Lina Lilja

Goooooooooooooooooood förmiddag! 60 minuter STENHÅRD träning och en mycket god frukost senare sitter jag nu på plats vid bloggplatsen på Wisby Strand. Säpo har träning varje morgon 7.30 i Almedalsparken, och alla är välkomna. Idag var vi ett litet gäng på, förutom säpo, bland annat Moderaternas pressekreterare och en Expressen journalist. Det var galet jobbigt, började med 1500 meter löpning som "uppvärmning". För er som inte har varit innanför murarna i Visby kan jag berätta att det är väldigt brant. Och det finns ett gäng galet jobbiga trappor... Lite kyla i luften och det blev väldigt lätt att skylla på att jag glömt astmamedicinen hemma. Visserligen var det sant - men jag får aldrig, aldrig, skylla på min sjukdom igen. Bortförklaringar kommer man alltid att kunna hitta, men de kommer aldrig någonsin att hjälpa en. Positiv inställning och att aldrig ge upp - det är vad som gäller.

 

Efter uppvärmningen blev det kettlebell träning. Jag har aldrig kört ett helt pass kettlebell förut, men jag gillar redskapet som blir mer och mer populär just för att den arbetar flera muskler samtidigt och inte isolerar på samma sätt som till exempel hantlar gör. Sjukt jobbigt, men galet roligt! Stack till Expressen efteråt och käkade frukost och läste tidningen, bytte om och fräschade till mig, och nu sitter jag här. Klockan 10 ska jag på ett seminarium om barnfattigdom med Fryshuset.

 

Igår var det som sagt en fullspäckad dag. Så fullspäckad att det till slut bara blev för mycket, så skippade nåt seminarium och istället för att gå på Allians mingel stack jag och käkade med mamma. Såg talet, satt i Debatt-studion och såg debatt, därefter stack vi hem. Denna livsstil jag levt i den senaste dryga veckan börjar slita på kroppen, mingel och fester är ändå inte riktigt min grej, så jag tycker det är skönt att det blivit tidig kväll nu två dagar i rad.

 

Idag har jag ett par intressanta seminarium på gång, och sen ikväll efter talet är det ett seminarium om Eurovision och om det gynnade Sverige eller om det bara kostade pengar. Ska SÅKLART gås på! Dessutom ryktas det om att Robin Stjernberg ska dyka upp och göra en hemlig spelning... (Som inte är så hemlig längre med tanke på att Expressen skrev om det i deras tidning idag.)

 

Tänkte att jag skulle skriva ett separat inlägg om Säpo, men det får nog bli lite senare. Och ja, jag ska också blogga om konstutställningen - så fort jag får tid! Vi hörs lite senare :)

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Idag var då det seminariet som jag längtat efter och sett fram emot i en månads tid: "Får en familj se ut hur som helst?" anordnat av (G) som i Gud (Frälsningsarmén och tidningen Dagen). Gudrun Schyman och CUFs vice förbundsordförande Tobias Gillberg debatterade, mer eller mindre tillsammans, mot tre medelålders män som representerade olika kristna organisationer (en av dem var även forskare, men han debatterade mer ur ett kristet perspektiv måste jag säga). Då ämnet, som ni vet, ligger väldigt nära hjärtat på mig var det känslosamt att lyssna på hur, som de själv kallade sig, "kristna representanter" pratade om värdet av kärnfamiljen och att det är något kristendomen står för. Det är på grund av sådana kristna som jag inte går i kyrkan...

 

Diskussionen handlade mycket om hur Sveriges lagar gör det fördelaktigare att vara en kärnfamilj än att vara till exempel ensamstående, samkönad eller innehålla fler än två föräldrar, och hur vida det var bra eller dåligt, samt vilken roll politiken hade i det hela. Tobias och Gudrun gjorde ett oerhört bra jobb, och jag gillade att det blev ett sådant öppet och ärligt samtal där alla respekterade varandra och deras åsikter. Jag har en hel hög med anteckningar och frågor från seminariet, tyvärr hann jag bara ställa en (om embryodonation borde vara tillåtet - något de tre gubbarna inte ens verkade veta vad det var).

 

En sak jag tänkte på, och som de "kristna representanterna" ofta kom tillbaka till, var drömmen om tvåsamheten. Visst kan jag hålla med om att många unga drömmer om en framtid med en lycklig familj, och ofta romantiserar tanken om kärlek etc. (ni vet ju hur mycket jag själv drömmer om kärleken, "den rätta", bröllop osv.), men att alla unga drömmer om tvåsamheten tycker jag är fel att säga. Unga drömmer om att vara lyckliga - såklart, vem gör inte det? - men drömmarna ser alla olika ut. Personligen drömmer jag om karriär, pengar, kärlek, bröllop, storstaden, resor. Sen har jag vänner som drömmer om kärnfamiljen, förorten, villa, Volvo. Jag har vänner vars högsta dröm är barn, och så har jag vänner vars värsta mardröm är att få barn. Alla drömmer om en lycklig framtid, men alla drömmar ser olika ut.

