Zayn's leave - en längre analys
NOTE: För någon som är expert på att skriva långa inlägg som makes no sense at all så är den här ännu värre än vanligt. Jag har skrivit på inlägget av och till hela dagen (mellan jobb/på raster etc) och i det här skedet när det kommer nya artiklar varje timme som säger nya saker samt att jag fortfarande emotionellt är i en berg-o-dalbana så har mina tankar, analyser och idéer förändrats mycket under dagens gång. Orkar ni läsa allt så finns det nog en hel del bra analyser att finna bland allt skräp - men orkar ni inte så gå gör någonting vettigare med erat liv istället. I promise I won't be sad - behöver mest bara få skriva av mig. PUZZ! <3
Det finns många dokumentärer och filmer där ute om artister och kändisars liv - och jag har bara sett en liten liten del av dem. I julas satt jag och tittade på Katy Perrys dokumentär "Part of Me", en av de bästa och råaste i högen av finputsade dokumentärer som bara visar den fantastiska ytan. En scen därifrån, ett ögonblick, satte sig verkligen på minnet när jag sett klart dokumentären - och jag är så glad att den finns på film, och att de lät den scenen vara kvar i dokumentären.
Yeah, but you still miss him... (1.16 in i klippet)
Den omedelbara, automatiska känslan av excitement och glädje när hon tänker på honom, för att sekunden senare inse att det är över, han är borta. Det ansiktsuttrycket, den känslan, det beskriver så mycket. Det är så många känslor där, och så mycket smärta. Och av allt som finns där ute on the world wide web så är de här sekundrarna de som beskriver mitt liv de senaste två dagarna allra bäst.
Jag har inte kunnat lyssna på en enda One Direction låt sedan nyheten släpptes. Jag klarar inte av att läsa alla hyllningsartiklar och inlägg om honom (och förstår ännu mindre hur fans är starka nog att göra sådant). Jag klarar inte av att se gamla intervjuer och minnen. Jag kommer nog aldrig kunna lyssna på Spaces igen, och jag kommer nog aldrig kunna se videos från hans sista konsert, ursprungliga One Directions sista konsert, i Hong Kong. Jag kommer nog heller aldrig kunna titta på videor från Jakarta-showen, där det är uppenbart att de visste att Zayn inte längre var en del av bandet. Rykterna om att killarna skulle ha varit nedstämda och gråtit har delvis förnekats av fansen som var där, men faktum är ändå att Harry hade Zayns frisyr.
Jag är glad som fan att det är tre månader kvar till min konsert. Jag hade aldrig klarat av att gå på en konsert med dem imorgon. Fy fan.
Det finns inget jag ångrar mer just nu än det faktum att jag spenderade en lördag i december youtubandes One Direction. Inget jag ångrar mer än att jag har investerat så mycket känslor i dem. Jag är så galet ledsen över att jag inte var där från början, från pojkarna på trappan, men samtidigt så vet jag att det finns en anledning till det. När jag var 17-18 var jag inte i ett stadie i mitt liv när jag var mottaglig för dem. Jag behövde något annat då.
Det värsta med One Direction är att allt alltid är så shady. Det är alltid något konstigt med allting. Det är aldrig korten på borden, det är aldrig förklaringar till vad som händer - det är bara en massa konstigheter som aldrig reds ut vilket gör att fansen får en chans att spinna allting 3000 varv och skapa rykten som sprids som en löpeld.
Det här inlägget ramlade jag över. Det får mig att känna väldigt mycket "WHO ARE YOU?!" och "HOW DO YOU KNOW THIS?!". Samtidigt som det finns absolut 0 källa på detta så skulle det förklara väldigt många saker om det här faktiskt stämmer. Dels det faktum att bandet har ett två månader långt break mitt i turnen med start nu i början på april. Dels det faktum att den singel som bandet i november pratade om skulle släppas fortfarande inte har släppts.
Å ena sidan är jag fantastiskt glad att saker och ting blev som det blev, även om det blev abrupt. För det första är jag bortrest när deras sista konsert innan breaket är, för det andra - tänk er en "Zayns avskedskonsert"?!?!?!?!?
Anyway. Om ovan stämmer så skulle det innebära att det här har varit in the making i närmare ett år. Det är ett år sedan som datumen för turnén bokades in. Det vore rimligt att han passade på att han avslutade sin tid i One Direction med att turnera i det delar av världen som de ännu inte uppträtt i.
