Kampen goes on
För ett år sedan satt jag i Kalifornien och sa att "nästa år, då ska jag vara på plats!", i december köpte jag en biljett till mig själv i julklapp - och igår var det så äntligen dags. Dags att få uppleva mitt livs första QX Gaygala live på plats på Cirkus. Och det var magiskt - från början till slut. En helt annan grej än Stockholm Pride som jag mest bara tycker är ett antiklimax varje år. Jag anlände till Cirkus en stund efter åtta, och innan jag ens intagit min plats tyckte jag att biljetten var värd priset. Aldrig har jag sett så många coola människor på en och samma plats förut! (Eller kändisar heller för den delen...).
Showen drog igång, och bortsett från lite teknikstrul (först pajade två av de fyra vajrar en kamera rullade på över publiken - sjukt läskigt så här i efterhand när man tänker på vad som hade kunnat hända om de andra två vajrarna också gått av! - och sen la LED-skärmen på scenen av...) så var det en fantastisk show från början till slut. Väldigt många nakna män, inte lika mycket ögongodis för tjejerna - men det är väl så det brukar vara tyvärr (bögarnas fel, bögarnas show, bögarnas allt...), bra artister och framträdanden, och en magisk stämning. Tårar och skratt avlöste varandra, och aldrig har jag applåderat så mycket och givit så många stående ovationer på en kväll! Kvällens mest självklara var Årets Hetero Emma G-T, kvällens bästa tacktal var definitivt Årets TV-personlighet Ana Gina Dirawi, och kvällens mest oväntade var Pussy Riot som dök upp och delade ut pris till Årets Homo/Bi/Trans.
Sån här bra plats hade jag ordnat till mig själv!
Något annat som hände denna kväll var att jag såg ett instagram-inlägg gjort av Danny just som jag satt och väntade på att showen skulle dra igång. Här ser ni en skärmdump av inlägget:
Jag tyckte inte alls det var ett roligt skämt, utan tog väldigt illa vid mig. Att detta hände just som jag satt i min lilla Cirkus-bubbla, spänd av förväntan, gjorde att jag reagerade extra kraftigt vilket resulterade i en väldigt arg kommentar under bilden Danny la upp, samt att jag själv publicerade en skärmdump av hans inlägg med en, om möjligt, ännu bitskare kommentar till. Anledningarna till att jag reagerade så starkt är många, men främst så tyckte jag att hans kommentar förnekade lesbisk kärlek och att han lät precis som en av de där männen som, förblindad av porren, undrar om de får följa med de lesbiska paret hem till sängkammaren. Just som jag klev ut från Cirkus fick jag svar från Danny, och vid det här laget var han minst lika arg som mig. Dock hade jag nu fått en chans att lugna ner mig lite, och inte minst hade jag upplevt stämningen som var inne på Cirkus - fått lite kärlek från familjen. Jag skrev en låååååång kommentar till Danny, och ett par till som liksom han tyckte det var konstigt att jag tagit så illa vid mig, denna gång med ett helt annat tonläge.
Åsikter kan man ha olika, och tjafsa så mycket man vill om, men ingen kan berätta för dig vad du känner eller ska känna. Så utifrån detta förklarade jag lugnt och sansat varför jag tagit så illa vid mig, hur jag uppfattade kommentaren, och jag påpekade också att jag inte var arg - för det var jag inte. Mest bara stött och ledsen. Här lyckades jag och Danny förstå varandra - han lyckades förstå varifrån jag kommer och varför jag tog illa vid mig, och jag förstår mycket väl att han inte menade något illa. Att jag tillslut kunde gå och lägga mig med vetskapen om att vi nått varandra var viktigt - det var trots allt oss det handlade om i grund och botten. Sen lever fortfarande kommentarsfälten loppan på instagram, där Dannys följare turas om att hylla mig och tycka jag är en PK, känslig bakåtsträvare. Här väljer jag mina fighter, de som verkligen är intresserade av att förstå och är beredda att hålla en god ton - dem kommer jag alltid vara beredd att besvara och förklara för. Personangrepp skiter jag dock i - oavsett om de är menade mot mig eller någon annan - vill personen inte lyssna kommer jag inte att slösa min tid med att förklara. Och jag skrattar gått åt de som tycker jag är PK, med tanke på att jag är typ den mest icke-PK människa som existerar. Titta på TV4 på lördag 21:30 så ser ni några av de skämt jag skrattade gott åt igår - lååååååångt ifrån PK!
