Lina Lilja

Vaknade upp imorse och kände i hela kroppen att det inte kändes bra. Pallrade mig upp och bestämde mig för att skippa morgonrundan och istället satsa på ett hårt gympass mot eftermiddagen (som aldrig blev av...). Plötsligt fann jag mig själv sittandes framför datorn med tårarna rinnandes. Jag öppnade ytterdörren och först tyckte jag att det luktade Spanien, sen tyckte jag att det luktade fjällen. Hemlängtan blev påtaglig och sen kom saknaden över det som en gång var. Lite roliga/sorgliga/glada klipp på det och det gick bara utför. Tittade på melodifestivalen och grinade sen desto mer. Hade helt enkelt tårar som behövde ut och jag gick från att hata världen till att älska världen till att bli arg till att bli ledsen till att bli glad inom fem minuter - allt med våta kinder. Minst sagt instabilt läge.

 

 

Tillslut kände jag helt enkelt inte att jag pallade mer - jag behövde ut ur huset! Smsade ett par kompisar och promenerade över till dem. Ganska snart byttes tårarna ut mot skratt och härliga konversationer. Vi promenerade ner på stan och mötte upp en till kompis samt hennes klasskompis - überhärlig kille! - gick och fick varsin manikyr och pedikyr och käkade sen middag ihop på en mysig restaurang som vi inte varit på på superlänge. Vi skilldes åt efteråt och jag promenerade hemåt - via 7/11. Jag kände liksom inte att kvällen var över riktigt än för min del och sötsuget som funnits hela dagen fanns liksom kvar, så köpte hem mig ett paket Ben&Jerrys med chokladsmak. Jag som sällan skäms över saker tyckte faktiskt det var lite pinsamt när en klasskompis stod i kassan och det enda jag slängde upp var en Ben&Jerrys... Är det det enda en tjej ska köpa finns det liksom bara två anledningar: that time of the month eller hon ska hem och do some emotional eating. Nummer två handlade det om för min del och jag skäms lite över att säga det här men... Det tog inte ens en timme så var paketet slut. 

 

 

Åh andra sidan så har jag faktiskt aldrig käkat upp ett helt paket glass för mig själv sådär förut (kaksmet är dock en annan sak...) och well... Man har sådana dagar också. Som jag alltid brukar säga: Så länge det inte blir en vana. I och för sig så säger jag det så ofta att det låter som att det är en vana, men så illa är det faktiskt inte. Återigen så är det viktigt att inte få ångest, det gör bara saker och ting värre. Låt saker och ting vara som de är och gör morgondagen bättre istället. Och faktiskt har jag mer ångest över hur mycket pengar jag spenderade idag än över hur många kalorier som gick in och hur få som gick ut. Varför vet jag inte, men det är väl något en framtida terapeut får lista ut åt mig. 

 

 

Nej, imorgon får det bli lite mer träning och lite mer effektivitet från min sida. Och nästa vecka ska jag göra lite bättre och träna lite hårdare än de senaste två. Inte stressa utveckling och förändring - bara andas och inse att allt kommer bli bra i slutändan! Nu ska jag lyssna lite mer på Erik och Mattias version av "Hello Goodbye" och sen ska jag sova och tänka på hur skön den där massagestolen var som jag satt i timmar i sträck idag. 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Imorse så hade jag helt enkelt inget annat val. Hur tungt det än kändes så var jag helt enkelt tvungen att ta mig iväg på en löptur. 30 minuter senare dröp jag av svett men var också väldigt lycklig! Nästa vecka planerar jag att varva mina 30 minuters turer med 40 minuters turer. Efter en lång härlig dusch har jag nu suttit timmar i solen och läst - supermysigt och galet varmt! Hinkar i mig vatten och svettas som en tok! Får gå in och svalka mig emellanåt... Börjar även bli lite solbränd här och där trots att jag smörjer in mig ordentligt med spf 20 eller 30 beroende på område.

 

 

Det gäller dock att njuta så länge man kan! Det ska bli kyligare igen i slutet av helgen och regn i veckan. Trots att det är sommarväder så är det ju trots allt bara mars... Mars ändå, kan ni fatta?! Helt galet ju! Mindre än tre månader till ni ser mig i Sverige - och endast tre veckor till resan till NYC. Tiden går så fort! Jag liksom längtar och har separationsångest på samma gång, det kommer minst sagt bli tufft att resa härifrån i maj. Men men, nog om det nu! Nu ska jag ut och njuta i solen!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Sen jag började hårdträningen för fem veckor sedan så har jag nu nått min första gigantiska tröskel. Ni vet när man hellre ligger i solen och läser en hel dag istället för att ta sig ut på en 30 minuters löptur. När bara tanken på att man borde träna får en att sucka. När popcorn och choklad låter så himla mycket bättre än gurka och tomater. 