 

För mig är det så självklart att en familj får se ut hur som helst. En familj ska inte vara byggd på en grund av strukturer och hur något "borde" se ut - en familj ska vara byggd på kärlek. Politiken, samhället och religionen har ingen som helst rättighet att på något sätt, direkt eller indirekt, vara inne och peta i familjer, kärlek och människans fria val.

 

Som Gudrun Schyman sa: "Låt kärleken få vara fri"

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Efter senaste inlägget gick jag till Almedalsparken där det är idrottens dag. Riksidrottsförbundet (tror jag det är?) har ställt upp en massa "prova på" stationer i alla möjliga olika sporter och träningsformer. Själv provade jag på Thaiboxning (galet roligt!) samt fick en snabbkurs i dart/pilkastning. Så nu ska jag nog kunna slå både släkten och PRO nästa gång jag står inför en pilkastartävling ;)

 

Efter det sprang jag iväg till ett seminarium om magsjukdomen IBD samt vårdköer och liknande. Låter inte direkt som ett seminarium jag skulle gå på va? Nej precis, det hade jag inte tänkt heller. Meeeen, min stora idol Daniel Paris skulle vara med där, det enda seminariet på hela veckan han ska delta i, så... Jag kunde inte låta bli. Och seminariet var faktiskt sjukt intressant! Det trodde jag inte! Galet bra arrangerat och en väldigt intressant diskussion. Önskar bara att de hade låtit publiken få ställa frågor, hade en hel hög på lager. Ni kan läsa mer om organisationen och kampanjen här: http://magotarm.se/ibd

 

Och ja, efter mycket om och men vågade jag mig fram för att hälsa på Mr. Paris. Det var ju liksom nu eller aldrig. Galet starstruck blev jag! Men han var mycket snäll och trevlig, dessutom långt ifrån den personen man ser i media (mycket mer annorlunda än vad jag trodde han skulle vara, även om jag fattat att Daniel Paris i media såklart är ett skådespel). Tyvärr vågade jag inte fråga om en bild, så det får ni ingen, men jag är glad att jag fick en liten pratstund med honom i alla fall - och att jag dessutom tack vare honom fick gå på ett sådan intressant seminarium! Tack Daniel :)

 

Sedan gick jag därifrån mot Ung Cancers mingel och seminarium om kampanjen Kolla Pungen. På vägen stötte jag ihop med en något vilsen Elisabet Höglund som jag hjälpte hitta rätt bland Visbys gator - även hon var mycket trevlig! Hon mumlade något om "tänk att det ska krävas en centerpartist" när hon gick iväg, kanske lyckades jag även värva en röst...?

 

Så var det då dags för Ung Cancers mingel. När jag i dörren angav mitt namn för att bli avprickad på listan fick jag ett "Jaha, ja men dig har jag hört mycket om!" Jag: "?" "Jo men det var ju du som anordnade föreläsningen i Gävle med Cimon och Julia, eller hur?" "Jooo, det var det". Det var ju fasen över ett år sedan, inte visste jag att jag var så mycket kändis hos Ung Cancer ;) 

 

Seminariet var übertrevligt, om än i en något kall utomhuslokal. Först och främst hade de ju Almedalens bästa mat! Ost och kex samt färsk frukt - MUMS! Sen var det även en massa roligt folk som jag hann snacka massor med. De hade en liten fotoutställning samt att man kunde köpa lite saker ur deras shop. Jag tog matpengarna jag fått från mamma och köpte mig två armband... (Hon blev inte jätteglad, nej. Får betala tillbaka henne om några år när jag är känd och rik.)

 

 

 

 

 

Därefter gick jag och mötte upp mamma, tog en kaffe samtidigt som jag hörde statsministern prata hos Aftonbladet, gick mot bloggplatsen och passade då även på att få en guidad tur på en konstutställning som finns för att uppmärksamma och stoppa förföljelserna i Kina. Tänker prata MASSOR om det lite senare - det förtjänar ett eget inlägg - men vill tipsa alla på Almedalen att gå förbi där! Ligger i Wisby Strand, ingång från sidan mot havet.

 

 

Nu ska jag till LSU mingel, därefter är det tal och SVT Debatt, sen får vi se vad som händer ikväll. Måste även försöka lista ut morgondagen, alldeles för många superspännande seminarium samtidigt!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Nu när jag har hittat till Bloggplats H12 och även lärt mig att de har datorer att låna ut, så ska jag verkligen försöka ta tag i bloggandet härifrån Almedalen lite mer seriöst. Efter senaste inlägget tog jag en sväng bland montrarna och pratade med bland annat polisen och Noaks Ark. Har även anmält mig till Polisens volontärtjänst och ska förhoppningsvis på möte med dem i början på september! Wohoo! Därefter blev det jobb, och hann med att bli spontanintervjuad med TV4. Har kikat lite på deras hemsida, men kan inte hitta klippet (tack och lov!(?)). Stod och delade ut reklam om JMs seminarium utanför TV4s studio här i Almedalen, så hade de en "reporter på stan" som stod med en lös kamera och mikrofon utanför studion, och höll på och förbereda ett inslag. Jag undrade om jag stod i vägen, men det var ingen fara sa han och undrade lite vad jag höll på med. Vi pratade en liten stund, sen gick de iväg och filmade och jag fortsatte med mitt. 2 min senare har jag en kamera i ansiktet och en mikrofon vid munnen. Helt oförberedd - mitt i direktsändning! Det var ju bara att prata... Enligt vänner som såg det på tv såg jag chockad ut, men gjorde ett helt okej jobb ändå. Tänk att jag alltid ska lyckas med sådant där...

