I'll Change The World!
En kompis la upp ett citat på FB, som jag bara ÄLSKAR! Det är taget från filmen You Should Meet My Son som jag är väldigt sugen på att se efter att ha sett trailern, så snart kanske det kommer en filmrecension på den också, haha! Jaja, tänkte bara lägga upp citatet här för att jag tyckte det var så himla fint!
"And if you don't think this world can give you what you want, I'll change the world. Because I won't let it change you!"
Ha en superbra dag vänner!
Puss o Kram
Lina Lilja
Poledancing del typ 14?
Har då varit på poledancing igen, tycker det bara blir roligare och roligare! Dessutom trivs jag jättebra med människorna runt omkring så det hjälper naturligtvis till att göra det ännu trevligare att åka dit! Men jobbigt är det, så fruktansvärt, är helt slut nu! Fick även prova på lite ruffie i slutet av lektionen vilket var sjuuuuukt jobbigt - skojar inte! GALET, verkligen! Kroppen är så jävla slut nu, tror dessutom att jag har övertränat den lite på senaste vilket så klart inte är bra, så imorgon blir det stenhård vila, och kanske även på torsdag. Inte en endaste sit-ups eller armhävning får jag göra, och massa proteiner ska jag käka!
Det är väldigt viktigt med återhämtning, annars bryter man bara ner kroppen, och det kanske jag inte har varit så bra på under januari månad. Inte glömma! Bortsett från att jag arbetade med en väldigt trött kropp så gick lektionen i alla fall bra, och jag kom även därifrån några väl värda kronor fattigare. Har nämligen som mål att jag ska klara en "5k" som alltså är att springa 5 kilometer, och vårruset är ju på just den sträckan, så den 22 maj tänkte jag vara med. Nu fick jag höra att min poledancing studio ska ha lag och springa ihop, så det nappade jag så klart på! Man fick även ett par löpartights med deras logga på, skitsnygga!, väldigt billigt om man anmälde sig, så det köpte jag, plus en jacka som jag spanat in länge. Det gör lite ont i plånboken, men det är saker som jag vet att jag kommer använda och som jag verkligen ville ha, så det känns bra ändå! Ni får se bilder när jag har fått hem byxorna också.
Nu ska jag krypa i säng innan jag stupar, så jäkla trött! Imorgon blir det en relativt lugn dag; Skola med matte, svenska och tyska, sen hem och krypa upp i soffan, kanske packa lite. På torsdag blir det skola och jobb, sen på fredag bär det av till Madrid!
Puss o Kram
Lina Lilja
Hottest People Right Now!
Har lite sådär halvtrist så jag sitter och googlar en massa på snygga människor. Här kommer ett urval på världens snyggaste människor just nu!
Jillian Michaels
Naya Rivera
Darren Criss
Taylor Lautner
Jill Johnson
Miley Cyrus
Ulrik Munther
Nej hörrni, nu ska jag iväg på pole-dancing! Hörs senare :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Vi Gör Alla Så Gott Vi Kan
Puss o Kram
Lina Lilja
Keep Your Head Held High
Det är mycket som pågår i mitt liv just nu, minst sagt. Nästan varje dag är uppbokad med aktiviteter, träningar, jobb eller liknande, och när jag inte gör det är det skola och uppdrag som gäller. Och så måste jag ju söka sommarjobb också. Ibland känns det bara TUNGT! Men på fredag åker jag till Madrid några dagar och då ska jag bara fokusera på att släppa allt annat och vara där jag är, jag behöver verkligen komma bort en stund!
So whenever life feels hard, keep your head held high! Man tar sig igenom det, på ett eller annat sätt. Lovar! Vi gör det tillsammans :)
Puss o Kram
Lina Lilja
David vs. Goliat
Übergulligt ju!!
Puss o Kram
Lina Lilja
Kurs!
