Somebody That I Used To Know
Hur de närmsta tre veckorna ska gå ihop är för mig ett mysterium, nu är det verkligen värre än vanligt! Trodde livet skulle lugna ner sig efter påsk, men tvärtom! Imorgon ska jag dessutom åka och hämta ett kommunjobb. Det tär lite på självförtroendet att ha sökt säkert 30-40 sommarjobb, om inte fler!, och ändå tvingas åka och ta ett sånt arbete. Men, men, det är verkligen tufft att få arbete idag. Ska sätta mig och plugga lite innan den här dagen sätter igång på riktigt!
Puss o Kram
Lina Lilja
Puss o Kram
Lina Lilja
Pussycat Dolls!
Puss o Kram
Lina Lilja
RIP Alexander
Är i chocktillstånd efter att ha läst den tragiska nyheten om Alexander Dale Oens död. Såg honom i Skavlan för några veckor sedan och längtade till att få se honom simma i OS. Finner inga ord, bara så himla tragiskt. Vila i frid<3
På aftonbladet kan ni läsa mer;
Puss o Kram
Lina Lilja
Minnen<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Lina Lilja
Valborg!
Valborg skulle firas med 18-års kalas, men jag var inte alls sugen på det. Åkte ner på stan för en supermysig födelsedagsmiddag, men när vi skulle vidare till fest och utgång kände jag hur jag verkligen inte ville. Allt jag längtade efter var en mjuk soffa och varm filt! Allt jag ville var bara att gå hem, så då gjorde jag det. Det kan kännas jävligt egoistiskt att dumpa min kompis på hennes 18-års dag, och så må det vara, men det är okej att tänka på sig själv ibland också. Har nu haft en jättemysig kväll tillsammans med mamma i tv-soffan! Saknade lite att se en brasa dock, men jag överlever.
Nu är klockan närmare ett och det är en dag imorgon också, så nu tänkte jag krypa i säng :) Godnatt vänner!
Puss o Kram
Lina Lilja
Ja visst gör det ont när knoppar brister
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer
och det som stänger. Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna
och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit
som skapar världen.
Puss o Kram
Lina Lilja
Sing Along
Ligger på soffan och tittar på när Federley, Andreas Lundstedt, Shirley Clamp med fler sjunger i tv. Myskväll!
Puss o Kram
Lina Lilja
Men Ett Hjärta Kan Gå I Tusen Bitar
Puss o Kram
Lina Lilja
I'll Never Change All My Colors for You
Verkar inte finnas någon video uppe än, men så fort den kommer så lägger jag upp den! Superfin låt gjord på ett helt underbart sätt av underbart fina människor<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Heroes Coming To Town
Precis hemkommen från skolan som bestod av lite film och sen muntliga nationella provet i Svenska B. Provet gick bra, fick mycket beröm för min presentation om "Förebilder - Varför behövs de?" (talade om Anton Hysén och Cimon Lundberg), tyvärr drog jag över tiden 45 sekunder så det kommer dra ner mitt betyg. Jag VET att jag har problem att hålla tiden - drar ALLTID över! Därför gjorde jag presentationen till 4.30 när jag tränade (skulle vara 5 min, har en +/- marginal på 30 sekunder). Men trots det lyckades jag babbla i 5.45! Så jävla sur, jag gjorde verkligen ALLT för att inte dra över då jag visste att det skulle vara mitt problem! Där rök MVG:t.... Fick i alla fall bra respons från klassen, att det var ett viktigt ämne och att jag fick fram mitt budskap tydligt - så det var kul i alla fall!
Jag går ju egentligen inte i klassen som jag hade provet med (Estet Teater 3:a), så läraren sa att jag inte behövde stanna och lyssna om jag inte ville, men jag valde att göra det ändå och det är jag så glad över! Satt med tårar i ögonen hela lektionen, de var så himla bra, så personliga, så... Helt plötsligt bleknade min lilla presentation till en obetydlig prick på kartan. Den här klassen läste jag Naturkunskap A med för två år sedan, och redan då ÄLSKADE jag klassen. Hade gjort vad som helst för att få stanna! Klassen har förändrats, människorna lika så - men allt åt det positiva. Det är så fina människor, i en sådan fin klass, och jag vet att de kommer gå långt. På den timmen jag hade med dem idag lärde jag mig mer än jag någonsin gjort på en lektion - under de 13 år som jag befunnit mig i skolans värld. Jag önskar dem all lycka i hela världen! Så fina människor förtjänar underbara liv!