Med alla dessa intryck i huvudet gick jag och la mig vid två, sov i fyra timmar innan jag klev upp vid sex och begav mig till jobbet. Dagen spenderades i en högstadieklass i en väldigt vit stockholmsförort. Tydligen hade nattens händelser förändrat mig lite, för plötsligt var jag beredd att ta fighten. Istället för att tyst sucka inom mig, och tänka "det här är fel", bestämde jag mig för att ta diskussionen. Det hela grundade sig i att jag vägrade dela in klassen i tjejer vs. killar. Jag satt i säkert 30 sekunder och funderade på om jag verkligen ville ge mig in i den här diskussionen - men till slut gjorde jag det. Den blev tuff, motståndet var inte lätt, men tillslut nådde jag ett någorlunda resultat i alla fall. Eller ska jag vara ärlig vet jag inte, trans*-frågor är svåra att driva (inte minst efter en 4-timmars natt) eftersom jag själv inte riktigt vet vad det är som betyder något eller inte, var man borde lägga ner energin (insåg att jag verkligen måste införskaffa fler trans* vänner). Tillslut kom vi i alla fall överrens om att dela in klassen i långhåriga vs. korthåriga - vilket i verkligheten inte gjorde någon skillnad alls då alla elever med biologiskt kvinnligt kön hade långt hår och tvärtom. Men jag vill ändå tro att ordvalen var viktiga. Kanske. Om inte annat så tog jag i alla fall debatten istället för att vara tyst - jag orkade säga ifrån.
Efter det senaste dygnet, och den stora sömnbristen jag lider av, är jag oerhört trött by now, så ikväll blir det en tidig kväll och imorgon är det återigen jobb. Och imorgon fortsätter kampen någon annanstans, med någon annan. För den tar aldrig slut. It's a never ending story. Tyvärr.
Puss o Kram
Lina Lilja
Så vill jag förändra världen
Har precis kikat på avsnitt två av Jills veranda på SVT Play, avsnittet där Kakan är gäst. De senaste dagarna har det pratats oerhört mycket om detta avsnitt i min twitterfeed, och att det handlade mycket om Kakans homosexualitet kontra Nashvilles högerkonservativa invånare. Kakan och jag har ganska olika syn på livet, men i grund och botten är vi ändå rätt lika. Så som vi alla är. Allt vi alla vill är att bli älskade.
Har ni ännu inte sett detta avsnitt har ni 63 dagar på er att pallra er in på SVT Play och göra det. It's an order. Oavsett er sexuella läggning. Det finns många oerhört starka moment under det 59 minuter långa programmet, men två av dem berörde mig extra mycket. Det första är när Jill Johnson sjunger för Kakan på hennes veranda, och hon har gjort om sångtexten. En reaktion jag såg på twitter efter avsnittet var "tänk vilken skillnad det kan bli på en låt bara man byter pronomen" - och det är verkligen sant. Som straight är det något man omöjligt kan förstå - grejen att växa upp i ett samhälle där man alltid måste göra om alla kärlekshistorier, låtar och filmer för att det ska passa en. Där en historia, hur mycket man än kan relatera till den, alltid är lite "fel" eftersom det alltid handlar om en man som sjunger till en kvinna eller tvärtom, en prins och en prinsessa. Historien handlar aldrig om mig. Det är därför vi går i taket över serier som Glee, The L-Word och....? (Jag kom inte på någon mer). Eller när Erik Rapp sjunger att hans man nu dansar med en annan man. Eller när fotbollsspelare kommer ut. För att för en gångs skull handlar historien om oss, och det är vi inte vana vid.
Det andra momentet som verkligen berörde mig var i slutet av programmet när Jill säger att hon tyckte Kakan "tjatade" om sin homosexualitet - tills hon tillslut förstod. Förstod vilken kamp Kakan var tvungen att gå igenom varje dag. Förstod alla problem Kakan ställdes inför, dagligen, bara på grund av sin sexuella läggning. Återigen, denna dagliga kamp är en kamp som heterosexuella inte riktigt kan förstå, så att se hur någon som Jill verkligen förstod - på bästa sändningstid på tv - det var något som berörde mig något oerhört. För det kanske får lite fler straighta att förstå hur mycket det är de inte förstår.