Ska alldeles strax dra iväg till dagens kursdag, sov hemma inatt då jag tänkte att det skulle bli lite mer sömn då. Gårdagen var i alla fall suuuuuupermysig! Vi hade möte på morgonen innan kursdeltagarna kom, sen blev det lära-känna-varandra-lekar och lunch. Några pass senare med bland andra våran kära förbundsordförande och underbara Anders W Jonsson så blev det middag, samtidigt som vi tittade på KDs val av partiledare, massa snack. Efter det blev det pulkaåkning och utomhuslekar, innan vi gick tillbaka in för lite lugnare lekar inomhus. Kröp i säng vid halv ett tror jag, och nu är det alltså dags för dag 2!
Idag håller vi på till typ klockan två, efter det ska jag snabbt hem för att plugga och vila upp mig inför en låååång vecka som börjar med ridning och cafeteria, fortsätter med pole-dancing och jobb, samt avslutas med en resa till Madrid. Mys! Ett ekonomi-prov ska hinnas med också, inte lika mys. Nu är det dags att dra iväg och börja den här dagen!
Puss o Kram
Lina Lilja
Lina Lilja
Apropå Anton Hysén....
Jag har som regel att jag berättar för folk när jag har bloggat om dem, om det är möjligt (de som kan svenska alltså, det är inte direkt så att jag försöker få Rihanna att läsa min svenska blogg eller nåt). Med en kommentar på deras egna blogg, eller ett twitterinlägg, så berättar jag att jag har bloggat om dem, och kort varför, för att de ska kunna läsa och kommentera. Jag tycker det är schjysst liksom, ifall man skulle kritiserat någon eller något och fått allt om bakfoten, eller så att de kan läsa hur mycket jag tycker om dem. Alla mår ju bra av beröm liksom!
I och med allt detta så händer det ju också då och då att en "kändis" kikar in på bloggen. Jag har haft lite Bonde Söker Fru-folk på besök, och jag vet att Wille fortfarande är inne och tittar till mig emellanåt vilket naturligtvis är jätteroligt! Kära Ninath från Sony Music har varit inne och tittat här några gånger, och Olof Röhlander har varit inne och läst också. Camilla Läckberg nappade på att jag hade skrivit om henne, och nu senast var Anton Hysén på besök, vilket jag tyckte var superroligt!!
Men självklart vinner jag något på det här också, jag är inte dum ;) Har man tur så gillar rätt person vad jag skriver, och på så sätt kan man få fler och nya läsare, och kanske är det så att helt rätt person tittar in en dag, för mig har det ju redan hänt! (Kommer till det lite senare) Det är nyckelordet i livet; Kontakter.
I och med allt detta så händer det ju också då och då att en "kändis" kikar in på bloggen. Jag har haft lite Bonde Söker Fru-folk på besök, och jag vet att Wille fortfarande är inne och tittar till mig emellanåt vilket naturligtvis är jätteroligt! Kära Ninath från Sony Music har varit inne och tittat här några gånger, och Olof Röhlander har varit inne och läst också. Camilla Läckberg nappade på att jag hade skrivit om henne, och nu senast var Anton Hysén på besök, vilket jag tyckte var superroligt!!
Och som sagt, ibland är det helt enkelt rätt person som kikar in. Hur Johan Hilton hittade hit är för mig fortfarande ett mysterium, då jag inte länkade till honom och jag har heller inte lyckats hitta några gemensamma vänner, men hit kom han. Han såg hur mycket jag älskar hans bok, och ett par dagar sedan låg denna i brevlådan.
Inte helt fel! Det är både roligt och smart att länka till människorna som du skriver om, av många olika anledningar. Och som sagt, ibland är det helt enkelt rätt person som kikar in! Nu ska jag springa iväg och borsta tänderna innan jag ska ta en promenad bort till helgens CUF-kurs som håller till bara 2 km hemifrån mig, så det gäller att passa på när man kan gå! Mysigt att börja dagen med en promenad också tänkte jag. Men avslutningsvis så ska jag lägga upp lite bilder innan jag sticker, apropå Anton Hysén sådär. Hade tänkt lägga dem i gårdagens inlägg, men glömde bort det, så här kommer de istället. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, och här stämmer det verkligen!!