 

 

Hur gör man för att komma över den här tröskeln då? Man får helt enkelt se till att man är starkare än sina demoner och tvinga sig ut. Se till att komma iväg. Känner jag att jag verkligen inte vill träna brukar jag klä på mig träningskläderna - även om jag inte ska träna förrän flera timmar senare - för då måste jag liksom iväg. Jag har ju ändå lagt energi på att byta om - right? Idag vann dock demonerna och jag har käkat choklad, suttit i solen och läst, och ligger nu och kollar på en massa serier. Jag måste ha en vilodag denna helgen så då blev det helt enkelt idag så får jag se till att träna fredag, lördag och söndag istället! Det viktiga är att inte lägga en massa ångest i det hela utan träna en annan dag istället. Man kan inte alltid vara perfekt! Så länge man inte låter det vara hela tiden varje dag är det lugnt. Nu blir det Girls!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Idag är det onsdag vecka 5! Eller ja, vecka 9 hemma i Sverige men på SBCC är det vecka 5 av 16. Galet vad tiden går fort! Igår kväll kom en kompis över en sväng och vi drack lite kvällste tillsammans innan det var dags att krypa i säng. Mycket mysigt! Idag har jag första lektionen 12.45 och sen rullar det på som vanligt med sociologi, spanska och löpning. Innan dess hade jag lite saker att fixa - och tror att jag bockat av allt nu! Så nu tänkte jag gå ut och sätta mig i solen en stund innan lunch. Mys!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Även om jag generellt är emot att man tränar mer än 1x30-60minuter om dagen (om man inte vill gå ner extremt mycket i vikt - och med det menar jag 75-100kg och över - eller om man har sin idrott som sitt jobb och ska vara med i typ OS) så har jag idag tränat i två pass . Först ett löppass på 30 minuter, lite proteinpannkakor, och sen blev det 60 minuter yoga. Detta vill jag dock förklara noggrannare, för att träna mer än en gång om dagen är ingenting som jag egentligen vill att man ska göra. 

 

 

Veckan har bara 7 dagar, och ska man lyckas få in all träning under den tiden får man ibland träna två gånger på en dag. Om man gör det ska det dock handla om ett pass kondition och ett pass styrka - aldrig två pass av kondition eller styrka. När det gäller styrka gäller det att musklerna får tid att återhämta sig - så minst 48 timmar, men helst 72 timmar, mellan styrketräningarna på muskelgrupper. Så om du gör axlar och armar och mage på måndagen kan du köra ben och rygg på tisdagen och sen vila onsdag innan du kör axlar, armar och mage igen på torsdag. Hänger ni med? Och ALLTID minst en dag vila i veckan - det är under vilodagarna som kroppen återhämtar sig och utvecklas!

 

 

Ofta brukar man köra kondition som uppvärmning - löpbandet, cykeln eller liknande - och sen gå vidare på styrka efteråt. MEN, jag föredrar att köra min löpträning utomhus, vilket gör det lite svårare. Därför kan jag träna två gånger om dagen - ett konditionspass (som är bäst att köra först) och sen någon form av styrka! Så länge man inte övertränar sig och så länge man ser till att få tid för återhämtning så är det lugnt. Dock ser jag alla mina vänner som kör två Friskis-o-Svettis (eller andra gym) pass i rad ("Mot gymmet! Först ska jag köra ett steppass och sen ska jag köra spinning!") och jag skakar på huvudet. Detta verkar ha blivit en grej både hemma i Sverige och här i USA och det är verkligen ingenting jag rekommenderar. I längden kommer ni bryta ner er kropp mer än ni bygger upp den!

 

 

Med alla fitnesstips jag ger så vill jag bara pointera ut att det är sunt så länge man har kontroll på sig själv och inte blir obsessed. Kan man ta en extra vilodag eller käka en pizzabit då och då utan att få en massa ångest så är man sund - om ångesten har kontroll över en så går det mer mot en ätstörning och då blir det alltid osunt hur sund en livsstil än kan verka. Själv äter jag idag väldigt sunt, tränar mycket, samt för en logg både över mat och träning. Samtidigt så känner jag att det inte alls är ångestladdat på något sätt, och jag kan ta en lite för stor portion pasta och skriva in det i matloggen utan att över huvudtaget må dåligt över det. Jag har dock medvetet valt att inte skriva in kalorier i loggen - varken ut eller in - då jag inte känner att jag kan göra det utan ångest ännu. Men trots det har jag ett hum om hur många jag tar in och hur mycket jag gör av med. Gör så mycket du känner att du kan göra ångestfritt, och se till att älska DIG och inte din framtida kropp eller brända kalorier innan du ger dig in i en sån här livsstil. Jag för loggen främst för att jag vill följa min utveckling fram till Midnattsloppet och för att jag senare ska kunna gå tillbaka och se vad jag åt de dagar då jag också kände att löpningen gick väldigt bra. Se till att du gör allt, oavsett vad det är du gör, av rätt anledningar.