 

 

JMs seminarium drog i alla fall över 200 pers, vilket ju måste betyda att jag och min kollega gjort ett bra jobb. Fasen vad lättad jag var efteråt! Efter deras seminarium, som på riktigt var grymt bra, gick jag på Centerstudenters seminarium "Varför inte politik" - sprang därifrån till Migros rapportsläpp som var helt fantastiskt, tog en fika med mamma, sprang till Egoboost mingel som var rätt kasst (men fick en grym goodiebag!), talet, SVT Debatt, och därefter åkte jag hem. Rätt tidig kväll med andra ord! Idag började livet med att vi inte fick tag i någon taxi utan vi fick gå de dryga 3 kilometrarna till Fryshusets seminarium om Kampsport - med bland andra Musse Hasselvall som är en av grundarna till Ruffie - ni vet den där träningsformen som jag bara ÄLSKAR! Seminariet var helt fantastiskt, och det satte många tankar i huvudet på mig. Sprang förbi porten vid Donners Plats där Ung Cancer satt upp en massa pungar, och nu sitter jag här. Ska snart vidare och fortsätta dagen med fler seminarier, och bland annat Kolla Pungens lanseringsmingel. Ska bli galet skoj! Så, alla med pung, in och kolla pungen på kollapungen.se - så hörs vi igen senare!

 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

 

I lördags klev jag upp 5.30. Började inte jobba förrän 11, men hade svårt att sova och var rastlös så körde in till det alltid öppna kontoret på festivalområdet. Jobbade hela dan, sov 1,5 timme i bilen, jobbade hela natten och kom i säng 6.45 söndag morgon. Sov oroligt fram till 10.15, klev upp, hade en sista körning till Stockholm 14, lämnade bilen i Södertälje, åkte till Nynäshamn.... Så när båten lämnade hamn 23.30 var jag galet trött - så trött att jag la mig under bordet där vi satt i restaurangen och sov på golvet hela resan. Sen igår morse var det på't igen bara! Jobbade nån timme med JM, var på en massa seminarium och mingel, politisk allsång, sov lite, frukostmingel med C, säpojogg (var dock bara åskådare denna gång) och nu sitter jag på Almegas bloggplats och skriver! Tänkte ta en sväng och kika på lite montrar nu, sen ska jag jobba för JM 11-12.30, därefter har jag en massa spännande saker inplanerade dom jag berättar mer om senare! Hade tänkt slänga in lite bilder, men bloggen vill inte riktigt vara med så det får bli en annan gång...

 

Puss o Kram 

Lina Lilja

 

Oj oj oj - vilken dag! Herregud... Klockan ringde 5.30 imorse, strax efter sju satt jag på tåget mot Stockholm. En snabbis på ett fik och lite mejlande, sen begav jag mig på arbetsintervju. Det kändes riktigt riktigt bra, så jag hoppas verkligen att det här leder någon vart nu! Håll tummarna vänner! När jag var klar, vid elva, kände jag mig inte jättesugen på att kasta mig hemåt, så jag bestämde mig för lite kvalitetstid i stan. Hade sett något på morgonen att Passenger skulle ha en gratisspelning någonstans i centrala Stockholm kring lunchtid, och när jag gick in på facebook såg jag att han skulle spela klockan 12 i Kungsträdgården. Jag hörde talas om honom första gången för ett par veckor sedan (amerikanare gillar generellt sett inte brittisk musik...), och har haft Let It Go på repeat sen första gången jag hörde den, så jag var absolut intresserad och eftersom att jag inte hade något annat för mig gick jag dit. 

 

 

Och herregud vilken timme jag fick! Träffade underbara Nina igen, vet inte om ni minns henne, men hon var i alla fall den som ordnade att jag fick träffa Adam Lambert 2010 - och nu Passenger. Jag är helt säker på att Nina inte är människor, mer som tandfén eller något. Hon hjälper oss fans att uppfylla så många drömmar, säkert några hundra i veckan! Galet! Och Passenger var helt jävla underbar. Sån härlig person, så underbara låtar, så vackert hjärta. Han spelade tre helt färska låtar, skrivna i bara förra veckan. Fantastiskt! En av dem fastnade extra mycket i mitt hjärta, så jag hoppas jag får höra den på radion, eller i alla fall på youtube, inom kort! Och så fick jag träffa honom, ta ett kort, och få en autograf också. Wonderful!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då var midsommarhelgen över, och även om det bara är söndag så är det dags för mig att börja "jobba" igen. Imorgon sticker jag till Stockholm på arbetsintervju, vilket ska bli himla roligt och jag hoppas verkligen att det leder någon vart denna gång! Samtidigt försvinner en hel förmiddag av letande efter jobb och boende, samt att jag måste förbereda mig inför imorgon, OCH att jag åker bort på onsdag 1,5 vecka vilket måste packas till. Så ja, det är bara att sätta fart. Har spenderat någon timme nu med att förbereda mig inför Almedalen, anmäla mig till mingel, boka in seminarium, göra prioriteringslistor, etc. Gud vad jag längtar!! Kom ju inte dit förra året på grund av jobb. 