Puss o Kram
Lina Lilja
Livet Blir Bättre - med Anton Hysén
I onsdags sändes avsnittet av Livet Blir Bättre med Anton Hysén. Det enda avsnittet i programseriens två säsonger som faktiskt håller sig till ursprungsämnet. Jag skulle kunna fortsätta gagga om vad ursprungsidén är och varför man ska hålla sig till den, men någon annan har redan gjort det så himla bra, så jag spar mig lite tid genom att helt enkelt bara länka till hennes krönika. Läs den, och fortsätt sedan läsa mitt inlägg här;
http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/elingrelsson/article12906228.ab
Anton är en sådan jädra go och glá kille, och även om jag hatar att säga det här, så är jag glad att det är just han som gjort det här. Jag är glad att det är just han som kommit ut, just han som är ensam i hela världen och just han som får vara "ansiktet utåt". Anton är en kille som är helt omöjlig att inte älska, och även om inte alla homosexuella är så, så är det bra att en sådan kille är först så att homofoberna får lite goda tankar.
Det Anton har gjort är stort, och det har jag sagt och skrivit måååånga gånger förut så jag tänker inte ta det igen, men det tre andra landslagsspelare har gjort är också stort. Liksom Henrik Lundqvist. Att så stora sportprofiler går ut och stöttar Anton i TV på bästa sändningstid är stort, och det visar att tiden går framåt. Jag gillar programmet som sändes skarpt, det bästa avsnittet av (Det) Livet Blir Bättre någonsin, men det är kanske inte så konstigt. Anton säger många bra och kloka saker som många kan känna igen sig i. Till exempel är att mobba någon i rent hat mot sig själv, och självförnekelse, väldigt vanligt, och jag är glad att man lyfter även denna delen i programmet. Liksom hur han själv är äcklad över tanken på att han skulle tända på någon i omklädningsrummet, hur han är där för att spela fotboll. Jag gillar Anton, jag gillar hur han tänker och jag gillar det han står för. Jag hoppas jag får träffa honom en dag.
Renée är super som programledare också, hon passar super när i program där känsliga ämnen tas upp. Tyvärr är sällan programmen lika bra som henne.... Men just det här avsnittet hade ett jättebra upplägg, involverade ett viktigt ämne och underbara människor. Jag är ledsen bara över att Rädda Barnen och TV3 har snott den lilla synlighet som HBTQ-ungdomarna fick, men som sagt, läs krönikan jag länkade till ovan, den är fortfarande lika aktuell.
Här kan ni se Livet Blir Bättre med Anton Hysén, om hur det är att vara den enda öppet homosexuella fotbollspelaren i hela världen.
Puss o Kram
Lina Lilja
Skola, föreläsning, lunch och middag!
Har en riktigt bra dag här i vintervackra Gävle! Dagen började med en mattelektion, fortsatte med en något försenad föreläsning från A Non Smoking Generation, lunch hos farmor och farfar och nu sitter jag i skolan och inväntar en timmes tyskalektion som ska få avsluta det lättsamma skoldagen. När jag är klar ska jag iväg och handla lite mat, för ikväll är det moi som står för middagen! 
Ikväll hos min familj bjuds det på mackor med kantarellstuvning samt broccolisoppa. Till det blir det rädisor, ägg och lite annat grönt och nyttigt. Härligt va? ÄLSKAR att lagga nyttig mat, även om vissa delar med mackorna kanske inte är de nyttigaste, men betydligt nyttigare än snabbmackaroner och köttfärssås på burk i alla fall ;) Lättlagat är det och snabbt går det också! 
No more that!
Såg igår senaste avsnittet av Kvällsöppet på nätet, där de bland annat diskuterade hästsport och annat. Ingen har väl kunnat missa den stora debatten som aftonbladets reporter startade i förra veckan när Rolf-Göran vann Jerringpriset? Rolf-Göran är en väldigt värdig vinnare, men jag har inte riktigt orkat lägga mig i debatten för övrigt då jag tyckte att alla parter överreagerade lite väl och jag ansåg att Lasse Anrell bara var en missförstådd idiot - men programmet upprörde mig på riktigt. Inte Lasses del så mycket kanske, även om de förhoppningsvis insåg att de borde skriva om ridsport lite oftare än de gör, men den korkade hockeyspelaren. Hallå idiot, du behöver ett helt LAG av vältrimmade spelare för att du ska kunna prestera!? Det gjorde mig faktiskt lite upprörd. Här i Gävle får vi i alla fall ett uppslag i veckan + enstaka notiser vid behov och större artiklar vid speciella evenemang om hästsport, så jämfört med många andra är vi nog rätt lyckligt lottade. Folk måste dock förstå att ridsport är en av de största sporterna i Sverige - och att det är just det, en sport. 