Jag är helt, 100%, säker på att det här beslutet inte togs senaste veckan "bara sådär". Framför allt är det extremt mycket kontrakt inblandade, som han enligt uppgift betalade 10 miljoner pund för att komma ur, och sånt löser man inte på en vecka eller några timmar.
Min bästa gissning är att the final decision was made kring november/december, och att det då bestämdes att han skulle avsluta sin tid med konserten i Dubai - men efter allt som hände förra veckan så blev det för mycket och han klarade inte av det hela längre utan klev av i förtid.
Jag är fantastiskt glad för hans skull. Det är uppenbart att han har haft svårt att hantera den enorma press som kommit med det kändisskap som de så snabbt uppnådde. Som det verkar så är han fortfarande intresserad av att fortsätta jobba med musik, men att göra hans grej och i en mindre skala.
Dessutom är One Direction extremt överarbetade. På de 4 år och 8 månader som de har varit ett band så har de hunnit med X-factor, X-factor turné, fyra album, fyra turnéer, två filmer, x-antal böcker och oändligt många intervjuer. Allt arbete har överlappat varandra, det är inte konstigt att de är slutkörda. (BBC har gjort en artikel om det här i dagarna)
Jag är glad att Zayn har satt sitt eget välmående i första hand. Det sänder ut massa bra signaler runt om till hans/deras fans, så fort de fått en chans att smälta allt det här. One Direction är extremt kontrollerade av management och skivbolag, så jag är glad för hans skull, att han äntligen är fri och har en chans att ta kontroll över sitt eget liv.
Angående artikeln i The Sun som publicerades idag så är jag helt och 100% säker på att management har tvingat honom till det. Den ska defintivt tas med en nypa salt, och bara det faktum att de publicerat en ljudfil för att "bevisa äktheten" säger ganska mycket. (Dessutom är ljudfilen klippt och redigerad, vilket märks tydligt)
Det som är den största trösten just nu är att det här är inget ovanligt. Det här händer boybands hela tiden - ända sedan Beatles. Det här inlägget är något av det mest tröstande jag sett på internet de senaste dagarna.
På ett sätt är faktumet att Zayn lämnat bandet väldigt väntat - samtidigt som man ändå är förvånad. De sa alltid att they came as five and will leave as five. Det är tydligt, framför allt de senaste månaderna, de månader jag har varit ett fan, att Zayn inte har tyckt det varit roligt längre. Det viktigaste är alltid alltid alltid deras välmående, och jag ser fram emot att se Zayn skina på andra sätt i livet. Och jag är också glad över, och 100% säker på att, pojkarna fortfarande är fantastiskt bra vänner. Det har inte varit en massa bråk som orsakat detta, utan andra saker.
Så. Till sist. Låt oss prata lite kort om hur jag, och resten av världen, har hanterat detta. Själv grät jag mer eller mindre konstant i 24 timmar. Jag var extremt glad över att jag på torsdagar numera jobbar som specialpedagog och bara har mindre grupper, så att jag slapp sitta och prata inför en större grupp utan hela tiden jobbade enskilt med elever.
Under min första lektion så kom två av mina elever och letade upp mig. De vet att jag är ett stort fan, och de är båda också stora fan. "Vi ville se hur du mådde" - gulliga dem <3 Vi kramades lite, och jag försökte med tårarna i halsen säga att allt kommer bli okej. Coz it is, även om det är svårt just nu.
På kvällen var jag på mitt andra jobb. Under två timmar hade jag ingen chans att tänka på det hela, eller gå online, utan jag hade fullt upp med kollegor och kunder och skrattade. Jag behövde verkligen det. Ett andrum. Inatt sov jag helt okej, och idag har gråten legat längre och längre ifrån mig. Igår kunde jag inte ens prata om det hela, det kan jag idag. Igår var det här det enda på hjärnan, idag har jag kunnat fokusera på annat.
Hur kan man reagera så starkt, på ett pojkband?! Well, det här är inte så svårt att förstå för mig. Vi har alla tuffa perioder i livet, och för att komma förbi dem fokuserar man på något annat, lägger all sin energi och sina känslor i något annat. En bok (Harry Potter någon?), en tv-serie, sport, en artist, musik, etc. Något som kommer att betyda väldigt mycket för en. Ibland är det kanske det enda ljuset i en väldigt lång, väldigt mörk tunnel.