Idag släppte valberedningen sitt förslag till distriktsstyrelse för CUF Storstockholm - och där är jag föreslagen som förste vice ordförande. Bara att bli nominerad var en ära i min värld, att därefter bli föreslagen till förste vice av valberedningen är ännu större. Om en vecka tar distriktet beslut om jag får ta plats i styrelsen eller inte, och det kommer att bli en oerhört nervös vecka. Oavsett vad valberedningen tycker så är det trots allt upp till distriktet att ta beslutet, så därför tänkte jag nu kort beskriva varför jag är så oerhört engagerad ideellt, och vem jag kommer att vara om jag får en plats i CUF Storstockholms distriktsstyrelse.
Jag gick med i CUF i februari 2010. Jag hade länge haft ett politiskt intresse, alltid varit en sådan som velat rädda världen, och behövde ett ställe att kanalisera mitt engagemang. Jag började plöja politiska partiers hemsidor; Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Moderaterna... Men ingenting kändes riktigt rätt. Sen såg jag Fredrick Federley i ett lekprogram på tv, och jag insåg att whatever parti han var riksdagsledamot för - that's where I'm suppose to be. Och jag har aldrig ändrat mig en sekund.
Miljön är viktig för mig. Ekonomi lika så. Men mitt hjärta dunkar allra hårdast för mänskliga rättigheter. För att min vän i Uganda inte ska behöva åka till Sverige för att få gå i en prideparad. För att mina bröder och systrar i Ryssland ska få gå hand i hand med den de älskar utan att bli kastade i fängelse - eller värre. För att mina medmänniskor runt om i världen ska få bosätta sig på den plats på jorden där de trivs som bäst. För att min kollega inte ska behöva känna att han måste släppa sin pojkväns hand när de möter någon de känner på stan. För att alla alltid ska känna att det finns en toalett och ett omklädningsrum som passar dem. För att jag inte ska behöva få en klump i magen och fundera på vad jag ska svara när mina nioåriga elever frågar om jag har en pojkvän. För att ingen ska behöva känna sig rädd för att vara den de är, oavsett vem de är, oavsett var de bor. Därför är jag volontär hos polisen. Därför gillar jag att arbeta med ungdomar. Därför är jag i processen att bli mentor för en tonåring. Därför är jag politiskt aktiv.
Vill ni ha en förste vice ordförande som anpassar sig till normerna, som är grym på debatter om miljö och ungdomsarbetslöshet, bör ni rösta på någon annan. Vill ni däremot ha någon som kommer kämpa för din rätt att vara den du är, både inom ungdomsförbundet och i världen som stort, är jag the guy. Oavsett hur min framtid kommer se ut, om jag tar mig in i distriktsstyrelsen eller inte, så lovar jag er att jag aldrig kommer sluta fightas för allas rätt att få vara vem de är. Vi skapar alla vår egen mening med livet, och meningen med mitt liv är att få så många jag kan att må bättre på alla plan i livet. För min skull, för din skull, och för våra framtida barnbarns skull. Hoppas ni är med mig i kampen.
Puss o Kram
Lina Lilja
Intensivt
Nu när jag har börjat plugga har jag gått in i en väldigt intensiv period i mitt liv. Detta gör att jag har försökt att tillfälligt rensa ur så mycket det går och ta bort alla "onödiga störningsmoment" i vardagen - så som att uppdatera sociala medier. Därför är bloggen rätt nere just för tillfället, men jag lovar att jag kommer tillbaka när jag har lite mer tid och ork! Tills dess får ni nöja er med något sporadiskt inlägg nu och då. Något oftare uppdaterar jag min facebook-sida som jag rekommenderar er att följa! Den hittar ni här.
Puss o Kram
Lina Lilja
Cirkeln, Eld, Nyckeln
Jag är en riktig bokslukare och älskar biografier, deckare och romaner av de flesta sorter - så länge storyn är någorlunda verklighetstrogen, eller ännu hellre sann. Fantasy och skräck är med andra ord inte alls my cup of tea, men ändå hände det sig för två år sedan att jag öppnade Cirkeln skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Och jag blev fast.