Nä, nu måste jag springa iväg till tyskan! Hörs senare :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Vad Är Det För Skillnad På Hatet Mot Svarta vs. Homosexuella?
När jag var liten fick jag höra att jag hade öron stora som tefat, och de har inte krympt sedan dess. Jag är expert på att "råka" höra folks konversationer och tjuvlyssna på andra, varför skulle jag annars veta så mycket om allt och alla? (Jättedumt att avslöja det här, I know, för nu kommer ju ingen människa våga öppna käften när jag är i närheten, men så kan det vara ;)) I alla fall, my point is... Idag på lektionen hörde jag två kompisar prata om rasism och homofobi, och hela det här inlägget är uppbyggt på deras tankar, så tack till dem!
http://www.levandehistoria.se/node/350
Vad de diskuterade var just benämningen på de olika främlingsfientliga åsikterna. Tycker man illa om svarta (eller vilken annan "ras" som helst, men nu använder jag mörkhyade just för att det är den man oftast talar om) är det ett hat, det är rasism. Tycker man däremot illa om homosexuella så är det en fobi!? Jag har faktiskt aldrig tänkt på det här tidigare, men när jag hörde dem prata om det så lät det så självklart korkat att samma känsla är olika betecknat beroende på vilken grupp av människor den vänder sig till. En fobi är en stark rädsla, och jag har svårt att tro att det finns människor som är så livrädda för homosexuella som jag är för trånga utrymmen!
Vad är det som får folk att skrika "fobi" om människorna som gjort det här?!
Jag kan verkligen inte komma på någon bra förklaring alls om varför det är så här, men jag googlade lite och det visar sig att svartas och homosexuellas kamp kanske inte är så lika trots allt, för i början myntades homofobin verkligen som en fobi, och det är först på senaste tiden som ordet ändrat betydelse. Förklaringen för homofobi idag lyder dock; "... en ideologi, en uppfattning eller en medveten värdering hos en individ, grupp eller ett samhälle [...]" (http://homofobi.se/) vilket innebär att det inte längre betecknas som en rädsla utan en medveten värdering. Rasism kom istället som en ideologi från början och var aldrig betecknad som en fobi likt homofobin (och även islamofobin). Idag är det dock mest namnet som skiljer de olika typerna av hat mot, för oavsett vilken grupp hatet inriktar sig mot är känslorna och attityden mer eller mindre densamma - och inte är det några rädslor vi pratar om (i så fall är det bara sorgligt!). Här hittar ni lite mer bra information;
http://www.levandehistoria.se/node/350
En slutsats som jag trots allt drar utifrån det här, något som är mycket intressant men som likväl kan vara helt fel, är att de främlingsfientliga betraktade (betraktar?) muslimer/islam och homosexuella som något som stod över dem i hierarkin eftersom de var något att vara rädda för, medan man hela tiden har sett ner på mörkhyade. Förstår ni hur jag tänker? Man är rädd för något som man tror kan skada en eller liknande, ett hot, och för att vara ett hot måste man vara betydelsefull och stå högt upp på stegen, annars kan man inte trycka ner andra. Så egentligen har homosexuella och muslimer aldrig varit nertryckta, utan de har snarare varit ett hot mot samhället - medan mörkhyade har varit nertryckta och haft ett människovärde som varit lika med noll. Eller?
Jag tycker att det här verkligen var intressant, och det är ett ämne man kan vända och vrida på hur mycket som helst, men jag tänker avsluta mitt inlägg här i alla fall. Vad tror och hur tänker ni om det här?
