), men personligen tycker jag inte låten är superbra. Intressant däremot är när jag pratade med min jury-kollega som jobbar med musiken på RixFM och han berättade att de för tillfället spelar 7/12 final-låtar på deras radiokanal, vilket är betydligt bättre än vanligt, så det är skoj! Det gör oss i juryn lite stolta :)

 

Över till efterfesten.

 

Det var den konstigaste samlingen människor jag någonsin stött på. Människor från musikbranschens alla hörn (artister, dansare, skivbolagsmänniskor, radiomänniskor) - blandat med random kändisar (som Blondinbella och hennes man Odd - och Anna Kinberg-Batra var också där). Måns kom och framförde vinnarlåten - sen körde alla finaldeltagarna sin låt utom Jessica och Hasse som av någon anledning inte uppträdde. Jag tänkte lite snabbt gå igenom alla låtarna och bedöma dem lite kort:

 

ÄLSKAR låten (mer än lilla jag egentligen borde erkänna, men hey, wtf) och ÄLSKAR dem! Jag tittar inte på Paradise Hotel så hade ingen som helst relation till dem före mello, och deras delfinal-framträdande var verkligen inte bra, men de har växt som artister och fått bättre självförtroende under turnéns gång och by the time jag såg dem på efterfesten så var de självsäkra och bara rakt igenom fantastiska! Jag älskar deras subtila meddelande både i låten och genom deras tröjor de hade i finalen etc, jag älskar att de bara är sig själva, och jag älskar bara allt <3 Dem och deras nummer knyter an lite till mitt inlägg "The kids already know" - men det orkar jag inte gå in på här och nu.

 

Den här låten är lite nah för mig, säger mig ingenting, tycker varken om den eller illa om den.

Alltså älskar älskar älskar <3 Ska ärligt säga att den inte var kärlek vid första ögonkastet (gällande låten - pojkarna föll jag definitivt för första gången jag såg dem vid Så ska det låta-inspelningen i oktober) men låten har växt de senaste veckorna och de senaste dagarna har den verkligen gått på repeat. Jag älskar hur osvenska de är (thank you Australia), men jag tror också det är därför Sverige inte riktigt har fattat dem än. Det kommer det kommer, jag hoppas de för alltid behåller sin osvenskhet och sin fuck-jante inställning! <3

 

 

Låten är ju så fantastisk att jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Önskar vi hade skickat denna till Wien! Rysningar.

 

 

Älskar Jessica, men den här låten tycker jag ärligt talat är lite tråkig även om texten är fin.

 

Som jag sagt tidigare: Älskar inte låten, men numret är coolt. Så länge det inte är kopierat. Är allergisk mot plagiat-varningar.

 

Tyvärr försvinner den här låten lite i det starka startfältet, vilket är synd för det är en sån himla fantastisk låt! Den här vill jag ha på mitt bröllop <3 (En jury-kollega till mig som gifter sig i sommar ska ha det också!)

Den här är lite som Dina Nah. Känner inte så mycket alls för den, men hon är cool!

Alltså Magnus är ju Magnus och personligen tycker jag den här är en av hans bästa mello-låtar någonsin! Underbart med riktig äkta schlager!!

 

Som vanligt när det gäller Saade så tycker jag inte om låten speciellt mycket alls, men han vet hur man ger ett bra nummer! Fantastisk dans! Låten i sig är... Mjä.

Älskar älskar älskar Mariette på så många plan, och är så himla glad att det gick så bra för henne i mello så vi får se lite mer av henne i framtiden - men just den här låten tyckte jag var rätt trist faktiskt.... OCH MAN KAN INTE DÖPA EN LÅT TILL DON'T STOP BELIEVING! Lika lite som man kan döpa en låt till Forever Young eller Yesterday. Just don't.

 

Hasse <3 <3 <3 Vem älskar inte denna liksom?! SÅ UNDERBAR!!