I somras läste jag Eld som är del två, och i julklapp fick jag Nyckeln som är den tredje och sista delen. Började med Nyckeln på nyårsafton, och den 800 sidor långa tegelstenen lästes ut imorse. Jag gick och la mig på kvällarna och "skulle bara läsa ett par sidor innan jag gick och la mig" - de där "några sidor" blev 1 timmes läsning av 100 sidor. I natt släckte jag vid ett för att jag inte kunde lägga ifrån mig den!! Sen påminner den ju också mig lite om varför jag inte läser genren - mardrömmarna låg inte långt borta! Men det bästa med böckerna är nog att den blandar fantasy med väldigt vardagliga tonårshistorier om kärlek, skola och krossade hjärtan. Tipsade om böckerna till en kompis som är mer för genren än vad jag är, dock läser hon sällan svenska författare då hon inte gillar dem, men även hon älskade serien!
Sen är författarna helt fantastiska människor också! Vill ni lära känna dem lite närmare så är båda intervjuade av Kristoffer Triumf i hans podcast Värvet. Saras intervju är en av podcastens första, medan Mats kom ut nu i höstas. Mats är verkligen en ascool människa som jag ser upp till jättemycket och hans intervju i Värvet är typ BÄST (att Mats är så cool är en av anledningarna till att jag kom att läsa Cirkeln från första början...) så lyssna verkligen på den!
Så här är dagens tips till mina kära bloggläsare: Gå till närmsta bibliotek eller bokaffär och införskaffa Cirkeln, Eld och Nyckeln och rym sedan bort från vardagens alla problem till en magisk plats!
Puss o Kram
Lina Lilja
Heja Sverige!
Dags för JVM Final! Dippen och gurkan är framdukad, nu kör vi!
Puss o Kram
Puss o Kram
Lina Lilja
En promenad gör alltid allting bättre!
Jag har alltid gillat att ut och promenera, och nu när jag har hund har jag ju världens bästa promenadkompis också ju! En bra podcast i öronen och så hunden springandes runt och skogen omkring en - perfekt för att vädra tankarna, lungorna och benen! Hade nyligen en alldeles underbar sådan promenad med Mio och med Gabriel Forss i Livshjulet i öronen. Nu har vi käkat middag och jag ser Finland-Kanada i JVM med Mio sovandes i knät. Myslördag!
Puss o Kram
Lina Lilja
Hockey hockey hockey
Idag har jag varit en sväng och spelar tennis med pappa, en efterlängtad timme! Tyvärr glömde jag min astmamedicin vilket förstörde det hela lite, men det var skoj ändå. Nu sitter jag framför tvn, vilket jag har gjort en hel del på senaste tiden - det är ju Junior VM! Idag har det varit inte mindre än FYRA matcher, så fullt upp är det! Helst hade jag velat varit på plats i Malmö och sett det live, men är man fattig student så är man...
Hoppas ni har en fin start på 2014!
Hoppas ni har en fin start på 2014!
Puss o Kram
Lina Lilja
Running isn't the only exercise
För ett år sedan anmälde jag mig till en löparkurs på skolan jag gick på, och för er som följde mig förra våren så vet ni att jag då sprang regelbundet och lärde mig att...well, att säga att jag lärde mig tycka om löpning är väl att ta i, men jag lärde mig i alla fall att löpa och att sluta hata den formen av träning. Dock undviker jag löpning, jag älskar att träna men löpning är verkligen inte min grej. Tyvärr finns det en hel hög av människor out there som tror att man måste ut och springa, att det är den enda formen av konditionsträning, att om man inte springer så tränar man inte "på riktigt". Även fast jag vet att det är fel är det oerhört svårt att övertyga dessa människor, så jag blev fantastiskt glad när jag hittade denna artikel om 20 vältränade tjejer - och ingen av dem löptränar! Gillar ni löpning som träningsform så är det fantastiskt för er - se bara till så att ni får hjälp med tekniken och använder bra skor som ni byter ut regelbundet - men om ni avskyr löpning: skit i att löpträna! Det finns massor av andra sätt att träna på, spinning till exempel är en oerhört populär konditionsträning! Hitta vad som passar er och skit i vad alla andra säger.
