Fantastiska JTR

"Reminder to never do boybands again" har typ varit mitt mantra sedan jag blev ett fan av One Direction (egentligen borde jag ha lärt mig redan när Westlife splittade för några år sedan tycker man...), men trots det så blir jag mer och mer kär i JTR för var dag som går. Att jag såg dem på en intim liten gratisspelning inne i Stockholm i fredags didn't really help either...
 
Basically har jag haft en riktigt riktigt ångestfylld vecka eller två, det har hänt extremt mycket på en och samma gång och min hjärna klarar det inte riktigt. Torsdag-fredag var riktigt riktigt hemska, så när Nina, som jobbar på Sony Music och som jag nämnt ett antal gånger tidigare här i bloggen, meddelade att JTR på fredagseftermiddagen skulle göra en liten spelning någonstans i centrala Stockholm insåg jag att det var precis vad jag behövde. Så efter jobbet kastade jag mig hem och sen tog jag med mig Mio in till stan för att se dem på en liten innergård nära Hötorget.
 
Jag var ganska tidig dit, de höll fortfarande på att soundchecka när jag kom och det var bara två fans som hunnit dit före mig. Jag möttes av Nina och det var himla kul att se henne igen! Jag kom att tänka på hur intressant det måste vara för henne att följa alla dessa fans genom livet som hon möter lite nu och då. Första gången vi träffades var under Adam Lamberts spelning i Stockholm 2010, då var jag inte ens 17 år fyllda och mycket har hänt med mig sedan dess. Tänk att hon får följa mig och alla andra fans utveckling på det sättet! Måste vara en spännande sidenote av hennes jobb.
 
Anyways, efter en snabb kram gick jag och ställde mig vid de andra fansen. Det var uppenbart att de var hardcore fans och de berättade för mig senare att de varit fans av JTR sedan X-factor. De hade systemkameror med sig och grejer, så jag gissar på att de driver någon fanblogg/facebook-sida av något slag, och det var också uppenbart att killarna i JTR träffat dem många gånger förut och att de kände igen dem.
 
Precis då avslutades soundchecken och Robin gick fram och kramade om dem och eftersom jag stod brevid så sa han "Du kan också få en kram" och gick fram och kramade även mig. Redan där började min ångest så smått rinna av kroppen och jag kände hur jag blev på bättre humör - fina människa <3
 
Anyways. Fler och fler fans dök upp och vi satt och snackade en del. Jag var uppenbart äldst bortsett från en del mammor som var där med yngre barn, men allra mest var det tjejer i tonåren där. Fangirls är så härliga att hänga med (vilket jag om jag orkar kommer skriva ett inlägg om någon annan gång) och det var så himla härlig stämning där! Mio fick också en hel del kärlek och uppmärksamhet såklart, haha, fina bäbisen <3
 
Sen kom killarna ut och körde tre-fyra låtar någonting.
 
Fantastiska som alltid <3

Sen började de signera och ta foton och grejer. Efter ett tag kom det fler fans som missade själva spelningen pga typ skola eller något, så de bestämde sig för att köra en bonus-låt. Det var bara några få av oss kvar då, och eftersom de börjat plocka ner tekniken så körde de 100% acapella utan mikrofoner eller någonting. Alltså hur bra är de inte?!
 
 
 
 
Även pojkarna gillade Mio och hälsade på honom en hel del och så, och efter att jag slutat filma här så böjde sig Robin och Tom ner och ropade lite på Mio, så han sprang fram och stal showen lite hehe! Robin började också sjunga "voff voff voff voff" istället för "oh" hahaha ;) ALLTSÅ HUR SKÖNA ÄR DE INTE!?!?!?!?
 
Såklart fick även jag bilder med dem (väntat länge på dessa alltså!). Robin och Tom var lite sega så jag och John tog några själva först haha:
 
 
Passade även på att fråga honom om han mindes att vi träffats på mellons efterfest. Thank god så gjorde han inte det! (Pinsam fangirl-moment-breakdown var vad som hände för er som inte minns) Han sa att det hade varit så mycket folk och så så därför mindes han inte, och jag skämtade och sa: "Några öl också kanske?" varpå han svarade "Nej inte för mig, jag dricker inte" OCH JAG TYP ÄLSKAR HONOM ÄNNU MER NU!!!!! Too bad he's very much taken :( Haha! (Men ärligt, hur söt är han inte?!)
 
Anyways, sen kom pojkarna och vi tog några bilder tillsammans, inklusive Mio såklart!
 
 
 
Sen rundade vi av, jag kramade Nina hejdå och hon sa "Vi ses säkert snart igen på något äventyr" och allt jag kunde svara var "Ja, det är väl risken det" haha ;) Allt som allt hängde jag med dem ca 1,5 timme, och jag mådde SÅ BRA av det! Söta pojkar och härlig livemusik var precis vad jag behövde efter all ångest som varit den senaste tiden, och dessa 90 minuter gav mig den boosten jag behövde för att orka lite till. OÄNDLIGT MASSA TACK POJKAR, NÄRVARANDE FANS OCH NINA <3 <3 <3
 
On a real note though så måste jag bara säga att jag ÄLSKAR JTR inte bara för att jag är en sucker för boybands, för att de är extremt söta, sjunger bra och gör härlig musik - utan också för att de är så underbart fantastiska, godhjärtade och vänliga människor! OCH SÅ HÄRLIGT OSVENSKA!! De känns så geniuna, så fina, så 100% themselves och är inte rädda för att, väldigt medvetet, skita i jantelagen (speciellt Robin, älskar honom så himla mycket!). Precis vad Sverige behöver <3
 
Kolla in dem på instagram: https://instagram.com/jtrofficial/ (som sagt, hur sköna är de inte?!)

Och kolla in deras musik på spotify: https://open.spotify.com/artist/2YisiR3Yro3Dvoc3HM03Z5
 
 
Puss o Kram
Lina Lilja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0