 

 

På boendefronten står det jobbigt stilla. Det är svårt att leta boende när jag inte vet min inkomst och så, samt att boendefronten löser sig alltid, det är jobbigare om man blir stående med räkningar att betala utan att ha jobb. Annars då? Åker till Bråvalla till helgen, ska jobba som artistchaufför - galet roligt ska det bli! Jobbar dessutom dagtid, så på kvällarna kan jag njuta av festivalen! Och så sen direkt därifrån till Gotland. Och så hem, packa om, och därefter Vipassana. Jaa... Sommaren springer på! Men jag ser väldigt mycket fram emot den närmaste tiden, tror det kommer bli galet, galet roligt. Men nu, nu ska jag till min oas - biblioteket! En sväng till pappa och ett besök på gymmet står också på dagens att-göra-lista. En lugn men händelserik dag :) 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Åh, idag är det så mycket lättare att andas! Ringde ett samtal imorse, för att boka om en anställningsintervju. Jag förberedde mig på att få hänga lite i kö, få krångla med schema, och få skjuta upp den där intervjun till framtiden... Istället fick jag prata med en jättetrevlig person som bokade in mig till på måndag! Sen stack jag till pappa, fixade lite kvitton och bokade även resa till Ödeshög. Så nu är bekräftelsen inskickad och klar, det finns ingen återvändo - 10 juli till 21 juli är jag på Vipassanakurs! Läskigt med spännande! Jag har en tårtbotten i ugnen som verkar bli bättre än jag vågade hoppas på, jag skrev ett mejl angående något jag oroade mig lite över, men jag fick snabbt svar och allt är som det ska. Och så fort tårtan är klar ska jag cykla över till en kompis och fika. Mys!! Det är roligt, jag gör ju en astmautredning hemma, och blåste i den där manicken idag igen. Det är inte bara en psykisk inbillning att det är lättare att andas, nu när oron är borta blev resultatet betydligt bättre än det varit de senaste dagarna. Härligt!! Så ja, nu ska jag fortsätta gå på lätta fötter och andas djupt, fira midsommar imorgon, spela tennis, sola, bada och ta det lugnt. Sen drar vi igång med alla måsten igen efter helgen! PUSS!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Det är okej att hata livet ibland. Det är okej att självförtroendet åker i botten när man åter igen får ett mejl som säger "Tack för din ansökan...". Man får lägga sig på soffan, gråta en skvätt och tröstäta lite. Man får gå och lägga sig för fjärde kvällen i rad och tänka Det blir bättre imorgon... Det är okej att önska att en livssituation såg annorlunda ut. Det är okej att önska att man hade ett hem, så man slapp springa runt med allt det nödvändigaste på sig hela dagarna, eftersom att man inte riktigt vet var man ska sova. Man får hata att man alltid är den som kommer i kläm, den som ska medla, vidarebefodra meddelanden, och ta all skit. Man får önska att tiden hade stannat någonstans i februari, då man var som lyckligast och hela livet låg framför ens fötter. Då man slapp alla påtryckningar från människor som "bara vill ens bästa" och solen alltid sken. 

 

 

Det är okej att när man ser sina vänner, både två och tre år yngre än sig själv, ha hittat kärleken, på ett sånt där riktigt sätt - inte ett tonårs-förälskelse-sätt - vara så lycklig för deras skull att det gör ont i hjärtat, samtidigt som man är så avundsjuk att magen knyter sig. Det är okej att läsa tillbaka bland de gamla smsen, och för en stund sakna tiden då de var lite olyckligare, och lite mer beroende av en. Man får känna så ibland, även fast man har varit med från början, vet hur lång vägen har varit, och är innerligt glad för deras skull, på riktigt. Man får, samtidigt som man är så galet lycklig för deras skull, känna sig lite åsidosatt, eftersom att man inte är nummer ett i deras liv längre. 

 

 

Det är okej att längta. Att längta efter någon att kyssa godnatt, någon som håller om en när mörkret kryper allt närmare och när minnena knackar på dörren. Det är okej att sakna. Man får sakna både de som bor fem minuters cykelväg härifrån - och de som bor 15 timmars flygresa bort. Det är okej att sakna dem precis lika mycket. Det är okej att hata att ens underbara vänner är utspridda över hela världen, och att man inte träffar dem så ofta som man vill. Det är okej att hata när kroppen inte gör som man vill. Man får bryta ihop och bli en pöl på marken när Mr. Troligtvis-Astma kommer på besök. Man får vilja ge upp. 

 

 

Det är också okej att titta sig själv i spegeln och tänka att man i alla fall har jävligt snygga axlar. Man får sträcka på sig lite extra, så att magrutorna nästan syns. Det är helt okej att vara stolt och glad över den man är, och vad man faktiskt åstadkommit här i livet. Man får älska sig själv. Och man får tänka att man förtjänar att vara älskad - och lycklig. Det är okej att gå sin egen väg, att lägga dövörat till och att hålla fast vid sin lilla stig - även när allt ser galet snårigt ut. Det finns en andra sidan. Det är okej att tänka att oavsett vad som händer, så lyssnade jag i alla fall till mitt hjärta. 