Puss o Kram
Lina Lilja
2013
Oj vilket berg-o-dalbane år som nu är till ända. På många sätt har det varit det bästa året i mitt liv - men i perioder så har det också varit ett helt meningslöst år. Året började i alla fall helt fantastiskt, och våren var kanske den bästa tiden i mitt liv so far. Men så anlände jag hem till Sverige igen, och följde gjorde en mycket omtumlande tid. Även om sommaren var helt fantastisk på många sätt, hade många roliga stunder och minns inte minst när jag jobbade på Bråvalla. Så kom hösten, jag uppfyllde två av mina drömmar - skaffade hund och flyttade till Stockholm - men på vägen tappade jag också bort mig själv. Nu så här mot slutet av året har jag återigen hittat tillbaka till mig själv, och jag känner mig oerhört redo att göra 2014 till mitt år. Till att börja med så ska jag äntligen bli certifierad personlig tränare i vår, och förhoppningsvis finner jag mig själv om ett år sittandes i en lägenhet i Stockholms innerstad, med en karriär inom träning och hälsa. Mitt träningsmål för året har jag inte riktigt kommit fram till än (2013 var det ju Midnattsloppet) men jag är lite sugen på http://superiorrace.se/ om jag lyckas maxa träningen i vår samt spara ihop till startavgiften. Vi får se vad det blir! Vad är era mål inför 2014?
Ezra Miller på Santa Barbara Film Festival
San Francisco! Kanske mitt livs resa.
Såg Jillian Michaels live i Las Vegas i april! Hann besöka världsmetropoler som San Francisco, New York och Las Vegas - alla under årets första fyra månader!
Anlände hem till Sverige och Arlanda - en plats jag kom att återvända till många gånger under sommaren...
En ovanligt fin sommardag mötte jag Passenger i Stockholm!
Mötte Robin Stjernberg på Gotland!
Var med i radio
Prideparaden!
Skaffade mig min bäbis<3
Uppfyllde drömmen att få gå på catwalken!
Jodå, en hel del kul har jag hunnit vara med om detta år, men som ni märker så hände det mesta innan hösten kom instigandes med stora kliv... Nu är det dock dags att lägga allt detta bakom sig och fortsätta framåt mot nya drömmar och mål! Ikväll ska jag ta det lugnt och vara "barnvakt" (vill vara hemma eftersom jag inte vet hur Mio reagerar med smällare), men jag hoppas att vad ni än gör så tar ni det försiktigt och ser till att få en bra start på nästa år!
GOTT NYTT ÅR!!
Puss o Kram
Lina Lilja
Årets sista lördag
Efter en krogkväll var jag hemma vid två inatt, och klev därför inte upp förrän 11 i förmiddags. När frukost var intagen och jag sett tjejernas storslalom kom pappa och hämtade upp mig och Mio för att åka ut till honom på landet. Mio och jag började med en skogspromenad, sen blev det JVM och därefter "lilla julafton" med släkten (uppskjutet pga sjukdom). Nu har gästerna precis gått hem, jag ligger och läser i sängen och Mio har slocknat på mina ben. En härlig lördag med andra ord - den sista för året! Hoppas eran lördag varit bra också!
Puss o Kram
Puss o Kram
Lina Lilja
In och gilla!
Hey guys! Har startat en FB-sida som jag kallar "PT Lina" där jag ger er tips och inspiration inom träning och hälsa! Gå gärna in och gilla: https://www.facebook.com/ptlinal
Puss o Kram
Lina Lilja
#ReasonsToBelieve
Man kan inte annat än att älska Coca Cola när de gör reklamfilmer som dessa<3
Puss o Kram
Lina Lilja
En trevlig vecka önskar jag er alla!
Imorgon är det så julafton. Medan resten av familjen har sprungit runt som dårar för att hitta den sista julklappen, de sista tillbehören till julbordet, etc., har jag tagit en långpromis med Mio, en varmdusch och torkat äpplen i ugnen att ha i havregröten. En lugn och skön dag med andra ord! Just nu har jag Ensam Hemma på i bakgrunden medan jag skickar iväg lite mejl och betalar räkningar så att jag ska slippa behöva oroa mig för det över julen. Sen ska Mio badas och fixas också innan det är dags för uppesittarkväll med Bingolotto ikväll! En riktig tradition i vår familj - lika viktig som julskinkan och Kalle Anka klockan 15.
Eftersom jag alltid är den som vaknar först tänkte jag passa på att sticka till badhuset och simma lite imorgon på morgonen, sen blir det frukost, lunch, hundpromenader, Kalle Anka, middag, paket och så midnattsmässa i kyrkan. På juldagen ska jag sen hem till pappa och göra om hela grejen (typ) med den sidan av släkten. Det finns massor av olika sätt att fira jul på, eller inte fira jul på, och det är så jag ska fira jul i år.