 

 

Träningen idag kändes i alla fall riktigt bra, inte minst yogan då jag lyckades göra poser jag inte klarat tidigare. Jag känner verkligen hur jag utvecklas på alla plan och är superlycklig över utvecklingen!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Det blev seeeeent igår - framför allt eftersom jag är van att lägga mig långt innan tio om dagarna! Mötte upp några kompisar och kompisars kompisar och kompisars kompisars kompisar och så gick vi och käkade mexikanskt. Supermysigt var det! Sen följde jag med kompisarna hem, de drack vin och öl, jag drack vatten och käkade choklad. Promenerade hemåt vid midnatt, och kom i säng strax före ett.

 

 

Meeeen.... Det hjälpte inte. Vaknade innan nio, låg och drog mig lite innan jag klev upp och käkade frukost vid nio. Sen har jag suttit i solen och pluggat hela dagen och nu tittar jag på Oscarsgalan och en massa fina klänningar och coola kändisar. Har inte tränat något idag heller, och med tanke på hur trött jag är skulle jag bli förvånad om jag gör det. Jaja, sådana dagar har man också - får kämpa hårdare imorgon istället!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

I torsdags var det vilodag - ack så det behövdes! Äta upp sig lite och låta kroppen andas. Men igår var det på't igen! Fick verkligen tvinga mig iväg, men lyckades ta mig igenom 30 tunga minuters löpning. Oerhört jobbigt pass! Idag var det lika tungt att tvinga sig iväg, men när jag väl hade kommit väg kändes det lättare! Mycket bättre pass än igår - lättare steg, sprang fortare, andades lättare. 30 minuter senare känns det riktigt bra! Det går framåt! Nu ska jag ta och göra en grön drink och titta på Melodifestivalen. Mixa ihop lite äppeljuice, mango, en kiwi och lite bladspenat - supergott och jättenyttigt!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Många av er som såg Tårka Aldrig Tårar Utan Handskar i höstas tänkte nog "Vad fan! HUR kan man göra sådär mot sitt eget barn?!" och sen tänkte ni nog också att "Det där händer inte i Sverige idag i alla fall!". Well, där har ni fel. Jonas Gardell var först med att uppmärksamma bloggen http://unwantedandwanted.blogg.se/ och sen har den spridits både bland vänner och kändisar. Gerhard är 17 år och uppväxt i en Jehovas Vittne-familj. Och han är bög. När han för några veckor sedan kom ut för sina föräldrar blev han utkastad på gatan och har sedan dess flyttat omkring i Göteborg, bott på gatan och på härbärge, varit i kontakt med soc och fått skaffa jobb. Kära vänner, det här är den grymma verkligheten i 2013s Sverige. Varken sämre eller bättre än 1980 - bara precis likadan. I dessa stunder är jag dock glad över att det finns en sådan stark HBTQ-familj och jag hoppas att Gerhard kan få all hjälp han behöver till att skapa sig ett nytt liv - utanför Jehovas Vittne och utanför garderoben. Jag hoppas också att soc kan ta sig i kragen och faktiskt göra sitt jobb den här gången också. Stå på dig Gerhard - vi finns här för dig!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Jag får dagligen meddelanden från vänner och familj med frågan hur jag håller mig motiverad till att träna så pass mycket som jag gör: "Jag önskar jag var lika duktig som du!" Så nu tänkte jag knapa ihop ett litet inlägg om hur jag håller mig hälsosam, motiverad och inspirerad, och dela med mig lite av mina knep till ett hälsosammare liv! Till att börja med så kan jag säga, som ni säkert redan vet, att Jillian Michaels är min stora inspiration när det kommer till ämnet, därför är många av metoderna jag använder baserade på hennes. Men, som med allt annat i livet, så tar man sina favoritdelar från olika människor man ser upp till, och knåpar ihop dem till sin egen modell. Så här kommer min modell till en hållbar och hälsosam livsstil! 