 

 

Det är okej att bryta ihop och hata livet. För en stund. Men sen får man resa sig upp och plocka ihop bitarna av sig själv - för ingen annan kommer att göra det åt en - klistra ihop allt så gott det går, och gå vidare. Ibland får man påminna sig om att man faktiskt är älskad. Att ens kompisar inte har övergivit en, även om man kanske inte alltid är nummer ett i deras liv längre. Man måste komma ihåg att historien inte alltid upprepar sig - och att självuppfyllande profetior är vanligare än man inser. Ibland måste man påminna sig om att det viktiga är inte att vara älskad av alla - det viktiga är att vara älskad av sig själv. 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Halloj allihopa! Idag var jag inte uppe förrän nio, och har nu käkat frukost och sökt lite jobb. Tänkte jag skulle fortsätta med det fram till lunch, och sen köra ett träningspass på eftermiddagen. Har inga som helst planer idag, vilket känns både skönt och lite läskigt... Saker har jag ju att göra ändå liksom! Söka jobb, söka boende, planera framtiden, oroa mig.... Som arbetslös är man aldrig ledig. Hoppas verkligen på att jag hittar något jobb, och helst boende också, innan jag åker på Vipassanakursen, så jag slipper ha det i bakhuvudet. Har ett jobb jag ska få besked om imorgon... Håll tummarna!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Har spenderat förmiddagen med att utse min topp 10 lista över Sveriges Bästa Idrottsstad 2013 och skicka in den. Känner mig så hedrad att få vara med i arbetet! Men nu när jag blev klar blev mitt schema plötsligt tomt, och för första gången sedan jag lämnade USA har jag tid att tänka, och känna efter, på riktigt. Och helt plötsligt vällde kännslorna över mig. Tomhet. Saknad. Stress. Allt känns bara så himla underligt. Nu när jag fått träffa alla mina underbara vänner här hemma igen efter 10 månader saknar jag dem plötsligt ännu mer, och vill helst bara träffa dem varenda vaken sekund. Som att jag plötsligt insåg hur underbara de är, och hur mycket jag älskar dem, när de är inom en armlängds avstånd. Och så saknar jag mina vänner från USA, både de som är kvar på andra sidan Atlanten, och de som bara är en bilresa bort. 

 

 

Och så stressen. Det faktum att jag nu faktiskt är arbetslös, bostadslös och 100% pank. Det är jävligt lätt att drömma, tro på sig själv och finna trygghet i nya, nyttiga rutiner när man är på andra sidan jorden och inte har alla människor runt omkring en som tycker att man ska göra saker och ting på deras sätt. När man tycker att man har all tid i världen och när man slipper sitta i försvarsställning hela sin vakna tid och förklara, för kända och okända människor, varför man har valt det liv man valt. 

 

 

Helt enkelt: Plötsligt blev det tyst, lugnt och tomt på schemat. Istället för att andas ut och tänka Äntligen! Gud så skönt! så fick jag panik, ville träffa människor, vill slippa vara ensam, vill ha fullt upp. Och vad gör man då? Jo, man tvingar sig själv till att andas och vara ensam. Umgås med sig själv. Reda ut vad det är som tynger en. Och kanske ringa en god vän, om man känner att det behövs, och sådana har jag många av så det kommer nog inte att bli något problem. Ikväll ska jag dessutom på grillkväll med CUF vilket ska bli grymt roligt. Så... Nu ska jag ta en promenad, en dusch, och bara andas. Ta ett snack med mig själv och reda ut framtiden. Hörs!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Igår åkte jag och hämtade upp en kompis och så körde vi in till stan för att ta en drink. Sååå mysigt! Vi satt bara och pratade i timmar och hade jättetrevligt, och sen på vägen hem stannade vi till vid en sjö för att ta lite bilder i sommarnatten. Så fort jag fått dem lovar jag att visa er! Tror det blev ett par riktigt bra bilder! Var i säng vid strax efter ett och sov som en stock inatt. Välbehövligt! Vaknade av att min telefon vibrerade, tittade upp, var inget viktigt, la ner huvudet igen - beredd att somna om. Tänkte för en sekund undra vad klockan är? Så tog upp telefonen igen för att kolla - 11.30!!! Panik!!! Kastade mig upp ur sängen och fick ett sånt blodtrycksfall att jag fortfarande har ont i huvudet... Dum idé. Egentligen var det inte panik, jag ogillar bara att sova länge, men jag skulle trots allt iväg till en kompis mamma och köpa en sittpuff av dem. Vilket nu är gjort, så nu sitter jag återigen hemma i soffan, dödstrött med huvudvärk och vill helst bara gå och lägga mig... Vi får väl se vad som händer, resten av dagen är oplanerad! 

