Lina Lilja

Världen är inte rättvis, och livet är inte lätt. Men världen är jävligt vacker. Det finns krig, det finns orättvisor, det finns elaka människor - och så finns det allt det goda. Det som man någonstans vet existerar, men något man glömmer bort alldeles för ofta.



För 18 timmar sedan twittrade vår allas Perez Hilton ut videon nedan och har sedan spenderat dagen till att försöka få kändisar att sprida den vidare, något de också gjort. Nick Jonas, Jordin Sparks och Ashley Tisdale är några av de kändisar som tillsammans med massor av människor utan riktigt så många followers spridit videon under dagen. 



Den lades upp redan i augusti, så den är några månader gammal, men den är fortfarande minst lika aktuell. Perez har verkligen tagit Jonah till sitt hjärta och gjort det till sitt uppdrag att rädda den killen från allt ont. Mycket kan man säga om Perez, men när han lägger den här sidan till är han något av det underbaraste världen har.



Detta har naturligtvis fått ett ENORMT gensvar! Tittar man på videons kommentarer och låter det uppdatera automatiskt är man körd. Det kommer in hundratals nya kommentarer - i minuten!! 95% av alla kommentarer är positiva, och sen så finns det ju de där procenten som alltid ska störa sig och vara elaka. Har försökt spendera lite tid med att rapportera några av dessa, men med tanke på alla nya kommentarer som kommer in hela tiden är det väääldigt svårt!!



Det jag ville komma till är i alla fall att detta visar - återigen - hur väldigt vacker denna världen är. Det här är en sida av världen som jag var tveksam till att den ens existerade, men sedan jag officiellt blev ett stort fan av Adam Lambert och gav mig in i den världen, och sen när It Gets Better-kampanjen kom och nu slutligen denna kampanj med lappar så har jag insett hur vacker världen verkligen är. Något jag också har sett är hur långt en människa kan gå för att hjälpa någon annan som man aldrig träffat och ibland inte ens vet namnet på. Världen är verkligen en vacker plats och min generation består av så otroligt många, fina människor! :')



Det senaste året har verkligen mitt hopp för omvärlden stigit enormt sedan jag sett vad folk är beredda att göra - och vad folk faktiskt gjort. Allt människor har gjort för mig, och även för andra. Jag har själv också insett hur mycket jag är beredd att göra för en annan människa. Världen för min generation är mycket mindre än vad den är för mina föräldrar och deras föräldrar. Något annat som också är mycket tydligt är att för mig så finns många av mina goda vänner på nätet, och ännu har jag inte träffat dem i verkligheten. Trots det känner vi varandra mycket bra och jag räknar dem som vänner, medan mina föräldrar inte alls tycker att man kan lära känna någon utan att ha träffat den i verkligheten. Vi lever i skilda världar....



Med twitter, Facebook och bloggar har världen krympt, och också avståndet till kändisarna. Många kan räkna upp massa negativa saker med detta, som rätten till ett privatliv, men jag vill lyfta alla de positiva sidorna som man sällan pratar om;

- Det finns alltid någon som lyssnar. 

- Tidszonerna gör att även om det är mitt i natten hos dig så finns det alltid någon vars dag precis har börjat.

- Trivs du inte med människorna runt omkring dig kan du alltid hitta nya någon annanstans.

- Hittar du ingen som är som dig där du bor, så hittar du denne definitivt på nätet.

And the list goes on and on.... Jag ska avsluta detta inlägg nu med att be er ta hand om varandra och tänka på att du kan rädda någons liv idag. Och imorgon kanske någon annan räddar ditt. Det finns alltid någon därute att prata med och tycker ni inte det så finns jag här. Bara att mejla om ni känner för det! ([email protected])



Det finns alltid anledningar att le! Så le :)

När RFSL var på besök hos oss ställde de frågan ”Brukar ni se samkönade par på stan?” och jag kom då på vad jag skulle analysera för normbrytning, för svaret är att nej, samkönade par ses sällan på stan i Gävle. När jag började tänka på det kom genast tanken ”Varför?” och enda anledningen jag kom på var helt enkelt att ingen börjat, för jag tror inte att gävleborna är så pass främlingsfientliga att det inte skulle gå. Visst finns det flera exempel på där samkönade par blivit misshandlade i Gävle, men lilla, naiva jag vill trots inte det tro att stadens invånare är så inskränkta, så jag beslutade mig för att det här är en norm som måste brytas.