 

 

Nummer ett är att ha ett mål att arbeta mot. Målet ska vara konkret och tidsbestämt, samt konstant uppdateras i samband med utvecklingen. Som Jillian brukar säga: "It's like saying 'I'm gonna go North East' compared to 'I'm gonna go to the Empire State Building'". Ju mer konkret desto bättre. Dessutom ska målet vara uppdelat i två (lika konkreta) delar: En som är mer uppnåbar och en som är lite högre satt. Ett mål som är mer uppnåbart innebär inte enkelt - men det ska vara ett som man kan nå utan större problem om man verkligen arbetar för det. Ett mål som är lite högre satt innebär inte omöjligt - men det innebär att man kämpar lite hårdare vid tanken på att man faktiskt skulle kunna uppnå det. Det kanske låter luddigt, men låt mig berätta om mina mål så tror jag att det blir det lite klarare!

 

 

Just nu arbetar jag för att springa Midnattsloppet i augusti. Mitt mål är att klara loppet på under en timme. Mitt lite högre satta mål är att slå pappa. Att springa loppet på en timma borde inte vara några problem om jag tränar och äter ordentligt, samt håller mig frisk och skadefri. Att springa loppet på en snabbare tid än pappa är ganska osannoligt - han är en naturlig löpare och dessutom man vilket gör att han har förutsättningarna på hans sida (dessutom sprang han Midnattsloppet förra året och vet hur det går till). Men den kittlande tanken på att jag skulle kunna få en tid bättre än hans gör att jag tvingar mig ut på den där löprundan även fast jag verkligen inte vill, och fortsätter det i den här takten, med mig tränandes 6 dagar i veckan och han liggandes nedbäddad i magsjuka, så ser det onekligen bra ut för min del! 

 

 

Nummer två handlar om det som många människor glömmer: köket. Magrutorna skapas på gymmet, men det är i köket de kommer fram. Det spelar ingen roll hur mycket eller ofta du tränar - om du inte äter rätt så kommer du varken få mer energi eller en hälsosammare kropp. Är man underviktig ska man äta var 2-3 timme, och om man däremot försöker behålla sin vikt eller gå ner i vikt ska man käka var 3-4 timme. Låt det ALDRIG gå mer än 4 timmar mellan måltider (bortsett nattetid då, såklart, när man sover)! Just eftersom att man gått så många timmar utan mat när man vaknar är frukosten dagens viktigaste måltid. Man ska äta frukost som en kung, lunch som en tjänare, och middag som en tiggare. Ni har säkert hört det där tipset om att man ska träna det första man gör på morgonen - innan frukost - om man vill gå ner i vikt. Ett big no no! Inom en timme från det att man vaknat ska frukosten käkas, och träna ALDRIG på tom mage!

 

 

Själv käkar jag gröt med blåbär och mjölk till frukost varje morgon. Det håller mig mätt fram till lunch, och är också nyttigt och rikt på härliga antioxidanter! Blåbär är bland det nyttigaste du kan äta - och innehåller dessutom extremt få kalorier så du kan äta MASSOR av dem! Köp frysta eller plocka själv och frys in för att spara pengar - passa dig för socker dock! Köp osötade blåbär och inget annat, och allra helst ekologiskt om du har råd. Blåbär sprayas med väldigt mycket kemikalier vid odling. 

 

 

Gå aldrig - jag menar ALDRIG - på en diet. Det kvittar om du ska gå ner 10, 15 eller 150 kg - skit i LCHF, GI och allt annat crap. Det handlar om att skapa dig en hälsosam livsstil du kan leva med resten av dit liv och äta lagom av allt. Käka mer grönsaker, och laga så mycket egen mat så mycket från grunden som du bara kan. Drick vatten, mjölk, te och kaffe - saft, läsk och varm choklad är ingenting som borde drickas dagligen. Om du försöker gå ner i vikt handlar det om att minska portionerna, inte att utesluta mat eller måltider. Gröna grönsaker (gurka, sallad, spenat, etc.) är oerhört kalorisnåla så sånt får ni knapra på hur mycket ni vill! Se till att skippa dressingen bara. Och drick MASSOR med vatten - kisset ska inte se ut som äppeljuice, då har ni druckit för lite. Har ni svårt för vatten funkar te utan koffein finfint också. 

 

 

Nummer tre - träning. Det faktum att jag kommer till träning först nu visar på hur lite hälsa egentligen har att göra med träning. Absolut viktigast är att göra saker man tycker är roligt. Är löpning inte din grej - välj en annan typ av träning! Själv blir jag lätt uttråkad och gillar att variera mig. Jag blandar löpning med styrketräning, zumba, simning och yoga. Ibland, om jag av olika anledningar inte kan ta mig till gymmet, letar jag upp en träningsvideo på youtube, men jag har alltid haft oerhört svårt att hålla mig motiverad till att träna hemma. Hitta vad som funkar för dig! Börja lätt och långsamt och bygg upp dig med tiden. Felet många gör är att de går all in och sen går de all out lika fort också. Det handlar om att bygga en hälsosam livsstil som funkar i längden. Se dock till att ha minst en vilodag i veckan - det är då kroppen hämtar sig och bygger sig starkare! Utan vila bryter du bara ner dig.