 

 

För övrigt känner jag mig också rätt bakfull på känslor. Det har varit en händelserik vecka, som sagt, med många härliga möten. Som en extrovert människa samlar ju jag i mig energi i sociala sammanhang och älskar att träffa människor - och så många gånger den senaste veckan har jag bara skuttat fram längs gatorna med ett fånigt leende. Så idag är jag å ena sidan redo att bearbeta alla intryck, å andra sidan vill jag bara träffa fler, fler, fler människor!! Mer energi! Vill må sådär jävla bra igen!! Åh, blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på hur många fina vänner jag har. Jag är verkligen lyckligt lottad! 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Oj oj oj - vilken vecka! Eller ja, 1,5 vecka har det väl gått nu sedan jag bloggade sist. Och fullt upp har det varit! Det känns snarare som om det gått en månad på grund av allt jag har hunnit med... Det är så mycket jag vill berätta, och prata MASSOR om, men ska trots allt försöka klämma ihop allt i ett endaste långt, innehållsrikt inlägg. Håll i er!

 

 

Senaste inlägget (som av någon anledning verkar ha blivit publicerat två gånger, ber om ursäkt för det) skrevs onsdag morgon förra veckan. Efter det tog jag en löptur, packade, sprang ner på stan och köpte ett par jeans, spelade ett tennispass med pappa, käkade middag med pappa på restaurang och firade hans namnsdag - och sen hem och sova. Torsdag morgon, tiiiiidigt, begav jag mig till Stockholm. Sprang på lite möten, tyvärr inget som ledde till jobb, och sen passade jag på att fira nationaldagen på slottet innan jag begav mig vidare söderut. Och kungafamiljen fick jag se också!! :D

 

 

 

Sen tog jag flyget ner till mormor, där jag spenderade fredag, lördag, söndag och måndag med att sova som en galning, äta minst lika mycket, hälsa på lite människor, spela femkamp med PRO, läsa massor och annat mysigt som gör livet värt att leva! På tisdagen tåg jag buss och tåg till Växjö där jag plockade upp en bil åt företaget där pappa jobbar och körde upp den till Stockholm. En lång, mysig tur genom Sveriges skogar! Tack för sällskapet kära bil!

 

 

Sen åkte jag hem till en kompis och spenderade natten hos henne, oerhört kul att få träffa henne igen också! Och så åkte jag på ytterligare ett möte på onsdag förmiddag inne i Stockholm, som jag verkligen hoppas på kan leda till jobb. Var på intervjun tillsammans med två andra sökanden, och vi hade så förbannat roligt när vi väntade på de som skulle träffa oss! Ni vet i sådana situationer, hur det ofta blir stelt och man ska försöka småprata - nada sånt! Vi hade asroligt och ville knappt sluta prata när mötet startade! Jag hoppas verkligen att de blir mina framtida arbetskamrater, annars får jag nog ta och leta upp dem på typ Facebook så vi kan ta en fika i alla fall! Skuttade därifrån till T-Centralen med ett fånigt leende på läpparna och tog tåget hem till Gävle. Det var så oerhört skönt att få komma hem igen! Tog en tupplur och jag tror inte att jag gjorde sådär förbannat mycket onsdag kväll... Var mest bara trött och seg.

 

 

Torsdag - upp tidigt! Löptur, iväg till astmasköterskan (JA, jag fick tillslut en tid!! Dock inte hos min gamla hälsocentral, utan har fått byta till denna som är privat). Hon var jätteduktig och tog mig verkligen på allvar och förklarade allt som hände på ett väldigt bra sätt! Gjorde ett lungfunktionstest som inte visade någonting, men ska göra tester hemma nu under en period och sen ska jag få träffa en läkare veckan efter midsommar. Dock pekade testerna på att jag har rätt små lungor vilket ju är.... Inte så roligt. Men men, så kan det vara, haha!

 

 

Därefter sprang jag runt - apotek, sista-minuten-student-köp, byta om, hämta kläder, käka lunch, etc, etc. Utspark i spöregn, hem och byta till torrare kläder, två studentmottagningar, flakåkning som inte blev av men som sen blev av (http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5985254-snuvades-pa-studentflaket och http://gd.se/nyheter/gavle/1.5984469-studenterna-snuvade-pa-flaket), hem och sova, var i säng vid midnatt tror jag. 

 

 

Upp klockan sex, och klockan sju hämtade pappa upp mig och vi körde till Stockholm. Där stannade pappa och jag snodde bilen och körde vidare söderut med destination Jönköping och nästa studentfirande. I bilen på väg ner insåg jag hur galet nervös jag var, haha! Skrattar gott åt det nu så här i efterhand, men där och då... Herregud. E och jag är så himla nära varandra, och nu skulle jag för första gången få träffa hans familj, släkt och pojkvän. Tänk om jag hatar dem? Eller, ännu värre, Tänk om de hatar mig?! Klockan 14 stod jag på skolgården och strax därefter fick jag ÄNTLIGEN träffa och krama E igen. Efter närmare 11 månader! Galet! Han stack senare iväg på flaket, och jag satte mig i bilen med hans pojkvän för att köra hem till E. Var helt perfekt att vi fick en stund för oss själva och lära känna varandra lite, och I approve - big time! Senare på kvällen fick jag ju också chansen att prata mer med både familj och släktingar, alla är så himla mysiga och trevliga, hade verkligen en jätterolig kväll! Och när det gäller möten med kompisars släktingar är det sällan man faktiskt kan säga det och mena det, but I do! Hade en lång konversation med E's morfar (tror jag? Helt ärligt vet jag fortfarande inte riktigt hur alla släktingar hänger ihop, trots att jag fick det förklarat för mig flera gånger...) där han berättade en massa historia om trakten, sport och politik. Oerhört intressant! Hade så roligt att jag totalt glömde bort att meddela mina föräldrar över var jag var, så en orolig pappa hade tydligen försökt få tag i mig i timmar, och jag kom iväg betydligt senare än planerat från mottagningen. Jag skulle ju hela vägen hem till Gävle igen! Men men, det gick alldeles utmärkt, och med ett leende på läpparna hela vägen körde jag upp och landade i sängen vid tvåtiden. Har träffat så många underbara människor och fyllts med så mycket energi de senaste dagarna! UNDERBART!