Jag stötte dock genast på problem, det visade sig nämligen att det var få som ville ställa upp och spela ett samkönat par, något som jag tror beror på att normen är så pass inpräglad i samhället att den är tung att bryta. Några tjejkompisar ställde upp på att vara ett lesbiskt par, men att hitta killar var desto svårare. Tillslut hittade jag två killar, tack vare internet och hjälp från vänner, som var villiga att ställa upp.

Tjejerna var först ut. När vi väl kom till torget för att genomföra testet ville de inte längre, de tyckte det var för obehagligt, något som jag ser värt att analysera som en del av normbrytningen. Vid ett senare tillfälle gick det dock med på att genomföra det hela på en mindre trafikerad gata, och jag kunde analysera reaktionerna – som dock var mer eller mindre noll. Tjejerna gick hand i hand samt var väldigt närgångna med varandra, men ingen brydde sig om dem. Den enda som tittade konstigt var en äldre dam, som tyckte de betedde sig underligt.

Att reaktionerna uteblev tror jag beror på att man är så van i dagens samhälle, att se tjejkompisar gå hand i hand – det är inget konstigt. Ingen antog att de var ett par, alla tyckte bara att de såg ut som vilka tjejkompisar som helst – utom möjligen tanten som tittade underligt på dem, av någon anledning. Kanske var hon den enda som tog dem för att vara ett par, och tyckte det var obehagligt. Det faktum att tjejerna tyckte att det var jobbigt att genomföra testet ser jag som en del i resultatet då det innebär att det är en jobbig norm att bryta, antagligen för att det är en norm som är så starkt inpräntad i dagens samhälle.

När killarna genomförde experimentet blev reaktionerna betydligt starkare. De gick hand i hand över Stortorget och började med att gå fram till en äldre dam för att fråga om det fanns något mysigt café i närheten. Vi trodde alla att hon skulle reagera kraftigt, men hon sa inget alls utan berättade vänligt vad det fanns för caféer i närheten. När de fortsatte över torget var reaktionerna många. Alla la märke till dem och tittade på dem. Jag, som gick några steg bakom, kunde också höra folk prata om dem när de passerat, kommentarer som ”Såg ni?” var vanliga. De bjöd också på en puss, något som folk inte verkade reagera nämnvärt på.

Reaktionerna på killarnas normbrytning blev stark, men aldrig obehaglig. Visst viskades och stirrades det, men någon hotfull stämning uppkom aldrig. Anledningen till att reaktionerna blev starkare på killarna än på tjejerna tror jag är för att alla antog att de var ett par, att de bara var kompisar var uteslutet. Folk verkade dock inte tycka att det var obehagligt, utan bara ovanligt. Situationen blev aldrig på något sätt obehaglig eller hotfull, vilket tyder på att även om det är en stark norm att bryta så tycker inte folk att det är fel när den bryts, bara annorlunda. Att den äldre damen inte reagerade, eller att ingen reagerade negativt, ser jag som en positiv utveckling på vårat samhälle. Det är allmänt känt att dagens ungdomar är mer liberala och öppna än vad man var för 20 år sedan, men att hela samhället går mot ett liberalare och tolerantare håll där man accepterar olikheter på ett annat sätt en tidigare var inget jag ansåg självklart tidigare, men som jag nu tror på.