Nu sitter jag här hemma och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Ett typiskt "här kommer alla känslorna på en och samma gång" - moment. Jag brukar hata de stunderna, avsky dem med hela mitt hjärta och själ. Men inte nu. Varför lägga ork och tid på något man inte kan påverka? Det är okej att ha känslostormar, det har jag lärt mig av fina, fina Cimon Lundberg. Han skrev det på sin blogg för några dagar sedan, och den texten valde jag att prata om, och läsa upp, i mitt muntliga nationella idag. Det han skriver är så sant. Det är okej att ha känslostormar, så nu ska jag låta den komma och gå. För stormar kommer och går. Läs inlägget Storm på Cimons blogg här.
Minns ni förresten inlägget jag skrev för ett tag sedan, om mina hjältar? Ni hittar det här. Jag skrev bland annat om Cimon Lundberg och Julia Mjörnstedt. Senare skrev jag att jag fixat så att Julia kommer hit och föreläser, minns ni? Well, stryk det. BÅDE CIMON OCH JULIA KOMMER HIT OCH FÖRELÄSER!!!!!! Förstå?! 23 maj is da shit - längtar som fan! Måste ta och göra om de där affischerna som vi gjorde i helgen, men det är ett angenämnt problem som jag gärna tar hand om! FÖRSTÅR NI?! MY HEROES ARE COMING TO TOWN!!!! Är sjukt nervös, samtidigt som jag ser fram emot det så in i bomben. Ska bli skitroligt och jag ska göra allt jag kan för att förutsättningarna ska bli så bra som möjligt!
Jag går ju egentligen inte i klassen som jag hade provet med (Estet Teater 3:a), så läraren sa att jag inte behövde stanna och lyssna om jag inte ville, men jag valde att göra det ändå och det är jag så glad över! Satt med tårar i ögonen hela lektionen, de var så himla bra, så personliga, så... Helt plötsligt bleknade min lilla presentation till en obetydlig prick på kartan. Den här klassen läste jag Naturkunskap A med för två år sedan, och redan då ÄLSKADE jag klassen. Hade gjort vad som helst för att få stanna! Klassen har förändrats, människorna lika så - men allt åt det positiva. Det är så fina människor, i en sådan fin klass, och jag vet att de kommer gå långt. På den timmen jag hade med dem idag lärde jag mig mer än jag någonsin gjort på en lektion - under de 13 år som jag befunnit mig i skolans värld. Jag önskar dem all lycka i hela världen! Så fina människor förtjänar underbara liv!
Nu sitter jag här hemma och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Ett typiskt "här kommer alla känslorna på en och samma gång" - moment. Jag brukar hata de stunderna, avsky dem med hela mitt hjärta och själ. Men inte nu. Varför lägga ork och tid på något man inte kan påverka? Det är okej att ha känslostormar, det har jag lärt mig av fina, fina Cimon Lundberg. Han skrev det på sin blogg för några dagar sedan, och den texten valde jag att prata om, och läsa upp, i mitt muntliga nationella idag. Det han skriver är så sant. Det är okej att ha känslostormar, så nu ska jag låta den komma och gå. För stormar kommer och går. Läs inlägget Storm på Cimons blogg här.
Minns ni förresten inlägget jag skrev för ett tag sedan, om mina hjältar? Ni hittar det här. Jag skrev bland annat om Cimon Lundberg och Julia Mjörnstedt. Senare skrev jag att jag fixat så att Julia kommer hit och föreläser, minns ni? Well, stryk det. BÅDE CIMON OCH JULIA KOMMER HIT OCH FÖRELÄSER!!!!!! Förstå?! 23 maj is da shit - längtar som fan! Måste ta och göra om de där affischerna som vi gjorde i helgen, men det är ett angenämnt problem som jag gärna tar hand om! FÖRSTÅR NI?! MY HEROES ARE COMING TO TOWN!!!! Är sjukt nervös, samtidigt som jag ser fram emot det så in i bomben. Ska bli skitroligt och jag ska göra allt jag kan för att förutsättningarna ska bli så bra som möjligt!