Puss o Kram
Lina Lilja
Unbearable Lightness - A Story Of Loss And Gain
Läste ut Portia De Rossi's bok här om dagen efter att ha sträckläst i en knapp veckas tid. Den är så j-vla bra!! Boken handlar om hur hon kämpat med ätstörningar och samtidigt försökt gömma sin sexualitet hela sitt liv, framför allt när hennes karriär tog fart. Det är en hemsk och fruktansvärd story, men med ett lyckligt slut. För det är precis det den handlar om; Loss and Gain. Om hur kärlek kan lyfta en från livets mörkaste plats till himlen på jorden. Det är en berättelse om Portias inre kamp mot sig själv, en berättelse som slutar i kärleken till Ellen.
Jag rekommenderar er ALLA att läsa den, gammal som ung - alla kan vi lära oss något av den! Men framför allt uppmanar jag alla tonårstjejer därute att läsa den, så ni inser vart ni kanske är på väg. Det är en unik berättelse som går in så djupt i en sjuk människas huvud att det är skrämmande, men samtidigt lär den oss så mycket. Tyvärr finns den bara på engelska, och den är som sagt svår att hitta. Ni kan beställa den från amerikanska webbshopar, eller så finner ni den i Pocket Shopen på Stockholm Central ståendes bredvid Ellens bok (how cute is THAT!! :')). Jag hoppas verkligen att ni läser den, för ni kan lära er så mycket av den!!
Puss o Kram
Lina Lilja
Sjukstuga!
Ja, här hemma är det verkligen sjukstuga. Min mage har krånglat ordentligt sedan natten till igår, vilket gör att jag inte har ätit ett enda ordentligt mål sedan i lördags. Bara en massa vitt bröd och banan i ett och ett halvt dygn, great. Jag, hungrig? Nääää! Mitt uppror till mage verkar ha lugnat ner sig lite idag, men det känns verkligen inte bra ännu så det blir hemma och ta det lugnt idag. Ska försöka ta och pilla i mig något annat än vitt bröd snart, men är samtidigt lite nervös. Vill inte få ett bakslag! Dessutom är syrran hemma och ligger nerbäddad i 40 graders feber så jag leker lite sjuksköterska också, hehe. Så kan det gå!
Avslutar detta inlägget med en helt fantastisk låt som sjöngs av Jessica Andersson i Så Ska Det Låta igår. Tyvärr hittar jag inte hennes version på nätet än, men det här är en av mina favoriter av alla de versioner som gjorts på den (även Glee har sjungit den, såklart ;)). Jag tror artisten är fransk. Enjoy!
Puss o Kram
Lina Lilja
As Promised - Jag på TV!
Här kommer klippet med mig på TV4Nyheterna som sändes på Gävles lokalnyheter imorse!
Puss o Kram
Lina Lilja
Hur kan någon hata något så vackert?
Boken jag läser just nu är Portia de Rossi's (Degeneres') självbiografi som har namnet Unbearable Lightness - A Story Of Loss And Gain. Jag hittade den när jag för ett antal månader sedan, kanske ett halvår?, fick lite tid över på Stockholms Central, på väg till eller från ett CUF-evenemang, och gick in i pocket shopen som finns där. Jag hade tyvärr inte råd att köpa den då, men har letat efter den sedan dess - på svenska webbshoper, bibliotek och bokaffärer. Jag har önskat mig den i födelsedagspresent och julklapp - men boken har lyst med sin frånvaro. I söndags på väg hem från Stockholm fick jag återigen lite tid över på stationen och när jag gick förbi pocket shopen kunde jag inte låta bli att gå in och se om de fortfarande hade boken, vilket de hade. Och trots att ekonomin inte riktigt tillåter det egentligen, så kunde jag inte gå ut från den affären utan boken, så den blev köpt och följde med hem.
