Lina Lilja

Så. Jävla. Bra<3





Puss o Kram

Lina Lilja

Är så SJUKT trött nu, finns inte ord! Har haft två underbara dagar i Stockholm. En hel del känslostormar, höga toppar och djupa dalar, men lämnar trots allt stan med ett leende på läpparna! Har precis träffat några soon to be Santa Barbara-svenskar, och de var helt underbara! 8 personer var vi totalt som tog en fika, och inte en tyst minut blev det (mycket tack vare (på grund av) mig... MÅSTE sluta prata HELA TIDEN!!). Väldigt avslappnad stämning var det, jättehärligt! Ser verkligen fram emot att få utforska Kalifornien tillsammans med dem. Och hjälp med spanskan hann jag också fixa, haha!

Nu sitter jag på Centralen och väntar på tåget som ska gå om en halvtimma. Kommer verkligen däcka så fort jag kommit innanför dörren hemma! Planerar åka förbi golfbanan och kika på tävlingarna imorgon, men är sjukt tveksam till att jag orkar dit till starten klockan 10. Imorgon blir det SOVA!! Och som sagt, bilder kommer när jag kommit hem :)

Puss o Kram
Lina Lilja

Somnade vid midnatt, och sov ganska bra hela natten. Vaknade vid halv nio, och då hade båda mina rumskompisar packat ihop och åkt, vilket var lite skönt för då slapp jag anstränga mig för att vara tyst! Tog en dusch och plockade ihop lite, sen gick jag till donken och käkade frukost där. Vädret var oerhört varmt och soligt, så tog sikte på Kungsträdgården nästa - med ett litet stopp vid Gallerian för köp av solglasögon (köpte ju ett par i Madrid men... Eh.. De är inte så hela längre...). När jag väl kom till Kungsan hade solen gått i moln, men blev ändå sittande där en dryg timma innan det blev för kallt, så då strosade jag omkring lite i området. Mötte upp en kompis vid strax efter 13 och vi gick och käkade lunch på Kungshallen. Därefter började vi strosa runt lite, och lyckades hamna i en affär med skitsnygga kläder. Behöver visserligen kläder inför USA, men efter alla dessa inbetalningar till ambassaden senaste dagarna var det kanske inte rätt läge just nu... Blev trots allt en klänning och ett linne rikare - skitsnygga saker som ni får se när jag kommit hem till Gävle igen!

Vi strosade 'hemåt' igen, och nu sitter jag på vandrarhemmet. Har visserligen checkat ut redan, men har mina saker i deras bagagerum och jag lånar lite ström för att ladda min telefon. Snart ska jag ta en promenad till stationen för att lägga mitt bagage där, samt boka en biljett hem. Sen ska jag till Egoboost kontor för att hämta en Size Me-tröja och därefter möta upp med några andra studenter som också ska till Santa Barbara. Skulle ju på en lansering ikväll också egentligen, men det blir inget för min del. Förstår verkligen inte varför mina vänner alltid måste dra sig ur i sista sekund!! Jaja, mer tid att snacka Kalifornien i alla fall!

Haft det superbra här i Stockholm, hoppas ni haft en bra dag också! Bilder kommer när jag är tillbaka i Gävle.

Puss o Kram
Lina Lilja

Klockan är över elva, vilket innebär att jag varit vaken i mer än 19 timmar. Jag lider av en grym sömnbrist och har dessutom haft en ordentligt händelserik dag, vilket borde innebära att jag inte vill något annat än att krypa i säng - men så är inte fallet. Det sista jag vill är att krypa i säng. Det har varit en sådan fruktansvärd känslostorm idag, ja den senaste månaden har bara varit en enda stor känslostorm!, och jag vill verkligen inte lägga mig ner och få tid att tänka igenom allt. Jag vill bara gå, gå, gå, fortsätta framåt och slippa se bakåt.

Det blev ingen bio. Istället tog jag en lång promenad genom staden och bara andades den härliga stockholmsluften. Luften som blandar storstad med hav. Strosade genom staden där man ena kvarteret möter väldigt överförfriskade tonåringar, och på nästa bakgata hittar ett gäng killar i full färd med att göra sit-ups. Jag promenerade Drottninggatan ner, genom Gamla Stan där jag på 7/11 införskaffade mig en kaffe som jag bar med mig till Slussen. Satte mig vid havet och såg solen gå ner. Jag hade kunnat sitta där jämt och för alltid, men efter ett tag blev det kallt, så då promenerade jag längs tunnelbanan tillbaka. Stod en stund och såg fotbollen vid torget där TV4 slängt upp en storbildsskärm, men efter ett tag blev även det kallt så då gick jag tillbaka hit till vandrarhemmet och såg sista kvarten här, samtidigt som jag hörde back-packers snacka om sina erfarenheter. De nämnde bland annat Santa Barbara, som de talade gott om! Och nu sitter jag här, drar mig för att krypa i säng. Vill helst bara promenera genom stan forever and ever, men med tanke på att det börjar bli både mörkt och kallt är det nog ingen bra idé. Så, oavsett om jag vill det eller inte, är sängen nästa anhalt. Lite läsande i biografin om Jobs kanske får mig på andra tankar, och gör det lite lättare att somna. Får prova.