När det då finns en känsla av att det här lilla ljuset som man klamrar sig fast vid håller på att slockna - ja det är klart att då får man panik. På samma sätt som tonåringar har reagerat på pojkband som splittrats genom att skada sig själva eller bli deprimerade och känna att världen håller på att gå under - på samma sätt reagerar många vuxna när deras fotbollslag förlorar en viktig match eller liknande. Problemet är bara att män generellt agerar utåt mera, så då går de och slår ner varandra istället för att skada sig själva. Men grundprincipen bakom det hela är precis densamma. Precis så starkt som jag och många andra reagerat på Zayns avhopp, precis lika starkt har många andra reagerat på många andra saker. Exempel:
Jag har sett mycket sånt här på webben på sistone, och det här är helt normalt och rimligt. Alla är inte lika investerade i One Direction som jag, men många är lika investerade i nånting.
Jag är 21 år gammal, och vet vem jag är och var jag står - men det är många 1D-fans som inte är på den nivån. Därför gör sånt här mig jävligt arg:
Jag är glad att det är mig han utsatt för det här, även om det är lågt som fan, för jag kan ta det. Men det är många många många som INTE hade kunnat ta det. Hade det varit någon annan hade det kunnat ha fruktansvärda konsekvenser. Think before you speak - och har du inget snällt att säga säg ingenting alls!
För att avsluta detta aplånga inlägg så tänkte jag slänga in lite random bilder och videos som jag samlat på mig dessa dagar, som jag vill visa er men inte riktigt visste hur jag skulle kunna få in i texten. Enjoy.
This last one <3
Anyway, summa summarum:
Zayn har lämnat bandet och jag blir mer och mer sams med det beslutet. Det finns en miljard artiklar där ute som alla säger olika saker, och jag tror alla har någon mått sanning i sig - men att ingen av dem är den hela sanningen. Jag har landat i att jag tror beslutet blev klart i november, men att tanken var att han skulle vara kvar till april. Jag tror att anledningen till att han har hoppat av är många - dels är 1D inte den typen av musik han vill göra, dels har han gått in i väggen, dels klarar han inte av att vara så känd, dels är han less på att hela tiden vara så extremt kontrollerad. Jag är helt säker på att han fortfarande är fantastiskt god vän med resten av bandmedlemmarna och vägrar tro på någonting annat.
Allt det här har hanterats åt helvete av management och team. Att säga att han lämnar pga stress och utbrändhet för att sedan prata om en solokarriär har vänt tusentals fans emot honom - och det gör mig så galet ledsen. Jag är helt säker på att Zayn kommer göra fantastisk musik i framtiden i *lagom* skala, men att han just nu måste vara lite rebellisk för att komma ifrån 1D-fansen och skaffa sig en ny fanbase inom den genre han vill göra musik (tänk Miley Cyrus - but I hope to God it will be better handled than that!).
Jag kommer alltid att supporta och älska alla fem av hela mitt hjärta. Det kommer att ta sin lilla tid att smälta allt det här, men jag hoppas och tror att det är för allas bästa. Det jag hoppas ska hända nu är att 1D får en fresh start (och förhoppningsvis ett nytt management) och att de tydligt visar att de är tajtare än någonsin. Och så hoppas jag att vi kommer få en massa fantastisk musik från både Zayn och de andra fyra. Aldrig aldrig aldrig kommer jag vara arg på Zayn eller påstå att han har svikit sina fans - för oavsett hur stor, rik eller känd du är så måste du alltid följa ditt eget hjärta och göra det som gör dig glad, och det tycker jag Zayn har stått upp för väldigt tydligt här.
Det är en läskig men spännande tid vi har framför oss. I don't know if I'm ready, but we're in this together and together we'll get through it.
*Här tänkte jag slänga in en gullig bild på de fem killarna, men googlar jag fram något nu så kommer jag börja gråta igen vilket jag lyckats hålla mig ifrån ett tag vilket är ganska skönt - så ni får själv googla fram den istället*
Puss o Kram
Lina Lilja
Ps. Under dagen har jag nått en teori till varför jag tror att jag reagerade så starkt på Zayns avhopp - men för att allt ska bli någorlunda förståeligt så kommer det i ett separat inlägg. Ska försöka hinna skriva imorgon! Ds.
Kommentarer
Trackback