Ungefär så här räknar jag med att det ser ut på skolan i maj! Från en av Julias tidigare föreläsningar.
Nu ska jag krypa upp i soffan med lite mat och en varm filt, gråta lite till en gullig låt eller skratta lite till en bra film. Vänta ut känslostormen. Den här eftermiddagen handlar bara om en enda sak; Egentid. Ta hand om mig själv. Ingenting annat.
Puss o Kram
Lina Lilja
Finns Det Någon Ursäkt?
Puss o Kram
Lina Lilja
GULDFEST!!!
SM-Guld, SM-Guld, SM-Guld!! Arenan kokade, stan kokade, ALLT KOKADE!!! Och stan kokar fortfarande kan jag meddela! Heeeelt galet! MEN SÅ JÄVLA COOLT! And I was there! Här får ni THE FULL STORY - från när slutsignalen gick!
Precis när slutsignalen gick var vi klara med kiosken som vi kastade ihop med några minuter kvar. Vi ville ju fira! Massa killar kom springande med guldhjälm i papp, löpsedlar och stora händer. OCH PUBLIKEN JUBLADE! STÄMNINGEN är något som jag absolut inte kommer kunna få ut i ord här, man måste ha varit på plats för att förstå!
Det blev guldmedaljer, OH AH SILFVERBERG och guldhjälmar. Massa GULD alltså! Lite intervjuer senare meddelare speakern att arenan ska vara öppen till 02.00, och jag skickar ett sms till mamma "Jag blir nog lite sen ikväll...". Tyvärr hade jag tappat bort mina kompisar, som senare visade sig ha gått hem, och ett tag undrade man om det skulle bli någon stämning eller om man skulle dra till stan. Men jag lyckades få en kompis att ta sig till arenan. I väntan på henne gick jag till spelargången, där Svedberg stod. Sen försvann han till omklädningsrummet. Vakterna försvann. Och ett gäng bestämde sig för att satsa och springa in - jag vågade inte utan gick och mötte min kompis i entrén istället.
NOTE TO SELF;
Regler som att inte beträda spelplanen, isen, omklädningsrummet osv. GÄLLER INTE NÄR MAN HAR VUNNIT SM-GULD! Nu vet jag till nästa gång liksom.
När jag mött min kompis och så gick vi tillbaka till spelaringången, och ut kom Larsson och Bertilsson. Nu tvekade vi inte längre - IN PÅ ISEN VAR DET SOM GÄLLDE!!!
Vi följde med in i spelargången, men tyvärr hade de slängt ut alla från omklädningsrummet nu för att killarna skulle få byta om (och tur var väl det! När dörren öppnades såg jag en naken hockeyrumpa (oklart vems)...). Men vi hängde där lite, mötte lite fler spelare.
Notera flaskan i handen som jag sprang runt med en stund - det är alltså den energidrycken som killarna dricker under matchen. Tänkte smaka på den, men vågade aldrig.... Efter ett tag blev vi ivägskickade, så vi gick upp mot restaurangen och logerna. Hittade lite fler spelare, och sedan även dörren som ledde bakvägen från omklädningsrummet. Så då kunde vi haffa MÅNGA spelare!! Gulligast (och nyktrast!) var Gunderson och nyopererade Lauritzen.
Sen hängde vi lite utanför restaurangen - enda stället där vi inte kom in. Men plötsligt kom alla spelarna ut för att fira med publiken. Spelarna stod en våning upp, på en "hylla" liksom, och publiken en våning ner på golvet. Vakterna spärrade vägen upp till spelarna, MEN vi var ju redan uppe!