 

 

Ni som känner mig vet hur jag, som annars är en ganska framåt och outspoken person, aldrig vågar gå fram och hälsa på kändisar jag möter i olika sammanhang, och berätta för dem hur mycket jag älskar dem, för att sedan ångra mig i tusen år? Well, för att komma runt detta problem sa jag i början av kvällen till min kompis Patricia att om vi springer in i JTR så skulle hon hälla i mig två tequila-shots och sedan knuffa fram mig. Inte långt därefter blev det upp till bevis... Plötsligt stod JTR mitt framför oss på dansgolvet. Det tog mig tre hela låtar, och en hel del knuffande från Patricia (som i KNUFFAR (dock ingen alkohol)) innan jag vågade mig fram till John. Jag öste kärlek över honom och berättade hur fantastisk jag tycker att de är och hur arg jag är på att Sverige inte fattat än men att det nog kommer snart och babblade nervöst på som en galning som man gör i sådana situationer - och han var så himla gullig och snäll! Han gav mig en kram och en hel del av hans fantastiska leende och jag var så lycklig när jag gick därifrån, helt knäsvag! (Och ännu mera kär) Tyvärr tog mitt mod slut så vågade inte gå fram och hälsa på hans bröder efter det, men de hintade igår på instagram att det är en Sverige-turné på gång så förhoppningsvis får jag en ny chans :)

 

(Herregud vad pinsam man är som fangirl alltså - man skäms ihjäl efteråt! Men i stunden känns allting rimligt på något sätt... Dumma hormoner som gör en nervös och lycklig och allt på en och samma gång...)

 

Vi minglade runt ett tag på festen, men redan vid två började folk lämna och jag var skittrött by then plus att jag hade huvudvärken från helvetet hela kvällen, så då bestämde vi oss för att gå också. Festen höll enligt Tobbe Eks blogg på ända fram till fem, och kanske var det så att festen inte hade hunnit börja än på riktigt när vi drog...? Äh, jag vet inte, så mycket till galen fest som man brukar läsa om tycker inte jag att det var. Ett helt okej mingel skulle jag kalla det. 

 

Däremot är det galet coolt att befinna sig i den miljön med alla de där inspirerande människorna runt omkring sig. Jag har alltid funderat kring varför sådana tillställningar attraherar mig så mycket - för det är inte bara det faktum att man är omringad av "coola kändisar" - och jag tror att jag knäckt koden. I vardagen möter man sorgligt sällan folk som är passionerade kring sitt jobb. Folk som är sådär 100% på rätt plats i världen och i livet. I en sådan här folksamling är de BETYDLIGT fler än bland folket man möter i vardagen. Det är inte det faktum att de är "coola människor" som gör dem så inspirerade, det är de faktum att de, till högre grad än annars, är passionerade kring sitt jobb, kring sitt liv, och de är på rätt plats, de är där de är födda att vara. Det är vad som gör miljön och människorna så inspirerande!

 

Anyway, vid två var vi trötta så då tog jag en taxi hem. Med en telefon nästan slut på batteri, med tanke på vad klockan var och att jag inte var så sugen på att ta den långa kollektiva resan hem och gå själv genom natten så tog jag taxi (sen ville jag aldrig mer logga in på internetbanken... Men jag tror det var värt det). 

 

Igår låg jag helt däckad hela dan - mådde APDÅLIGT! Spydde upp frukosten, lyckades precis smyga mig iväg till mataffären och köpa alvedon, för att sedan somna och sova halva dan. Jag orkade knappt tvätta under min tvättid, men jag orkade i alla fall. På kvällen mådde jag lite bättre och idag mår jag mycket bättre - min förkylning är nästan helt borta dessutom! Skönt. 

 

Nu ska jag iväg på föreläsning med Andreas Carlsson. Pepp! Sen är det fullt upp med jobb hela veckan. Hörs!

 

Puss o Kram

Lina Lilja