 

 

Nu till nummer fyra - motivation. Det är den här ni väntat på va? HUR ska man orka pallra sig till gymmet, ställa sig och laga mat efter en lång arbetsdag istället för att bara ta en pizza, eller springa den där extra kilometern? Allt handlar om nummer ett. Är ditt mål tillräckligt nåbart men samtidigt svårt, och något som du verkligen vill - då kommer du också kämpa för det. När du känner att motivationen ändå inte riktigt håller får du se till att ha ett skyddsnät runt omkring dig som pushar dig till att göra det. Omringa dig med människor som ger dig positiv energi och får dig att göra det där lilla extra. Följ bloggar och tumblrs som inspirerar dig. Sätt upp en bild på kylen på en person med kroppen som du skulle vilja ha. Läs böcker och se filmer som ger dig kunskap och motiverar dig. Just nu är jag mitt uppe i Jillians nya bok Slim for Life som jag bara älskar! Se till att omringa dig av positiv energi dock, och inte människor som har mer av en ätstörning än en hälsosam livsstil. Var väldigt uppmärksam med det framför allt när du klickar dig omkring på nätet, ofta är det en väldigt fine line mellan hälsosam och obsessed. Omringa dig med människor som peppar och inte folk som får dig att känna skamkänslor!

 

 

Snabbt sammanfattat så håller jag mig motiverad genom att se mig själv kliva av planet i maj och vara galet vältränad och snygg. Jag ser mig själv kliva in på mina gamla klasskompisars student efter att ha varit borta i nästan ett år och de ska tappa hakan när de se mig kliva in i rummet. Jag ser mig själv i de där lite för tajta jeansen som hänger i garderoben, i den där lite för tajta klänningen, och i den där magtröjan jag inte vågat använda än. Jag ser mig själv genomföra Midnattsloppet på en jävla bra tid och vara galet stolt och nöjd över mig själv. Jag ser mig själv vända mig om mot alla de där människorna som sagt att jag inte kan och säga "Såg ni?". Med de bilderna i huvudet är det inte så himla svårt att pallra sig till gymmet, eller sträcka sig efter blåbären istället för pizzan i frysdisken i mataffären.

 

 

Varje kropp och varje hjärna är unik. Hitta ett sätt som funkar för just dig och din kropp. Hitta ett mål som håller dig motiverad. Hitta en omgivning som gör dig lycklig och peppar dig till att fortsätta. Det finns så himla mycket att prata om när det kommer till hälsa - det här inlägget skrapar bara lite på ytan av något som är så mycket mer. Vill ni ha mer konkreta tips eller hjälp att komma igång får ni mer än gärna kontakta mig, eller ställa en fråga bland kommentarerna. Passa på medan det är gratis, om ett år kanske det är svindyrt ;) Lycka till!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Hade det funnits ett sådant pris hade jag fått det idag. Har legat instängd på mitt rum precis hela dagen, skypat lite med familjen, och sen haft serie-maraton. NCIS, Blue Bloods och Modern Family... Och så en massa Ellen DeGeneres klipp också såklart! Tvingade mig i och för sig ut på en löprunda strax efter lunch, men det är nog det enda vettiga jag gjort idag också. Varit så himla trött så har bara legat i sängen och slappat med datorn. Men man behöver sådana dagar ibland också! När jag klev ut för att hämta lite middag tittade min roomie förvånat på mig och utbrast "Men hej! Jag visste inte ens att du var där inne!". Ja, usch vad tråkig jag har varit idag... Men hon har hängt med hennes kille hela dagen så tror inte det går någon nöd på henne!

 

 

Nu ska jag dock sova. Imorgon är det skola igen! 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Få svenskar vet nog vem Fredrik Eklund är - men desto fler amerikanare känner till svensken. Mäklare, entreprenör, mångmiljonär och tv-stjärna. I mina ögon är han dock främst Sigge Eklunds bror, då det lilla jag egentligen vet om honom har kommit ifrån honom i podcasten han har tillsammans med Alex Schulman. För en dryg vecka sedan gifte sig Fredrik med sin man Derek Kaplan på en paradisö utanför Florida. Jag har följt bröllopet, både innan och efter, via Alex&Sigges podcast. I det senaste avsnittet pratade Sigge om hur det var, och det lät så himla romantiskt! Nu har det kommit en artikel på QX hemsida om bröllopet, och medan jag läste och såg på alla bilder rann tårarna längs kinderna. Så galet romantiskt och vackert det verkar ha varit! Så perfekt! Precis som jag en dag vill ha det...