Har MASSA fler bilder (121 stycken totalt!) men det här är allt ni får se (just nu i alla fall). Strax efter två körde de ut alla utom de som hade pass in till restaurangen. Vi åkte genom stan hem, där det var FULL FART så klart! Bland annat hade någon hyrt en stor jävla vit limo som de åkte runt i! Körde hem min kompis och var sedan hemma vid 3. Sa till mamma att hon skulle låta mig sova - och sov gjorde jag! Vaknade inte förrän vid 11 imorse. Klev upp, sjukanmälde mig, men åkte sen till skolan en sväng för att hälsa på lite kompisar, innan jag åkte hem igen. Nu sitter jag här! Tänkte plugga lite innan det är träning ikväll. Imorgon blir det guldfirande på stan!
Hoppas ni haft en bra vecka och får en bra helg :) GO BRYNÄS!!
Puss o Kram
Lina Lilja
Föreläsning Ung Cancer!
Har tjatat lite på rektor, sprungit hit och dit, mejlat och ringt MASSOR - och nu är det klart!! 23 maj kommer fina, fina Julia Mjörnstedt upp till oss i Gävle för en föreläsning. Längtar som fasen! Kan vi inte bara spola framåt en månad? Samtidigt börjar jag redan bli nervös, haha! Det är ju jag som är ansvarig, så igår när jag skulle somna låg jag och tänkte på allt jag måste fixa. Vatten! Vill hon ha kolsyrat eller kranvatten? Present! Blommor är tråkigt, vad kan man annars köpa? Vad har jag för budget på den punkten? Får jag pengar från rektorn eller ska jag ta från egen ficka? TEKNIKEN! Jag kan INTE ETT SKIT om mikrofoner och grejer (finns många bevis på denna punkt...). Och framför allt; MÄNNISKOR!!! Min absolut största uppgift är att få dit en publik! Tänk om ingen vill komma?!
Det ska bli så spännande och verkligen superroligt att Julia kommer hit och föreläser, och alla frågetecken ovan kommer lösa sig - det vet jag! Det här kommer bli så himla bra!!
För mer information om föreläsningen gå in på FB-evenemanget här. Hoppas vi ses där!
Puss o Kram
Lina Lilja
Det ska bli så spännande och verkligen superroligt att Julia kommer hit och föreläser, och alla frågetecken ovan kommer lösa sig - det vet jag! Det här kommer bli så himla bra!!
För mer information om föreläsningen gå in på FB-evenemanget här. Hoppas vi ses där!
Puss o Kram
Lina Lilja
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
Puss o Kram
Lina Lilja
Semester
Åker på semester - utan internet eller telefon. Vi hörs när jag kommit hem igen!
Puss o Kram
Lina Lilja
Let's Set The World On Fire!
Puss o Kram
Lina Lilja
Kalifornien - Here I come!
6 december 2009 satte jag mig på planet tillbaka till Sverige - och varje dag sedan dess har jag saknat landet på andra sidan havet. Jag har längtat och drömt om att en gång få åka tillbaka till USA, och äntligen, äntligen är det dags. Egentligen hade jag inte tänkt säga något förrän flygbiljetten är bokad, men jag kan verkligen inte hålla mig längre. Jag har kommit in på skolan, jag har bekräftat att jag vill börja, så resten är egentligen bara detaljer. Jag har själv svårt att fatta det, men nu är det faktum. I månadsskiftet juli/augusti sätter jag mig återigen på ett plan till andra sidan Atlanten - denna gång är det Kalifornien som är destinationen.
Jag skippar alltså tredje året här i Sverige - med studenten och allt vad det innebär - och hoppar istället direkt på college. Sociologi är det som gäller, först två år på Santa Barbara City College, sen förhoppningsvis några år till på en annan skola. 
Å ena sidan känns det jättetungt att lämna alla mina fina vänner här hemma i Sverige, och lämna tryggheten, samtidigt som jag vet att det här är något jag verkligen, verkligen vill göra. Dessa år kommer förhoppningsvis utveckla mig som person så att jag sedan kan ta världen med storm och göra det jag verkligen vill göra! Anledningen att jag inte stannar i Sverige är dels att jag måste lära mig stå på egna ben, dels att våran kära jantelag hela tiden sätter käppar i hjulet. USA är ett land med några av de varmaste och mest gästvänliga människorna jag någonsin stött på. Ingen människa är för stor eller för liten för att få plats, ingen dröm är för stor eller liten för att drömmas. Därför älskar jag USA, och därför ska jag tillbaka dit!