Redan på tåget hem började jag läsa, och på två dagar hade jag läst halva boken. Jag är ännu inte riktigt klar med den, men jag har inte långt kvar. Igår satt jag vid datorn och "zappade runt" varpå jag började kika på intervjuer med Portia (och även en del Ellen) på youtube. Det är roligt det där med självbiografier, för det vanliga nöjet med en bok - att ta reda på slutet - finns liksom inte där, du vet hur boken slutar! Det är själva grejen med alla detaljer som är nöjet, att få lära sig något nytt, inte bara om personen som skrivit boken, men också om samhället och många gånger även om dig själv. För sanningen är, vi alla vet vilka självbiografier det är vi läser; De böcker man borde läsa för att den är så känd, eller personen är det, som Patrik Sjöbergs och Zlatans, de böcker där författaren är någon som man beundrar nå otroligt samt de böcker där man känner igen sig själv i personen som skrivit den - många gånger kan de sista två punkterna vara samma sak, vilket det i det här fallet är för mig. När det är någon av de sista anledningarna som gäller vill man ofta fortsätta veta, fortsätta höra personen, även fast man vet alla svaren, man vet hur det är, och därför har jag de senaste dagarna sökt youtube upp och ner för att få se intervjuer med Portia.
Boken är verkligen jättebra, men det var egentligen inte det jag skulle prata om, det får ni höra mer om när jag läst ut den, utan det jag istället hade tänkt prata om är kärlek. Ovanligt va? Men det är något så himla vackert med kärlek och människor som älskar varandra att jag bara måste prata om det! Och kärlek är något som det finns mycket av i Portia och Ellens relation. Nog för att jag inte vet vad som pågår mellan husets fyra (eller sjutton?) väggar, men lyckan som strålar från de båda när de pratar om varandra - den går inte att ta miste på, och den går definitivt inte att fejka!
Så min fråga är nu; Hur kan man hata något så vackert? Hur kan man anse att människor inte borde få gifta sig när de är så kära? Hur kan man anse att två personer som är så lyckliga tillsammans är fel för varandra?
Jag tror på kärleken, och jag tror på Gud. Jag tror på en Gud som tror på kärlek, en Gud som skapade oss precis som han ville att vi skulle vara, en Gud som inte hatar. Jag tror inte att Gud vill hindra någon att gifta sig av kärlek. Hur kan det vara fel att gifta sig av kärlek men inte för pengar? Hur kan det vara fel att gifta sig med sin själsfrände, men okej att skilja sig efter ett dygn? Hur kan någon tro att Gud skulle hata något som han skapade, något så vackert som kärlek?
Kan vi inte bara låta kärleken segra och glömma resten? För är inte det det absolut viktigaste i livet - kärlek? Vi behöver vatten, mat och luft, men vi behöver också kärlek. Det är, naturvetenskapligt bevisat, de element vi inte klarar oss utan. Så varför finns det hela tiden människor som försöker hindra kärleken? Varför finns det människor som alltid försöker hindra andra människors lycka? Varför finns det människor som kan hata något så vackert, och dessutom tro att Gud skulle göra samma sak?
Jag försöker verkligen förstå hur andra människor tänker genom att sätta mig in i deras situation och få förståelse, att inte vara så closeminded och döma människor, men vissa saker kan jag bara inte förstå. Jag kan inte förstå hur folk kan tycka att kärlek, i någon form, kan vara fult. Jag kan verkligen, verkligen inte förstå hur någon kan hata något så vackert<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Allt på en och samma gång! - Videoinlägg
Ledsen för den väldigt dåliga kvalién, men nu är det som det är! Här är länkarna jag pratar om;
Puss o Kram
Lina Lilja
Learning To Live
Puss o Kram
Lina Lilja
It's Okay Not To Be Okay
Let's face it, jag är en människa som är bra på att ta motgångar med huvudet högt. Jag har alltid varit en människa som, när någon slagit ned en, rest mig upp, borstat av smutsen och fortsatt gå. Ibland har det varit tyngre, ibland lättare. De senaste åren har detta utvecklats enormt och jag har lärt mig ännu bättre att ta motgångar, att le när något tufft faller över en, vakna upp nästa dag och ha glömt gårdagens jobbiga händelser. Jag är allt det här, men jag är också mänsklig. Jag anser att man så gott det går alltid ska ha en positiv inställning och se det braiga med allt som händer, istället för att bara ha en dålig attityd, men man måste också få ta sig tid och bryta ihop, tycka synd om sig själv ett tag, innan man går vidare. Idag är en sådan dag för mig.