 

 

Ni MÅSTE helt enkelt gå in och läsa artikeln på QX (ni hittar den här), och kanske också se säsongsavslutningen av Million dollar listing New York där bröllopet, enligt Sigge, ska visas. När, var och hur... Ja det får ni helt enkelt ta reda på själva. Eventuellt återkommer jag på den punkten. Men jag vill passa på att skicka iväg en grattis hälsning till Derek och Fredrik, och ett stort lycka till med både äktenskap och bäbis! Samtidigt drömmer jag mig iväg till mitt eget bröllop, och håller en tumme för att jag också ska ha hunnit tjäna ihop några miljoner tills dess...

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Jag har ett väldigt känsligt hjärta. Ett sånt där som känner väldigt mycket på en och samma gång, oavsett om det är ilska, sorg, glädje eller kärlek. Ibland blir det lite väl jobbigt att ha ett sånt hjärta, som känner ofta och mycket, så jag har liksom stängt in det i en liten bur under en stor del av mitt liv, skyddat av skyhöga murar. Hellre känna ingenting alls, än att känna hela världens smärta. Tyvärr funkar det inte så, och jag har insett att jag får helt enkelt känna allt - all världens glädje, men också all världens sorg. Så här sitter jag, med mitt lilla hjärta i handen, och tårarna strömmandes. Du-dunk, du-dunk. Mitt lilla hjärta som får ta så mycket sorg, men som vill så väl.

 

 

Jag har alltid varit sån. Sån som firat framgångar med människor jag inte känner, och sörjt avlidna jag aldrig träffat. När same-sex marriage blev lagligt i New York stod jag mentalt och kysstes och dansade på Times Square, men lika mycket har jag grinat varje gång någon har tagit sitt liv, eller fått sitt liv taget av någon annan, på grund av mobbing, på grund av att man inte passat in, på grund av att man är fel. 

 

 

Igår såg jag dokumentären I hjärtat på Anja Pärson och föga förvånande älskade jag den, och tårarna rann genom hela filmen. Mest av lycka. Jag är uppvuxen med Anja, har följt henne genom framgångar och motgångar. Jag minns alla otaliga vinterdagar som spenderats planerandes runt Anjas första och andra åk. Så tog det slut, och en ny början tog fart. En ny början med start i P1. Nej, jag var inte förvånad när hon kom ut, som många andra hade jag bara väntat på det. Men det gjorde inte sommarpratet mindre träffande, mindre vackert, och det fick inte tårarna att sluta rinna. När jag igår såg dokumentären var det en del som träffade mig extra mycket, extra hårt, och som fick tårarna att rinna lite extra fort.

 

 

De är på en vind i Umeå. Anja, en höggravid Filippa, och så kamerateamet. Anja berättar om hur människor kommit fram till dem på stan och sagt att alla vet ju, det är ingen grej, det är bara att komma ut. Sen säger hon att det får ju stå för dem, vad vi väljer, det är upp till oss. Visst är jag skyldig till att ha hängt i flashbacktrådar och lusläst skvaller. Visst är jag skyldig till att ha önskat att hon kommit ut innan karriären tagit slut. Visst är jag skyldig till att ha tänkt äntligen när Anja började prata om Filippa i P1. Men bara tanken på att folk skulle komma fram på stan och säga att man borde komma ut för att "alla redan vet" och "det inte är någon stor grej" - det får mitt hjärta att slå dubbelslag av ilska. 

 

 

Först och främst: om alla redan vet - vad fan ska man då komma ut för?! Då är man ju redan ute! Själva grejen att komma ut gör mig så jävla förbannad, för komma ut behöver man bara göra om man antas vara något annat. Det vill säga om man lever i en heteronormativ värld, som vi tyvärr gör. Dessutom så handlar det om så mycket mer än att bara berätta för välden vem man älskar - det handlar om att lära sig älska sig själv också. Vi lever tyvärr i en oerhört grym värld, och inte förrän man inser sitt eget värde, och älskar sig själv, kan man också berätta för andra vem man älskar. För tyvärr finns det så mycket hat i denna värld, och om man inte älskar sig själv först så kommer man inte ha styrkan att hantera hatet. Jag vet människor som, liksom jag, spenderat timmar framför tvn för att heja Anja till medaljer, men som efter Sommarpratet knappt kan ta hennes namn i munnen. Folk som älskat och hyllat henne, som varit en stolt svensk när de sett henne i backen, hatar nu på grund av kärlek. Det är kallt, rått och hemskt - men det är den verklighet vi lever i. 