Vad som händer sen vet ingen. Det enda jag vet är att jag är full av hopp och ser fram emot några riktigt roliga år i Amerika. Jag kommer sakna er massor, men jag lovar att jag ska uppdatera massor där bortifrån! Jag ska berätta ALLT som händer, och lägga upp massa fina bilder på stranden när ni ligger och fryser i vintervädret här hemma ;) 
Fasen vad jag längtar!
Puss o Kram
Lina Lilja
Fina Fina Människor<3
Höll egentligen på att skriva ett helt annat inlägg (som kommer snart), men innan jag skriver det måste jag bara flika in något helt annat. Det finns så himla fina människor i den här världen, och jag älskar dem så mitt hjärta blöder! Fina, fina, underbart underbara människor<3
Fina, fina människor, jag vet inte ens vad jag ska säga! Jag älskar er, tack för att ni finns<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Fina, fina människor, jag vet inte ens vad jag ska säga! Jag älskar er, tack för att ni finns<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Mina Hjältar När Det Stormar
Jag gillar att säga att mitt liv är galet och stressigt, och att jag verkligen menar det. Även denna gång är det 110% sant, och nu har jag på köpet dessutom fått ställa in en massa saker på grund av att jag blivit sjuk. Bortsett från träningar, middag, skola och prov så hade jag bokat in flera personer på massage hos mig imorgon, vilket jag har fått avboka - varenda en. Jag hatar verkligen att göra så, men ibland har man helt enkelt inget val.
När livet stormar är det viktigt att ha någonting som håller ihop en - när man inte orkar det själv. Det kan vara en plats, en person, en sång eller vad som helst, bara det finns någonting där som håller ihop en. Personligen har jag, bortsett från "safe places" att gå till, och mina underbara vänner<3, några hjältar som jag vänder mig till. Ofta vet dessa hjältar inte ens att de är mina hjältar, men jag är noga med att åtminstone försöka få dem att förstå hur mycket de betyder för mig. Jag har pratat om mina hjältar, mina inspirationer, många gånger förut. Jag har talat om Anton Hysén, Adam Lambert och Chris Colfer - med många fler. Jag har alltid ett gäng av hjältar med mig, men den här potten fylls stadigt på och ibland betyder vissa mer än andra.
Just nu har jag tre hjältar som betyder lite extra mycket för mig, som håller mig på plats när livet stormar. Först ut är underbara, underbara Jillian Michaels som jag kan lyssna på timme ut och timme in. Hon är så cool, öppen och ärlig. Sympatisk men hård. En av mina absolut högsta drömmar är att få träffa henne någon gång! Egentligen spelar det inte så stor roll vad hon säger, jag blir lugn bara av att höra hennes röst. Hennes blivande lilla dotter har tur som kommer få en sådan fin mamma.