 

 

Idag har jag mest bara sovit och tagit det lugnt. Ska käka nu och sen iväg och ta en drink med en kompis och bara prata om allt som har hänt senaste året. Mys! Vill också skicka iväg en hälsning till alla mina fina vänner som tagit studenten de senaste dagarna: I love you. Ni är så jävla grymma och jag är oerhört stolt över varenda en av er. Jag vet att presenterna jag gav er, och det var bara ni närmaste som fick några, är små. Ni förtjänar the world, och jag hade givit den till varenda en av er om jag kunnat, men som fattig arbetslös blev det som det blev. Ni ska veta att det ligger oerhört mycket kärlek och värme bakom varenda en av de där presenterna, och jag hoppas att ni alla vet det! Här kommer några ord på vägen till alla er nybakade studenter - och alla er andra också. Love you<3

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Ja, livet här hemma i Sverige rullar på med golf, träning, alldeles för mycket mat och sötsaker, en del trevliga telefonsamtal - och en del mindre trevliga telefonsamtal... Ni vet ju hur mycket det tog emot att ringa läkaren för att be om en astmautredning, och nu har jag ringt tre olika hälsocentraler utan att få någon som helst hjälp. Kul! Tidigast jag kan få hjälp är i höst. Jahapp, det hjälpte ju liksom. 

 

 

Jag har inte varit hemma en vecka än, och så mycket har hänt samtidigt som allting bara snurrar och är konstigt. Hjärnan fastnade någonstans mitt över Atlanten - och orken lika så. Imorgon över dan kommer jag att befinna mig i Stockholm och springa på lite möten, och sen tar jag kvällsflyget till mormor. Vill man vila upp sig är det till hennes lilla ö man ska åka - lugn och ro, vatten och sol. Underbart! Sen i mitten på nästa vecka hoppas jag att orken har hittat hem igen, för då blir det fullt upp ett par dagar igen. Sen har jag semester fram till 26/6, vilket ska bli skönt, och därefter är jag fullbokad fram till mitten på augusti typ. Det blir nog bra! Ser fram emot en fullspäckad och oerhört spännande sommar! 

 

 

Nu ska jag försöka pallra mig upp från soffan där jag hamnat och packa lite till resan till mormor, samt ge mig ut på en löptur. En kort löptur i alla fall, så långt benen orkar. Vi höres!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Ja, livet här hemma i Sverige rullar på med golf, träning, alldeles för mycket mat och sötsaker, en del trevliga telefonsamtal - och en del mindre trevliga telefonsamtal... Ni vet ju hur mycket det tog emot att ringa läkaren för att be om en astmautredning, och nu har jag ringt tre olika hälsocentraler utan att få någon som helst hjälp. Kul! Tidigast jag kan få hjälp är i höst. Jahapp, det hjälpte ju liksom. 

 

 

Jag har inte varit hemma en vecka än, och så mycket har hänt samtidigt som allting bara snurrar och är konstigt. Hjärnan fastnade någonstans mitt över Atlanten - och orken lika så. Imorgon över dan kommer jag att befinna mig i Stockholm och springa på lite möten, och sen tar jag kvällsflyget till mormor. Vill man vila upp sig är det till hennes lilla ö man ska åka - lugn och ro, vatten och sol. Underbart! Sen i mitten på nästa vecka hoppas jag att orken har hittat hem igen, för då blir det fullt upp ett par dagar igen. Sen har jag semester fram till 26/6, vilket ska bli skönt, och därefter är jag fullbokad fram till mitten på augusti typ. Det blir nog bra! Ser fram emot en fullspäckad och oerhört spännande sommar! 

 

 

Nu ska jag försöka pallra mig upp från soffan där jag hamnat och packa lite till resan till mormor, samt ge mig ut på en löptur. En kort löptur i alla fall, så långt benen orkar. Vi höres!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Så var jag hemma igen då. Vad nu hemma är egentligen, eller kanske snarare var. Who knows. I Sverige är jag i alla fall. Hemresan gick rätt bra, lite strul på LAX men jag fick en workout i alla fall! Sen gick allt som det skulle och strax efter åtta i torsdags morse landade jag på Arlanda. 