 

 

Just som jag satte mig ner för att skriva detta inlägg läste jag nyheten om Robbie Rogers. Den amerikanska fotbollsspelaren som inatt skrev ett blogginlägg där han förklarade att han är gay och att han dessutom kommer lägga av med fotbollen vid 25-års ålder. Hjärtat knöt sig i bröstet. Tårarna strömmade. Av sorg. Av lycka. Av kärlek. Av rädsla. Rädsla över att Rogers valt att sluta med sin idrott på grund av sin sexuella läggning. Jag vet inte om det är så, men bara tanken över att det skulle kunna vara möjligheten bygger upp en panikattack inom mig. Samtidigt känner mitt hjärta också så mycket lycka och kärlek över att Rogers vågat ta steget. Och sorg över all smärta han fått gå igenom för att komma dit han är idag. Nu när jag skriver det här rinner tårarna igen, när jag tänker på vilken elak värld det är vi lever i.

 

 

Något annat som jag hört Anja prata om flera gånger är den där idén om Disney-kärleken. En sån där kärlek som tar en med storm och sen lever man lycklig i resten av sina dagar. En sån där kärlek som alla små prinsessor drömmer om. Drömmen om att prinsen ska komma ridandes på en vit springare. Det är så inpräntat i våra hjärnor från sån ung ålder, att det ska vara en prins som ska komma och rädda oss, att det är en prins som vi ska leva lyckliga med i resten av våra dagar. När man inser att det inte riktigt är så ens verklighet ser ut så faller liksom alla drömmar ihop. Man får lära sig att skapa sina egna. Det är inte enkelt, det är inte optimalt, men det får liksom gå. Man har helt enkelt inget val. 

 

 

 

Jag sitter här med mitt lilla hjärta i handen. Ett hjärta som fått tagit så mycket stryk, men som trots det lyckas känna så mycket kärlek. Jag önskar att kärleken i mitt hjärta hade räckt till hela världen, men tyvärr räcker den bara till för att få mitt hjärta att fortsätta slå. Som Charlie säger i The Perks of Being a Wallflower: Why can't you save anybody? Sanningen är att vi lever i en grym värld. En grym, heteronormativ värld. Jag önskar jag hade tillräckligt med kärlek för att rädda varenda en där ute, men vi måste helt enkelt lära oss rädda oss själva. Men vi gör det tillsammans. Och mitt hjärta kommer för alltid att känna med varenda en av er där ute. Med Anja och med Rogers. Med Josh och med Jadin. Med Matthew Shepard och med David Kato. Låt oss rädda världen - tillsammans.

 

 

Ni kan se Anjas dokumentär här och läsa Rogers inlägg här.

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Vaknade verkligen på rätt sida idag! Känner mig glad och sprallig, kärleken ligger i luften! Inget mer singeldepp här inte! Dessutom har jag precis lagt en beställning på Jillian Michaels Slim For Life - mammas alla hjärtans dags gåva till mig! Wehoo, life's good!!

 

'

Efter en kort skype med pappa och farmor och farfar ska jag nu dra iväg till skolan. En lektion, lite rosförsäljning, lite spanskaplugg, hem och ta en löptur eller något, och sen lite mys med tjejkompisarna. Dagens plan! Hoppas ni alla haft en jättebra alla hjärtans dag fylld av kärlek!'

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Pratade ju i förra inlägget om en massa små saker som gjort min dag så himla bra, och de har bara fortsatt att komma! Strax efter att inlägget skickades gick jag på toa, och hittar på toadörren massor med små meddelanden tjejer emellan. Ni vet sådär som man ser i High School-filmer? Inget elakt alls, utan bara en massa peppande girl-power, follow-your-heart grejer. Mitt hjärta bara smälte, och jag började nästan grina när jag läste alal meddelandena. Inte ens "You are all Lesbians" som stod skrivet över texterna över halva dörren lyckades förstöra mitt humör - de gulliga, värmande meddelandena glänste över det! Tänkte ta en bild, men ändrade mig. Det här är en vägg till för oss tjejer som besöker toan - ingen annan. (Till er på SBCC - biblioteket, tjejernas, toan bredvid handikapptoaletten. Passa på om ni vill se det, risk för att en städerska tar bort det inom kort!) Därefter fortsatte eftermiddagen med ett oerhört bra löppass. Är nu uppe i 3x10 min med 1 minuts breaks. Om en vecka är planen att jag ska vara uppe i 30 min i sträck! Sedan blev det en promenad hemåt, och möttes av en liten påse godis med ett hjärta på och texten "Happy Valentine's Day" som min roomie gjort till mig. Så himla gulligt!! Och nu sitter jag här och käkar popcorn och tittar på American Idol. En sådan himla bra dag har jag haft! Hoppas ni får en jättebra Alla Hjärtans Dag vänner!!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Borjar med att be om ursakt for avsaknaden av vara svenska bokstaver - sitter vid skolans dator. Har precis genomfort mitt livs forsta spanskaprov, villket kandes battre an forvantat med tanke pa att jag inte pluggat i princip alls. Eftersom att jag blev kvar sa tidigt har jag nu en timma att sla ihjal innan nasta lektion. Nasta vecka blir det sociologiprov ocksa. Det borjar verkligen komma igang nu med prov och uppgifter! Tar dock inte alls lika manga kurser som forra terminen, vilket jag ar glad over. Kanner verkligen hur skoltrott jag borjar bli, och jag behover tid att kunna gora annat ocksa, njuta av den tid jag har kvar har i Santa Barbara!