För det första så sov jag dåligt inatt. De timmars sömn som jag fick var kantade av fruktansvärda mardrömmar, vilket resulterade i att jag när jag vaknade upp inte var ett dugg utvilad, trots att jag gick och la mig tidigt igår kväll. Sen började morgonen med ett besök hos tandläkaren, en uppföljning på mitt förra besök (bet ju på en hård pastabit i december om ni minns?). Det visar sig att den tandläkaren (hygienisten, sköterskan, whatever she is) inte har antecknat någonting alls om mitt besök då, det finns över huvudtaget ingenting som säger att jag ens varit där den 8:de december 2011! Detta gör mig lite less, och detta är också något som jag kommer att anmäla till socialstyrelsen. Denna kvinna jag träffade i december kunde inte hitta något, och mitt besök då tog bara några minuter då hon klämde och kände lite, inte ens en röntgenbild! Idag tog det lite längre tid, en tandläkare fick komma in och kolla, både röntgen och bilder togs, och man tror att jag kan ha fått en spricka i tanden, vilket uppenbarligen gjorde dem lite oroliga, och inte mig desto mindre orolig. Har en återbesökstid (igen!) till februari då de ska se om det blivit bättre, men är det en spricka kommer de att behöva borra upp den för att se hur djup den är. I bästa fall går den inte rakt igenom hela tanden - och i så fall kan man "limma ihop" tanden med fyllning. I värsta fall delar den tanden, och rötterna, i två, och i så fall kommer tanden så småningom att dö, och detta värsta senario kommer att kräva väldigt mycket tandvård och antagligen en ny tand, men alla detaljer kring detta har jag inte tagit reda på än. Kul!
Redan när jag klev ut från tandläkaren var jag jädrigt sugen på att åka hem, men bet ihop och åkte till skolan. När det blev lunch, och en nästan tre timmars håltimme för min del, pallade jag dock inte mer, utan sjukanmälde mig och åkte hem. Jag behövde stänga in mig ett tag, stänga mig ute från verkligheten, äta junkfood, titta på skräp-tv och läsa en god bok, och detta är vad jag nu har gjort under eftermiddagen. Jag har brutit ihop en stund, haft en "it's okay not to be okay"-dag. Just nu sitter jag och tittar på intervjuer och klipp med mina kändiscrusher, som den här med Jillian Michaels;
För det är så här livet är, det går upp och ner. Nu har jag brutit ihop en stund, fått lite rum att andas, nu är det dags att bita ihop igen! Eller snart i alla fall, ska bara ta det lugnt resten av den här kvällen också, men sen så. Nu ska jag gå tillbaka till att titta på skräp-tv och favoritklipp på youtube. Jag hoppas att eran dag har varit bättre än min, kram på er alla<3
Puss o Kram
Lina Lilja
Skola, Jobb, Träning och Frissa!
Igår var det till att pallra sig tillbaka till skolan igen. Två förmiddagslektioner var det enda jag hade, och ett möte med studievägledaren. Det kändes bra att vara igång igen, och jag har fixat till mitt schema lite också, genom att lägga till kursen Religion B som jag hoppas kommer bli kul! Blir fortfarande någon tidig dag samt en lååååång håltimme på onsdagar, men det är sånt man får överleva! Sen blev det jobb på Brynäsmatchen, vilket även det gick bra trots att någon med huvudansvar saknades = vi blev fyra "unga vuxna" som skulle ta hand om kiosken. Tre snygga killar och så jag. Men vi överlevde och inga större missöden blev det! Vi råkade koka lite mycket korv och kaffe bara, men konstaplarna och ordningsvakterna som var uttråkade blev glad över lite koffein, så det löste sig ju det med!
Idag fick jag en liten sovmorgon innan jag gjorde det avslutande passet på kursen Idrott och Hälsa A, vilket känns skönt! Ett jävla gympass blev det vilket resulterade i att jag nu är helt slut i kroppen, men det är skönt det med! Väntar nu på att mina kompisar ska sluta sin mattelektion så att vi kan gå och äta, sen blir det svenska, tyska och efter det bär det av mot frissan. Så jädra skönt!! Mitt hår och jag är inte riktigt överrens just nu om man säger så....