Jag anser resultatet på min normbrytning lyckad, och är glad över att reaktionerna aldrig blev negativa. Detta ser jag som ett bevis på min tes, att gävlebor inte är så främlingsfientliga att normen blir omöjlig att bryta. Naturligtvis finns det alltid undantag, men jag bedömer, med min normbrytning som grund, att Gävles invånare är öppna mot att denna norm bryts.



Puss o Kram
Lina Lilja

Den här veckan är det verkligen fullt upp! Saker som händer heeela tiden! Därför har jag inte hunnit blogga så mycket heller. Har ett inlägg på G, måste bara få tid till att skriva det, haha! Sitter just nu i skolan och väntar på att socialkunskapen ska börja, efter det ska jag sätta mig och skriva klart lokalhistoriska uppsatsen som ska vara inne idag. Hoppas verkligen att jag blir klar!! Måste göra lite ärenden också, innan engelskan. Efter engelskan ska jag gå och bowla med några kompisar och sen ska vi hem till mig och käka och titta på film och bara mysa! För att fira min födelsedag såklart :) Imorgon ska det firas med farmor och farfar samt kusinen och hans familj. Utöver det ska jag hinna köra bil och plugga också! Herregud vilken helg!

Apropå socialkunskapen så kom jag på att jag har ju lovat att publicera uppsatsen om normbrytningen, det har jag ju glömt att göra ju! Ber så hemskt mycket om ursäkt, ska försöka komma ihåg och hinna med att göra det i helgen också!

Hörs och ses när jag hinner :)

Puss o Kram
Lina Lilja

Hade en superbra 18-års dag igår! Började med att jag blev väckt av skönsång och paket från familjens sida. Fick massor med bra saker! Kläder, Glee säsong 1 och 2, handskar, handsfree till iPhonen (någon har tappat bort de andra...), Mel C's senaste skiva och, kanske det bästa av allt, nu har jag hand om min egen ekonomi! Inte för att det är speciellt många kronor än, men någon dag ;)



Efter lite frukost bar det av till skolan och Stockholm. När jag kom till skolan fick jag massa grattis och kramar, och när vi senare började rulla mot Stockholm sjöng de alla för mig. Otroligt pinsamt men väldigt gulligt, som sagt. Väl i Stockholm var det Medeltidsmuseumet som var först. Väldigt intressant faktiskt! Hade dessutom en jättebra guide. Efter muséet hade vi en kort rast då vi gick och strosade lite på stan innan det var dags för riksdagen.





På riksdagen har jag ju varit ett antal gånger förut, så jag har ju sett det mesta redan. Men det var intressant med lite småtjafs med sossen som guidade oss runt, samt att det var första gången jag inte var i riksdagen den veckan som alla politiker är ute och åker på andra ställen. Alltid lika kul att var där! 

Efter det gick vi och fikade för att fira min födelsedag. Gick på ett supermysigt café i Gamla Stan och stötte dessutom ihop med två CUF'are. Mys!



Vi strosade runt lite i Gamla Stan, jag visade CUF's Riksorganisation och så, innan vi gick tillbaka till bussen och åkte hemåt igen. Strax före halv sju var vi tillbaka i stan där mamma hämtade upp mig så åkte vi hem och åt raklett till middag. Supergott! Tårta till efterrätt också såklart!



Efter en mysig dag och kväll gick jag och la mig med Glee på tv'n. Tack för alla gratulationer, både här på bloggen, på twitter, på facebook och i verkligheten! Tack alla för att ni bidrog till en helt underbar dag :)



Puss o Kram
Lina Lilja

Sitter på bussen mot Stockholm där jag, tillsammans med mina klasskompisar, ska spendera dagen. Resan började med att hela bussen sjöng "Ja må hon leva" för mig. Skitpinsamt men asgulligt. Snart är vi på plats i Stockholm där vi först ska på Medeltidsmuseumet och sedan till Riksdagen. Därefter blir det nog lite födelsedagsmys på något café :)

Ha en bra dag!

Puss o Kram
Lina Lilja