 

Har spenderat hela jävla dagen med att försöka få ihop min packning. Det var betydligt jobbigare och svårare än vad jag trodde! Efter x antal timmar, strax före klockan fyra, gav denna envisa jäkel tillslut upp och packade i en till väska. 135 jävla dollar för ett extra incheckat bagage är vad jag kommer få betala. En hel jävla dag spenderade jag. Och det är ändå knappt så att det går ihop. Ännu mindre ekonomiskt. Plus hela grejen med att jag åker imorgon. Och så brinner det i bergen så hela stan är täckt av rök. En riktigt jävla pissdag helt enkelt. Nu längtar jag bara tills på torsdag, till att få stå på Arlanda och (förhoppningsvis) ha allt bagage på andra sidan Atlanten. 

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Idag kan man läsa på Aftonbladet att Robbie Rogers har återupptagit sin karriär och blivit signad till LA Galaxy. Redan i början av maj läste jag på en amerikansk sajt att Rogers börjat träna med laget, och att han var intresserad av en come back. Jag såg en intervju med honom, från slutet på april, där han pratar om att om han skulle komma tillbaka till fotbollen skulle det bli i USA, inte i Europa, för att han skulle känna sig mer trygg i amerikanska ligan. 

 

 

Back in February, när Rogers kom ut, skrev jag på bloggen om hur jag var rädd, och ledsen över, att Rogers valt att avsluta sin karriär på grund av sin läggning. Att han bara några månader senare känner sig säker nog att återuppta den gör mig oerhört lycklig! Jag kom först över AB-artikeln i förmiddags, när ett gäng twittrare blev arga då AB hade uttryckt sig på ett sätt som osynliggjorde alla lesbiska fotbollsspelare genom att säga att Anton Hysén var den första öppet homosexuella aktiva fotbollsspelaren. När jag nu läser artikeln ser jag att de har ändrat till herrfotboll. Personligen noterade jag inte ens "felet", om det beror på att jag inte bryr mig eller för att jag har blivit så van kan jag inte svara på. Just vid detta tillfället tycker jag att det var aningens obetydligt, då hela grejen att Rogers kommit tillbaka till fotbollen är så himla viktigt på så många plan att jag totalt skiter i att flator, ännu en gång, exkluderats från termen "homosexuell".

 

 

Personligen vill jag hellre fokusera på det faktum att Rogers känner sig trygg nog att återuppta sin karriär. Att han, när han kom ut, blev hyllad och mottagen med öppna armar, mer än kränkt och hotad, gör mig glad på så många sätt. Visserligen vet jag väl inte om jag skulle hålla med i hans egna ord om att han var "feg", tvärtom, men jag är glad för hans skull. För att han personligen verkar må så bra. Sen är han naturligtvis en förebild för så många unga, och gamla, runt om i världen, men det kommer alltid att komma efter det faktum att han mår bra och är stolt över vem han är, och är redo att komma tillbaka till fotbollen. Att Rogers är glad och mår bra, samt blev mottagen så himla bra, det kommer alltid att vara det absolut viktigaste. Good job world! Och grattis Rogers - lycka till i framtiden :)

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Har spenderat hela förmiddagen med att packa, väga, packa om, väga igen, räkna, fundera, slänga, flytta om, väga ytterligare en gång... Oj oj oj vilket pussel! Just nu väger väskan 44lb, den får väga 50. Dock är det en del saker till som ska i, så vi får väl se hur det går i slutändan. Har rensat ut en del, vilket är lite ångest men samtidigt känns bra. Jag kommer ju inte att använda det! Jag hoppas, och tror, att jag till slut ska lyckas hamna på 50lb (dvs 23kg). Men det kommer ändå vara en jädra ångest på onsdag! Varje gång man slänger upp den där väskan på bandet har man hjärtat i halsgropen... Ska dessutom försöka importera x antal lb proteinpulver, vilket ska bli spännande. Kommer nog fastna mer än en gång i tullen! Oh well, det är ju inget olagligt som pågår så även om jag fastnar så kommer jag ju komma därifrån, så småningom. 

 

 

Utöver själva bagaget ser jag fram emot hemresan. Och att komma hem, men framför allt själva resan hem. What the fuck tänker ni nog nu, se fram emot en 15+ timmar resa?! Ja, men jag älskar verkligen att resa. Spänningen, flygplatsen, att träffa en massa okända människor, se nya platser... Planerar just nu en jorden runt-resa, som jag vill genomföra om en sisådär 1,5-2 år, och det kittlas i magen bara jag tänker på det! Tänk er, ett halvår eller något med konstanta flygresor, nya möten och spännande platser... Åh, ska verkligen försöka make it happen! Men, det är inget att tänka på just nu, först ska jag ta mig hel och ren härifrån till Gävle.

 

 

Har i alla fall bokat hotell tisdag till onsdag, vilket känns skönt. Och en kompis kommer att köra mig till hotellet. Och hotellet har transfer till flygplatsen tillgänglig 24/7. Och tja... Flygbiljetten är utskriven, packningen närmar sig så gott som färdig. Ska nu försöka planera menyn till välkomstmiddagen på fredag, söka ett par jobb, handla lite mjölk och bananer så jag klarar mig sista dagarna, duscha. Typ det. Vi hörs senare!

 

 

Puss o Kram

Lina Lilja