Nu ska jag gå och ringa ett samtal, så får vi se om mina kompisar är redo för lite mat sen! Höres :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Idag fick jag en liten sovmorgon innan jag gjorde det avslutande passet på kursen Idrott och Hälsa A, vilket känns skönt! Ett jävla gympass blev det vilket resulterade i att jag nu är helt slut i kroppen, men det är skönt det med! Väntar nu på att mina kompisar ska sluta sin mattelektion så att vi kan gå och äta, sen blir det svenska, tyska och efter det bär det av mot frissan. Så jädra skönt!! Mitt hår och jag är inte riktigt överrens just nu om man säger så....
Nu ska jag gå och ringa ett samtal, så får vi se om mina kompisar är redo för lite mat sen! Höres :)
Puss o Kram
Lina Lilja
Fenomenet PT
Imorgon börjar år 2012s säsong av Biggest Loser Sverige att gå på tv. Ett gäng feta svenskar ska tillsammans kämpa för att nå sin målvikt, samtidigt som tusentals svenssons ska titta på deras blod, svett och tårar. Vad är det för nöje egentligen? Jag såg inte den första säsongen av Biggest Loser Sverige, men jag har däremot sett en del på den amerikanska versionen. Mamma brukar följa, i alla fall slutet på, den amerikanska versionen, varpå jag har fastnat framför det ibland också, men säsongen som just nu sänds på femman är den första som jag aktivt följt, dock bara nu slutet på den. Med detta insåg jag att det faktiskt är en ganska rolig programidé, och inte minst inspirerande. De har till sin hjälp ett antal experter och tränare, men det är alltid de själva som går ner kilona, som jobbar sig till minustecknet. Nu till rubriken.
Jag har alltid viljat jobba med en personlig tränare, och det är också något jag ska göra den dagen min ekonomi blir aningens stabilare. Personlig tränare är något som "alla" kändisar och rika har, och vissa gifter sig med dem (läs: Kronprinsessan). Sen står det i tidningen om deras nya superkropp som de med hjälp av den här metoden och den där personliga tränaren har fått till, men egentligen är vi ju tillbaka på Biggest Loser-campet; det är den med kroppen som har gjort jobbet. 
Så varför skaffar man då en PT, om det ändå är en själv som gör jobbet? Varför har jag alltid drömt om att kunna ta hjälp av en PT? För att det är coolt? Delvis kanske, men framför allt för att den där personen ger det där lilla extra till det där mentala, de gånger man är redo att ge upp. De vet vad man ska göra och när man ska göra det, när man själv inte vet. Och framför allt; De tvingar en till att träna de gånger man inte orkar. Detta leder alltihopa till ett snabbare och bättre resultat, något man självklart eftersträvar, oavsett om ens mål är att gå ner i vikt, få en snyggare kropp eller bli hälsosammare. 
Jag har haft hjälp av en snubbe som jobbar på idrotten ett par gånger på gymmet här, och jag kommer även ta hjälp av honom lite mer under våren, vilket blir lite som en personlig tränare. Han vet, och han pushar, skitbra! Tills vidare får jag nöja mig med honom, och min egna mentala inställning, tills dess att jag har tillräckligt med pengar för att ta hjälp av en dyr och professionell människa. Min dröm-PT är Jillian Michaels som huserar i LA (var annars?) och är känd genom, just det, Biggest Loser. Varför? Ett; Titta på hennes kropp. Jag vill ha en PT vars kropp jag vill ha, för då tränar den på ett sätt som är lämpligt för att nå mitt mål. Två; Hon blir förbannad. Har ni någon gång sett Biggest Loser så vet ni hur skrämmande förbannad hon kan bli, och det är en sådan inställning som jag behöver för att jobba maximalt. Tre; Samtidigt som hon är skrämmande förbannad emellanåt, så har hon en mental inställning som jag gillar och delar, och hon är otroligt peppande. Fyra; Hon verkar ha enorma kunskaper samt stora erfarenheter, alltid ett stort plus såklart! Summa sumarum; Henne vill jag träna med!!
Puss o Kram
Lina Lilja