Är han inte söt min bäbis?<3
Under juldagarna ringer det ett barn till BRIS var tolfte minut. Är inte julen barnens högtid? Snälla, skippa julölen och snapsarna denna vecka, fokusera på barnen och var en trygg punkt i deras liv, inte minst dessa dagar. Sen finns alla ensamma själar där ute som inte har någon att fira denna högtid med av olika anledningar. Låt dem få en plats i erat hem dessa dagar, bjud dem på lite gröt, ge dem en kram. Ge dem av er kärlek - kramar är den bästa present någon kan få, en storlek passar alla och de är alldeles, alldeles gratis. I Nyköping kan man gå en julpromenad - om man känner sig ensam, eller om man bara vill slippa släkten för en stund. Underbart initiativ av Jonas, och naturligtvis är alla välkomna! https://www.facebook.com/events/1426893414209694 Oavsett vem ni är, var ni bor och hur ni spenderar denna vecka hoppas jag ni kommer ihåg att hur och om man firar jul är helt upp till var och en. Glöm alla dyra julklappar och tonvis med mat som "ska" lagas - med trevligt sällskap, lagom mängd alkohol och massor av kärlek kan den här veckan bli precis så perfekt som alla vill att den ska bli!
Puss o Kram
Lina Lilja
Myshelg!
Efter en lång vecka har det varit skönt att landa i soffan denna helg. Titta på skidåkning, läsa, gå hundpromenader och bara känna att jag är utan måsten. Visst att julen närmar sig, men julklapparna är klara sedan två veckor tillbaka så jag är långt ifrån stressad över den grejen. Nej, istället njuter jag av ledigheten och passar på att ta hand om mig själv så kanske den där förkylningen jag lidit av i sex veckor försvinner också!
Hundmys har det såklart blivit massor också<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Make Up Store på Julgalan
Oj vad jag var trött när jag kom hem igår - men fasen vilken rolig dag jag var med om! Anlände till Göransson Arena vid 10, efter lite genomgång blev det direkt till smink - därefter följde en dag fylld av klädprovning, träning, höga klackar, hår, ännu mer smink, lite hår till, massor av träning.... Och så showen! Med tanke på att jag drömt om att få gå på en catwalk sedan barnsben, en dröm jag aldrig trodde skulle bli sann, så var jag förvånansvärt lugn. Det var oerhört bra modeller och make-up-tjejer med som gjorde att man kände sig trygg. Jag fick temat "punk" och blev galet nöjd med kläder, hår och smink. Såg jag inte galet cool ut?! Extra roligt var att min frisörsalong var den som var ansvarig för hår - och min frissa som är mammaledig sedan ett år tillbaka kom förbi och var den som fixade mitt hår! Har saknat henne som en galning nu när hon varit borta, är så himla nöjd med henne, men hoppas att hon blev sugen på att komma tillbaka nu så jag kan gå till henne snart igen! Efter jag modellat klart mötte jag upp mamma, syrran och mormor som var på plats för att se showen, så såg vi den tillsammans innan vi åkte hem och jag däckade vid ett-tiden. Underbart rolig och härlig dag! Hoppas jag får chansen att gå på catwalken igen en vacker dag - FANTASTISKT roligt!
Tack Make Up Store, Sotlugg o Linlugg samt Julgalan för en underbar dag!
Tack Make Up Store, Sotlugg o Linlugg samt Julgalan för en underbar dag!
Puss o Kram
Lina Lilja
Julgala!
Är färdigsminkad, håret är uppsatt och repet gjort. Om två timmar står jag på scen inför hundratals människor och uppfyller en dröm - att få gå på catwalken! Ni får se hela outfiten senare.
Puss o Kram
Lina Lilja
Stjärnor utan svindel
Ligger här och firar att jag fått jullov med att försöka traggla mig igenom de sista 200 sidorna av boken Stjärnor utan svindel. Den är i och för sig bra - med alldeles för lång! Imorgon ska jag gå modell för Make Up Store på en julgala i närheten. Ska bli superspännande! Dessutom anländer mormor som kommit för att fira jul med oss. Full fart!
Puss o Kram
Lina Lilja
This day...