Puss o Kram

Lina Lilja

Har haft en bra dag med ambassadbesök, student hos kusinen och nu har jag precis tagit mig tillbaka in i Stockholm och hittat mig en plats att sova på. Ett hostel vid Norrmalm blev det, som jag bokade med hjälp av turistinformationen på Centralen. Sjukt omodernt, jag vet, men lite härligt mysigt och väldigt enkelt. Så nu sitter jag här, och ack så bra det blev! Jättefräscht och mysigt vandrarhem med fri tillgång till dator och internet, samt Wifi, kök, storbilds-tv (som visar fotboll), en reception som är öppen till 02.00 och mycket mer. Vandrarhemmet är fyllt av ungdomar från hela världen - riktigt backpackers ställe verkar det vara! Är nog typ den enda svensken här - till och med receptionisten bröt när hon skulle prata svenska med mig!

Som sagt, verkar som ett superställe här, men det är inte här som jag tänkt spendera min kväll! Då jag inte hittat någon stockholmare som vill roa sig med mig, får jag helt enkelt roa mig själv! Tänkte unna mig själv något riktigt mysigt, typ ett biobesök kanske? Något kul kan jag nog komma på! Något som gör att jag slipper tänka på livet, döden och allt det där, något som gör att jag för en liten stund kan få glömma allt och få slappna av. Men det är inte så svårt att hitta något sådant att göra i min absoluta favoritstad<3

Puss o Kram

Lina Lilja

Jag är troende kristen. Jag pratar sällan, eller snarare aldrig, om min tro här på bloggen, eller någon annanstans på internet. Jag pratar väldigt sällan om min tro över huvudtaget, och då det händer är det i princip uteslutande med andra troende. Min tro och relation till Gud är min ensak. Till skillnad från många andra troende så vill jag inte sprida min tro, få andra att tycka som jag. Alla har vi en livsåskådning, och alla är de olika. Vissa innehåller en Gud, andra inte. En del innehåller flera gudar, andra något obestämbart övernaturligt. Men alla har vi varsin livsåskådning och jag respekterar alla livsåskådningar som finns. Min tro är min ensak, din tro är din ensak.

Men jag ska nu göra ett undantag. Inte på så sätt att jag ska försöka tvinga på någon annan min tro, men på det sättet att jag ska berätta om min tro och min relation till Gud. Den här bloggen handlar i huvudsak inte om hur många läsare jag har, eller vilka som läser den, utan främst om att jag måste få skriva av mig. Få ur mig tankar och idéer - kanske hitta någon annan som tänker i samma banor. Och idag behöver jag få skriva av mig om Gud.

Jag har alltid varit troende, mer eller mindre. I samband med konfirmationen kom jag min tro närmare, då var jag gammal nog att börja förstå mig på den. När jag bodde i USA utvecklades min tro och blev både starkare och tydligare. Min relation till Gud handlar inte om att jag måste gå till kyrkan varje vecka, inte får svära eller måste vänta med sex till jag gifter mig. Nej, min relation till Gud är som en relation till en bästa vän. Någon som älskar en för den man är, accepterar snedsteg och vägleder en när man behöver. Gud för mig är någon som alltid finns där, även om jag inte alltid ser det. Han finns där när jag behöver det, sätter mig på nödvändiga prov, prov Han vet att jag klarar av även om de är hårda, och är någon jag kan lita på till 200%. Någon som finns där - alltid och för alltid.

Senaste tiden har min tro fått sig några rejäla törnar. Alla dessa underbara människor, både i min närhet och människor jag inte känner, som fått alldeles för hårda prov, gått igenom saker ingen människa borde behöva gå igenom. Alla dessa fina, fina människor som ryckts från jordytan i alldeles för ung ålder. Var va Gud då? Varför lät Han det hända? Är Gud verkligen så genomgod och pålitlig som jag vill ha Honom till?

Jag kan inte svara på dessa frågor, lika lite som någon annan kan det. Vad jag vet är dock att även om jag har mina stunder då jag tvivlar, kommer jag aldrig att sluta tro. Allt händer av en anledning och trots alla hemskheter som händer vill jag tro att syftet är gott. Nödvändigt ont. Målen helgar medlen.

Jag vet inte hur er livsåskådning ser ut, men min innehållet en god Gud. En Gud som vill gott och att jag ska göra detsamma. Hjälpa mina medmänniskor på alla sätt jag kan. Vara den jag är.

Gud kommer aldrig att sluta tro på mig, och på samma sätt kommer jag aldrig att sluta tro på Honom.

Puss o Kram
Lina Lilja

Sitter på tåget mot Stockholm, och går in på Aftonbladet för att uppdatera mig om det senaste. Möts av nyheten att kändisfrisören Bobby förlorat sin stora kärlek Samuel, som oförklarligt dog vid 26 års ålder. Sorgen är ofattbar, vet verkligen inte vad jag ska säga. Alla mina tankar är med Bobby och personerna i hans och Samuels närhet.

Vila i frid Samuel<3

Puss o Kram
Lina Lilja

Har precis avslutat första passet på McDonalds. Bestod av en massa pluggande och en del förhör då jag försökte lära mig hur allt fungerar och går till. Nu sitter jag på banken för att fixa inför ambassaden, Skatteverket slipper jag som tur är då brevet hunnit komma! Lite mer fix efter det här, ridlektion och fotboll, sen bär det av mot Stockholm tidigt imorgon!

Puss o Kram
Lina Lilja

Har spenderat eftermiddagen med att sträckläsa halva Rickard Engfors självbiografi "Allt Eller Inget". Skratt och tårar har avlöst varandra, himla bra bok! Nu har jag tillfälligt lagt ifrån mig boken för att se Spanien - Italien. Hoppas att ni har en lika bra söndag som jag har!

Puss o Kram
Lina Lilja