 

 

Har hittat en ny blogg! Denna gången är det en fransk 16-årig tjej som bloggar på adressen http://eathealthybeskinny.tumblr.com/. Namnet på bloggen är tyvärr aningens missvisande, för det är inte alls en anorexia-blogg, utan en oerhört motiverande, hälsosam, träningsblogg! Love it!

 

 

 

 

 

 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Började dagen med lite plugg, tv och så småningom melodifestivalen. Efter en kort skype med mamma blev det lunch och sen drog jag ner på stan. Egoboost stod på schemat! En eftermiddag helt för mig själv, görandes saker som boostade min fysiska och mentala hälsa. Först massage, sen blev det manikyr! Var sugen på bio också, Identity Thief har precis kommit ut, men den gick 16.15 och 19 - jag stod utanför bion strax före fem. Så istället gick jag förbi Starbucks och promenerade därefter hem.

 

 

Det tog mig nästan ett år av arbete, men nu känner jag verkligen hur jag har lärt mig umgås med mig själv - bli min egna bästa vän. Jag spenderar betydligt mer tid med mig själv nu för tiden, och känner mig 100% bekväm med det. Tidigare, både i Sverige och här borta, har jag haft en panik-känsla när jag vaknat upp på morgonen, känt mig klaustrofobisk och som att jag måste ta mig ut ur huset för att träffa människor. Förra våren, när jag kom i kontakt med Cimon, insåg jag att det kanske inte var så bra. Cimon pratade ofta om att man ska umgås med mig själv - så det började jag göra. Ligga på soffan utan varken tv eller dator, och bara filosofera. Gå på bio ensam. Äta på restaurang själv. Spendera tid med mig själv. Det var sjukt jobbigt och obehagligt - men jag fortsatte göra det.

 

 

Nu under lovet kände jag hur jag sakta men säkert började bli mer bekväm i mitt eget sällskap. Det låter konstigt när jag säger det, och jag vet att jag sagt det förut, men spiken i kistan kom verkligen genom San Francisco-resan. Jag visste att jag behövde den, men jag visste inte hur mycket förrän jag väl kommit hem därifrån. För första gången känner jag nu att jag inte behöver någon annan i mitt liv. Don't get me wrong, jag älskar verkligen mina vänner, men jag känner mig inte lika beroende av dem nu som jag gjorde förut. Jag är min egen bästa vän, och jag kan själv gå och ha egoboost-eftermiddagar på massageställen och nagelsalonger och känner mig helt bekväm i det. Jag behöver inte kasta mig ut genom dörren på morgonen och jag kan lugnt spendera kvällen i sängen läsandes eller tittandes på en mysig film. 

 

 

Det tog mig närmare ett år av hårt arbete, men idag vet jag. Jag duger finfint precis som jag är, jag är min egen bästa vän och jag umgås mer än gärna med mig själv! Vill man ha mig som jag är är man mer än välkommen i mitt liv, annars kan man dra. För mitt liv är bara mitt och jag tänker göra det som gör mig lycklig - med eller utan er. Äntligen har jag insett mitt eget värde, och ingen som behandlar mig sämre än var jag är värd är längre välkommen i mitt liv. Så tack Cimon för att du fick mig att börja arbeta, och grattis mig själv för att du har funnit en sådan underbar bästa vän! Denna är tillägnad mig :)

 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Var ute på en löptur i förmiddags. Efter två minuter började det dugga, och snart spöregnade det. Och haglade. I Kalifornien! När jag kom hem, just som regnet avtog (såklart) var jag dyngsur in på underkläderna. Jaja, jag tog mig ut och, bortsett från vädret var det en riktigt bra tur!