De andra av mina hjältar som betyder lite extra mycket just nu bor alla betydligt närmare. Först ut är fina, fina Julia Mjörnstedt. Julia är grundare till föreningen Ung Cancer (för övrigt så fick jag äntligen hem tygväskan och diplomet på att jag är stödmedlem igår! Gå in och hjälp till ni också :)) och är en av de varmaste, finaste och mest kärleksfulla människorna jag någonsin stött på. Har pratat med henne en del via twitter och mejl på senaste tiden, och även via telefon i veckan då jag försöker få ihop det så att hon kommer och föreläser på skolan i vår (att få rektorns vilja, föreläsares schema och ledig lokal att gå ihop är inte det lättaste kan jag säga, men jag ska få det att gå! Vill så himla gärna höra henne föreläsa!). Julia peppar och inspirerar mig varje dag, och hon har också lärt mig att det är okej att känna. Tack Julia<3
Cimon Lundberg blev känd genom att han var med i Paradise Hotel som 19-åring. Jag såg inte programmet, jag vet inte "hur han var då", och jag bryr mig inte ett skit. Det enda jag bryr mig om är att killen idag är 22 år gammal och en stor hjälte för mig. Han har en knaglig bakgrund, och igår kom han ut som bisexuell vilket jag tycker är oerhört strongt gjort, och allt det här har han vänt till något positivt. Han är fast besluten att hjälpa sina medmänniskor till det bästa livet de kan ha, och för er som inte har twitter så kan jag avslöja att han lyckas jävligt bra. Han får människor att öppna upp, prata med varandra, inse att man inte är ensam, och hjälpa varandra till ett bättre liv. Cimon är en superhjälte som med sitt mod och sin styrka gör världen till en bättre plats - varje dag. Tack Cimon<3
Vilka är era hjältar? :)
Puss o Kram
Lina Lilja
När livet stormar är det viktigt att ha någonting som håller ihop en - när man inte orkar det själv. Det kan vara en plats, en person, en sång eller vad som helst, bara det finns någonting där som håller ihop en. Personligen har jag, bortsett från "safe places" att gå till, och mina underbara vänner<3, några hjältar som jag vänder mig till. Ofta vet dessa hjältar inte ens att de är mina hjältar, men jag är noga med att åtminstone försöka få dem att förstå hur mycket de betyder för mig. Jag har pratat om mina hjältar, mina inspirationer, många gånger förut. Jag har talat om Anton Hysén, Adam Lambert och Chris Colfer - med många fler. Jag har alltid ett gäng av hjältar med mig, men den här potten fylls stadigt på och ibland betyder vissa mer än andra.
Just nu har jag tre hjältar som betyder lite extra mycket för mig, som håller mig på plats när livet stormar. Först ut är underbara, underbara Jillian Michaels som jag kan lyssna på timme ut och timme in. Hon är så cool, öppen och ärlig. Sympatisk men hård. En av mina absolut högsta drömmar är att få träffa henne någon gång! Egentligen spelar det inte så stor roll vad hon säger, jag blir lugn bara av att höra hennes röst. Hennes blivande lilla dotter har tur som kommer få en sådan fin mamma.
De andra av mina hjältar som betyder lite extra mycket just nu bor alla betydligt närmare. Först ut är fina, fina Julia Mjörnstedt. Julia är grundare till föreningen Ung Cancer (för övrigt så fick jag äntligen hem tygväskan och diplomet på att jag är stödmedlem igår! Gå in och hjälp till ni också :)) och är en av de varmaste, finaste och mest kärleksfulla människorna jag någonsin stött på. Har pratat med henne en del via twitter och mejl på senaste tiden, och även via telefon i veckan då jag försöker få ihop det så att hon kommer och föreläser på skolan i vår (att få rektorns vilja, föreläsares schema och ledig lokal att gå ihop är inte det lättaste kan jag säga, men jag ska få det att gå! Vill så himla gärna höra henne föreläsa!). Julia peppar och inspirerar mig varje dag, och hon har också lärt mig att det är okej att känna. Tack Julia<3
Cimon Lundberg blev känd genom att han var med i Paradise Hotel som 19-åring. Jag såg inte programmet, jag vet inte "hur han var då", och jag bryr mig inte ett skit. Det enda jag bryr mig om är att killen idag är 22 år gammal och en stor hjälte för mig. Han har en knaglig bakgrund, och igår kom han ut som bisexuell vilket jag tycker är oerhört strongt gjort, och allt det här har han vänt till något positivt. Han är fast besluten att hjälpa sina medmänniskor till det bästa livet de kan ha, och för er som inte har twitter så kan jag avslöja att han lyckas jävligt bra. Han får människor att öppna upp, prata med varandra, inse att man inte är ensam, och hjälpa varandra till ett bättre liv. Cimon är en superhjälte som med sitt mod och sin styrka gör världen till en bättre plats - varje dag. Tack Cimon<3
Vilka är era hjältar? :)
Puss o Kram
Lina Lilja
What Makes You Beautiful
Puss o Kram
Lina Lilja