Denna dag har jag varit långt ifrån på topp kan man ju lugnt säga. Är trött på barn, och inte minst trött på att vara förkyld. Är nu återigen sämre,vilket SUGER! Det är inte okej att vara förkyld i FEM veckor!! Oh well, imorgon är det sista arbetsdagen, sen på fredag ska jag i och för sig också jobba, men med något helt annat, och sen är julen här och det är stress, stress, stress, och sen... Jaja, en dag i taget. Nu ska jag hälla i mig en äcklig förkylningskur som min kompis tipsat om, sen ska jag sova. Så länge kan väl ni se till att rösta Erik Rapp till Årets Homo, och Emma GT till Årets Hetero. Godnatt!
Puss o Kram
Lina Lilja
The most important person in my life
Du är den viktigaste personen i ditt liv, liksom jag är den viktigaste personen i mitt liv. Så här i juletider, med stress, stort behov av ledighet, och då allt handlar om att hitta de finaste paketen till personerna man älskar mest för pengar man inte har, är det extra viktigt att komma ihåg sig själv. Köp en julklapp till dig själv - just do it. Den finaste, dyraste julklappen på din inköpslista ska vara till dig själv. För du är den viktigaste personen i ditt liv och du förtjänar det.
I februari sa jag att "nästa år ska jag vara på plats". Och det ska jag också. En biljett till QX Gaygala kostar 550:-, vilket är mycket pengar för mig just nu, men jag är värd det. Dessutom hade jag ju lovat mig själv att jag skulle vara där. Som min egen bästa vän, vad är jag för BFF om jag inte håller vad jag lovar?! Årets dyraste julklapp blev den till mig själv, den viktigaste personen i mitt liv, just like it's suppose to be.
God Jul Lina!
Önskar Lina
Puss o Kram
Lina Lilja
Fina familjen Rapp!
Igår stack mitt besökarantal plötsligt iväg och jag hade 177 unika besökare. Varför? Erik Rapps familj hittade hit.
För ett antal veckor sedan skrev jag ett inlägg med rubriken Hur en 17-åring och två S kan förändra världen. En kompis till mig, som också är bekant med Erik och hans familj, läste inlägget, gillade det och undrade om hon fick ge dem länken. Visst, sa jag och tänkte inte mer på det. Så igår hörde hon av sig igen och berättade att både Eriks mamma och syster länkat till inlägget på deras FB. Och dessa kommentarer hittade jag när jag senare loggade in på bloggen:
"Sådana unga ärliga människor som du och Erik kommer att göra världen så mycket bättre att leva i!" - alltså kan man få höra finare ord?!
Anledningen till att jag driver den här bloggen är för att jag har så mycket tankar och åsikter som jag bara måste få ur mig, sen är det såklart alltid kul när någon läser, men det viktigaste är att få skriva av mig. Som jag har pratat om tidigare så har jag en regel att om jag skriver om någon så ger jag denne alltid en chans att hitta till inlägget (länkar på twitter och ger dem en mention till exempel). Det kvittar egentligen om det handlar om beröm eller meningsskiljaktigheter, personen ska få en chans att hitta det, sen om denne vill läsa eller inte är upp till dem själva. Det absolut bästa som finns är när man tycker så himla mycket om en person, någon känd person som gjort något så bra, eller en föreläsning man varit på som är helt fantastisk, och man kan inte hålla det inom sig utan bara MÅSTE blogga om det - och så läser personen det och blir glad. För mig är det viktigt att berätta för människor jag tycker om hur mycket jag tycker om dem, och hur mycket de betyder för mig, kända som okända. Lite "If Tomorrow Never Comes"-tänk. Och ni ska veta att jag alltid är ärlig här på bloggen, från början till slut. Det är sån jag är.
Att familjen Rapp hittat hit är helt fantastiskt, inte minst eftersom att Erik är en person som jag ser upp till på ett sätt som jag inte gjort sedan jag upptäckte Adam Lambert för snart fyra år sedan. Jag menar varenda ord jag säger när jag påstår att Erik förändrar världen - vilket gör att orden jag fått av Inger betyder så oerhört mycket för mig.
I don't really know where I'm going with this, mer än att jag är överlycklig att familjen Rapp tog sig tid att läsa min text. Ser väldigt mycket fram emot Eriks första CD och kommer utan att tveka följa hans fortsätta karriär, se honom få människor att skratta, gråta och dansa. Han har redan, och kommer utan att tveka att fortsätta, förändra liv. Du har en fantastisk son Sara, och du har all rätt att vara stoltare än stoltast :)
Puss o Kram
Lina Lilja
